Nej, vi har gått från högskola till trotsålder

Det här kan bli intressant. Kanske kommer vi äntligen få en debatt om genusperspektivet här på juristprogrammet.

Jag hade genusseminarium igår och precis som vanligt var nivån under all kritik. När vi skulle diskutera öppnade mina kurskamrater munnen ytterst motvilligt och läraren, även om hon plikttroget ledde diskussionen, var märkbart oengagerad. Det är just detta som är problemet. Problemet är inte att vi inte har tillgång till material, för det har vi. Problemet är inte heller att genusfrågor inte ryms i utbildningen, för det gör det definitivt. Problemet är att lärarna skiter blanka fan i genusfrågorna och problemet är att studenterna skiter i det ännu mer.

Vår kursföreståndare Daniel Stattin verkar dock ha fattat en del om genusfrågor. Han skriver i ett svar:

I skatterätt finns omfattande svensk och internationell forskning om hur uppbyggnaden av ett skattesystem påverkar män och kvinnor. Förgrundsgestalten framför andra i Sverige torde vara professor Åsa Gunnarsson i Umeå. Hennes skrifter förekommer på juristprogrammet. I bolagsstyrning finns det numera flera oberoende studier som visar korrelans, kanske inte kausalitet, mellan bolagsstyrelser och företagsledningar med både män och kvinnor och finansiella resultat. Sådana undersökningar ingår i kursmaterialet.

När vi på juristprogrammet reflekterar över skatterätt och associationsrätt utifrån ett genusperspektiv är det därför inte ett utslag för politiskt korrekthet. Att påstå det är oförskämt och okunnigt. I stället är det just ett försök att vidga perspektivet.

Och han har helt rätt. Att påstå att regler om hur vårt samhälle styrs inte påverkar bristen på jämställdhet är både oförskämt och okunnigt. Det tråkiga är bara att Stattin har ett gäng lärare som tänker ungefär som Neuding. Han har också ett par hundra studenter som tänker så. Hur man ska tackla det vet jag inte.

Att sitta på ett seminarium och höra studenter säga att ojämlikhet mellan könen inte är ett problem för juridiken och att jämlikheten kommer så smånigom gör att i alla fall jag förlorar allt hopp. Det är dessa människor som kommer styra Sverige en vacker dag och jag hoppas att de tar till sig av genusfrågorna innan det.

Min poäng är inte att alla studenter ska bli renodlade feminister med radikala idéer, men med insikten om att det råder ojämlikhet i samhället kanske man lättare kan förstå kvinnors utsatthet och framför allt reflektera över hur man kan rätta till problemen.

Tyvärr är det nog lika långt dit som det är till månen.

Äntligen ett rätt riktat krav!

Det har ju varit mycket gnäll den senaste tiden på att regeringen ställer för mycket krav. Att den använder piskan alldeles för mycket och samtidigt ransonerar morötterna. Kritiken kanske är befogad, det är mycket möjligt. Idag kom i alla fall ett förslag, som i och för sig innebär krav, men som ställer krav åt rätt håll. Regeringen har uppmärksammat att betygssättning allt för ofta är aningen slö och att något måste göras åt det.

Genom att ha nationella prov i fler ämnen förvandlar man de gamla lokala godtyckliga proven till nationella mer rättvisa sådana. Det är en bra idé, även om jag är säker på att den SSU:are som jag mötte för flertalet år sedan säkert sitter och svär nånstans. Han borde inte göra det, men likt dagens vänsterpartister tyckte han att betyg var djävulens påfund. Visst, det kan man ju tycka, men det som är talande är att de som numera förespråkar det också vänder sig mot nationella prov:

Vad är själva poängen? Är det att ytterligare slå ut och få elever att känna sig värdelösa? Alla regeringens förslag saknar ett pedagogiskt värde.

Grejen är ju bara den att god pedagogik och prov inte alltid behöver utesluta varandra. För att kunna avgöra vilka som ska ha godkänt och vilka som inte ska ha det så måste man mäta kunskap. Och det är det tusen gånger bättre att ge läraren ett standardiserat prov i handen så att bedömningen blir likvärdig över hela landet. Det vinner alla på.

Det som är än mer intressant är att den kravpolitik som presenteras idag är riktad åt rätt håll. Äntligen är det skolan och de som tvingar elever att sitta i skolbänken som får krav på sig. Ett krav att sätta rättvisa betyg.

Men det är det tyvärr inte många som pratar om idag. Den här morgonen har de flesta skrämselhicka och oroar sig över nior som (alltid) är stressade och får för många prov.

Nåväl, kraven till trots, det som jag väntar på nu är det förslag som verkligen behövs: mer pengar och fler lärare!

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant.se

Sossarna är libertarianer och Björklund är sosse

Batongliberalen har tydligen i praktiken segrat. Om han verkligen har vunnit slaget kan man inte veta med säkerhet, men mycket pekar tyvärr mot det. Vart man än vänder sig och oavsett vem man snackar med så får man klart för sig at Björklund är en högerextremistisk militär. Att han är det senare råder det väl inget tvivel om, men högerextremistisk? Det mest skumma är att det som alla till vänster om blivande folkpartiledaren använder sig av som argument för att Björklund är extremist, är att han förespråkar krav.

Men vad är det för ett argument egentligen? Låt oss först titta på den gamle majorens krav:

Björklunds krav:

Några av de här kraven, särskilt det om att lärare ska ange sina stackars elever till SÄPO är ju absurda och rimmar illa med liberalism, men vad är det egentligen som skrämmer vänstern? Personligen så tror jag att det är det faktum att man från det hållet i svensk politik har en orealistisk syn på människan som är präglad av ett förakt mot auktorieter. Man har förknippat människans frihet med total frihet men som endast kan ges i ett samhälle med en stark stat.

På ett sätt så måste det vara mycket glädjande för en liberal att höra representanter från andra ideologier tala om att man ställer för mycket krav och att man hellre ska lita på människan. Just den synen på individen är ju traditionellt sett liberalernas paradgren: den fria människan med det sunda förnuftet skapar företag och kramas och allt är halleluja. Problemet för de som hatar kravliberalism och allt vad det heter är bara att de inte riktigt är konsekventa. Samtidigt som man säger sig lovprisa människans frihet, förnuft och förmåga att ta hand om sig själv så skapar man system som låser människor. System som är mer kravfyllda än några system Björklund ens skulle drömma mardrömmar om.

Vilka är det som ivrigast kräver att elever ska gå i en sorts skola? Socialister! Vilka är det som kräver totalt utnyttjande av arbetsförmåga? Kommunister! Vilka är det som kräver att man ska ge ifrån sig så mycket egendom som möjligt? Socialister! Vilka är det som kräver konformitet? Kommunister! Listan kan göras lång och det ska sägas att de regimer som har ställt högst krav på medborgarna alltid har varit de som haft en vänsterorienterad läggning. Och det är inte så märkligt med tanke på att vänsterns utgångspunkt alltid är kollektivet och för att ett sådant ska fungera måste ju alla i kollektivet ta sitt kollektiva ansvar.

Med andra ord så är krav i sig egentligen inte problemet utan något som alla riksdagspartier tycker om och godkänner (varför skulle man annars välja att sitta i en riksdag som stiftar lagar – d.v.s. ställer krav på medborgarna?).

Men vad är då problemet i svensk politik? Hur kommer det sig att batongliberalen blir slagen med kravbatongen? Svaret är kombinationen av den flata inställningen till människan och det givmilda samhället. Om man fullt ut skulle ägna sig åt (ny)liberalism och libertarianism osv så skulle man i princip ha ett mer eller mindre kravlöst samhälle; staten skulle knappt lägga sig i över huvud taget. Nu är det ju tack och lov så att väldigt få i Sverige är intresserade av den typen av stat. Man har från alla politiska partier insett att förmögenhet spelar en viktig roll och att vi därför måste omfördela några resurser så att alla får lika möjligheter. Så långt är nog de flesta med.

Vad den nya sortens vänster dock har glömt bort är att ju mer man ger för att hjälpa medborgarna, ju mindre behöver medborgarna fixa själva. Och ju mindre man måste fixa själv, ju mer slappnar man av – det är fullt naturligt. Om jag kunde ta en jur kand genom att ligga i hängmattan hade jag gjort det. De flesta socialister brukade inse detta, därav alla skatter och skolor och påbud och en stor klåfingrig stat till storebror, problemet idag är att det auktoritetsrädda vänstern har glömt bort att det är så det funkar och har en onaturlig tro till människan. En tro som egentligen är starkast bland de stundom virriga libertarianerna…

Och vad gäller Björklund. På ett sätt är han mer sosse än någon annan, eftersom det enda som kan rädda det socialdemokratiska folkhemmet just är ansvarsfulla människor som känner att de har en moralisk och ekonomisk plikt att göra rätt för sig. Så vad fenomentet Björklund egentligen bevisar är att socialdemokratin och vänstern har ett utomordentligt starkt grepp om tanken i Sverige. På gott och ont, jag är inte den som är odelat negativ.

Vad gäller Björklund som partiledare – för hans kravliberalism (med måtta givetvis) är det egentligen inget fel på – är hans största brist att han just är förste vice ordförande och att han är skolminister. Det måste vara något skumt med ett parti som kastar ut en kravliberal för att ersätta den med en i princip identiskt kravliberal.

Och problemet för folkpartiet är att det ses just som ett kravparti. Och krav är för det mesta jobbiga för väljare…

Andra bloggar om: , , , , , ,
Pingat på intressant.se

En student är en människa är mer än en student

När man söker till högskolan så kan man välja om man vill läsa kurser på hel- eller halvfart. Tanken är att man kan läsa på heltid – d.v.s. 40 timmar i veckan – och att studierna då ska motsvara ett arbete. Problemet är bara att det egentligen inte funkar på det sättet.

Idag skriver flera nätttidningar om att flertalet studenter inte anser sig studera på heltid trots att deras respektive universitet anser att de gör det. För det första kan man ju fråga sig om det egentligen spelar någon roll. Om ett universitet eller regeringen eller vilka det nu är har bestämt att en viss utbildning ska innehålla det och det och ta si och så mycket tid, vad gör det om studenterna inte bara är studenter? Låt säga att en lärarstuderande till exempel engagerar sig i RFSU på fritiden och dessutom vänder hamburgare på Sibylla en kväll i veckan. Är det fel?

Givetvis inte! Men vad är då problemet? Förmodligen hänger hänger ihop med det förmynderskap och mån om resurserna som statsmakterna ofta håller sig med. Man vill att studenterna ska studera, annars riskerar ju kanske utbildningens anseende urholkas och finansministerns anslag till högskolan utnyttjas på ett ineffektivt sätt. Men problemet med den uppfattningen är ju att man då har fel perspektiv på saken. Sedan när blev studierna i sig ett självändamål? Visst, kunskap, kreativitet och insikt är bland det viktigaste som finns i ett samhälle och därför måste vi ha kvalitativa utbildningar. Men poängen är ju att en studerande som arbetar vid sidan om studierna snarare stärker en utbildning än försvagar den.

I artiklarna antyder också Gunilla Jacobsson från Högskoleverket att problemet ligger i att institutionerna har tvingats dra ner på de lärarledda timmarna och att detta gör att studenterna inte kan fylla sina veckor med 40 timmars studier. Detta i sin tid leder till att studenterna både har tid och möjlighet att ägna sina liv åt andra saker än plugg. Återigen ger man uttryck för att studenterna inte ska göra annat än att studera när de är på högskolan. Men eftersom kraven rimligtvis är desamma på utbildningarna är det ju befängt att se det som ett problem.

Visst, med fler resurser till högskolan skulle man kunna ge fler lärarledda timmar och på så sätt antingen förkorta eller fördjupa utbildningarna. Men det är inte säkert att det är det vi egentligen vill ha. Alla behöver inte ha den fördjupade kunskapen och det finns goda skäl för att inte hasta igenom utbildningar. Kunskap behöver tid för att gro och få fäste.

Till detta kan man tillägga att den som inte enbart studerar får perspektiv på sin utbildning och förmodligen vinner arbetslivserfarenhet. Men det är ju inte regeringen heller särskilt intresserad av eftersom man bestraffar de som arbetar vid sidan om studierna med minskat studiestöd. Fast det är ju en annan fråga.

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant.se