Är det inte lustigt att när brittisk politik blir mer som svensk, då blir den svenska mer som den brittiska. Jag menar, i Storbritannien händer nåt mycket intressant just nu: Labour och Tories utmanas på allvar av det tredje största partiet i årets valrörelse. Liberaldemokraterna fick vara med i valdebatterna i tv och vips, alla tre partier har ungefär lika stort stöd.
Det återstår att se hur valet slutar. Det brittiska valsystemetgynnar konsekvent socialdemokraterna. Det förra valet där dessa fick ungefär lika många röster som de konservativa men ändå en mycket stark majoritet i underhuset är mer än något ett tydligt bevis på detta.
Nåväl, jag har funderat lite över det här med moderater och sossar. Jag är alldeles för ung för att veta hur det har sett ut i svensk rikspolitik tidigare, men jag misstänker att den polarisering som finns mellan blocken idag är mer påtaglig än tidigare. Alliansen har skapat ett trovärdigt alternativ till socialdemokraterna, och Mona har svarat med en egen allians. Och debatten mellan de två sidorna handlar mer om “moderaterna säger” och “sossarna klagar”. Det är ju inte alltid så, men media gillar det där med två alternativ.
Samtidigt som britterna rör sig från ett tvåpartisystem verkar vi alltså röra oss i motsatt riktning
Detta är iofs kanske inte så konstigt. Moderaterna är större än alla andra tre partier i alliansen tillsammans, och sossarna är ännu större. Men det är ändå inte bra, moderaterna är ett parti på kanten i alliansen, medan socialdemokraterna är ett “mittenparti” bland de rödgröna. Poängen är att socialdemokraterna gynnas av att debattera mot moderaterna, eftersom väljarna då lättare missar att det finns tre andra partier i alliansen som är mer nyanserade. Att moderaterna glatt hakar på tåget är inte heller så konstigt, de får ju den uppmärksamhet som alla partier, likt småbarn, skriker efter.
Risken är att alliansen förlorar valet eftersom mittenväljarnamissar att det finns mittenpartier i regeringen. Enligt undersökningar är ju så många som en femtedel av de röstberättigade villiga att byta block. Striden om regeringsmakten står och faller alltså i denna mitten vars väljare folkpartiet och centern bättre attraherar. En miljöpartist är en potentiell folkpartist, men inte ofta en potentiell moderat.
Well well, detta var lite lösa tankar som ploppade upp samtidigt som jag läste en artikel i DN om en debatt i Stockholm. Den hade lika gärna kunnat vara hämtad från Storbritannien: Jämtin från Labour och Nordin från Tories. Men var är våra Libdems? Nåja, det kommer ju knappast hända i den här valrörelsen.