Man kan ställa sig frågan hur det kommer sig att (för närvarande) endast sju procent av alla som söker asyl i EU gör det i Sverige när det samtidigt påstås att det med svenska mått stora mottagandet just nu beror på att Sverige har förmånligare regler/system än övriga EU.
Den frågan är relevant. Frågan om hur vi ska hantera den flyktingström som Sverige upplever i dag bemöts nämligen i debatten på två sätt. Dels finns det dem som menar att svaret måste vara minskat antal flyktingar till Sverige, dels finns det dem som menar att vi måste skapa ett bättre mottagningssystem och en bättre integration. Jag menar att de som resonerar på det förra sättet måste bemötas. Deras påståenden om att Sverige lockar asylsökande hit genom ett förmånligare system än övriga EU måste granskas.
Ja, Sverige tar – per capita – emot fler asylsökande än de flesta andra länder. Men om man på systemnivå menar att den svenska asylrätten eller det svenska mottagningssystemet är boven i dramat så gör man det lite för enkelt för sig. Om man vill mäta hur pass attraktiva länder är kan man inte enbart jämföra mottagande per capita. Att mäta mottagandet per capita i det hänseendet är troligen rent av felvisande. För att beskriva olika länders attraktivitetskraft på systemnivå är det mer rättvisande att jämföra det faktiska mottagandet mellan länderna. Och här är det uppenbart att 93 procent av alla som söker asyl i EU gör det i andra EU-länder. Det betyder att 93 procent av alla asylsökande upplevde det som mer attraktivt att söka asyl i ett annat EU-land.
Det betyder inte att det inte över huvud taget är relevant att mäta hur många flyktingar Sverige tar emot per capita och jämföra det med andra länder. Det är dock framför allt intressant för att jämföra vilka påfrestningar som mottagandet kan innebära för ett land. Men om man ska jämföra påfrestningar så är inte mottagandet per capita det enda måttet. Att ta emot 1 flykting per 200 invånare i Sverige är troligen inte jämförbart med att ta emot 1 flykting per 200 invånare i ett mycket fattigare och mer tätbefolkat land.
Sverige är ett relativt glesbefolkat land med relativt hög BNP och relativt låg arbetslöshet. Det innebär att man för att jämföra påfrestningar på mottagande inte bara kan jämföra hur många som anländer i relation till hur många som redan bor i landet. För att jämföra vad flyktingmottagandet innebär för de olika europeiska länderna bör man även väga in andra faktorer som hur pass tätbefolkat landet är, hur pass rikt det är, hur pass välutbildat det är, hur pass stor arbetslösheten är osv.
Detta innebär inte att man ska blunda för att dagens mottagande innebär att det utsätter t.ex. Sverige myndigheter för påfrestningar. Och det måste vi hantera och tänka kreativt kring. Mitt tips är att problemen mest är praktiska och handlar om hur vi ska få fram bostäder till de som kommer. Sveriges ekonomi står inte och faller med mottagandet, däremot måste vi hitta husrum till de som kommer och lyckas få fram personal som kan hantera utbildning m.m. Mitt tips i den delen är att vi nog måste acceptera att flyktingarna inledningsvis (dvs i början av deras vistelse i Sverige) måste acceptera en lägre bostadsstandard än vad vi normalt har vant oss vid i Sverige och att vi borde omfördela resurser från sådant som inte är lika angeläget (t.ex. arenabyggen, kanske kulturstöd, osv) till sådant som är mer angeläget (t.ex. SFI och socialsekreterarlöner).
Men åter till min grundfråga, är Sverige mer attraktivt att söka asyl i än andra EU-länder? Ja, det finns en del som talar för det. Men eftersom Sverige i stort sett har harmoniserat sin asylrätt med övriga EU och eftersom det blott är sju procent av de som söker asyl i EU som gör det i Sverige har vårt system troligen en marginell påverkan. Jag menar, varför väljer bara sju procent att söka asyl i Sverige om det är våra permanenta uppehållstillstånd som lockar? Varför väljer övriga 93 procent tidsbegränsade uppehållstillstånd direkt?