Frigör universiteten!

Skriver idag på UNT debatt med Ludvig Berke ordförande för Liberala studenter Uppsala och Erik Wretling om varför autonomireformen måste fortgå.

Vi menar att den statligt styrda högskolan har många kvaliteter, inte minst i termer av att en förvaltningsmyndighet ger en annan typ av rättssäkerhet för studenten än vad andra former gör. Men genom att ha ett antal stiftelseshögskolor skapas ändå en balans i det svenska utbildningsväsendet.

De statligt styrda universiteten styrs av statliga förordningar och regleringsbrev medan en stiftelsehögskola istället styrs av privaträttsliga regler, framför allt stiftelselagen och aktiebolagslagen. Relationen till staten är dessutom i de senare baserade på avtal. Det skapar en jämnare maktbalans eftersom staten då inte ensidigt kan styra över den enskilda högskolan samtidigt som det nödvändiga inflytande som staten bör ha, i form av kvalitetsgranskning, kan behållas.

Den autonomireform som regeringen presenterade förra året var visserligen en bit på vägen men samtidigt långt ifrån tillräcklig. Forskning visar nämligen på ett positivt samband mellan autonomi, effektivitet och kvalitet och behoven av en ökad frihet för universiteten är avgörande för svensk högskolas framtid. Mångfald även i institutionella former är ett starkt redskap för främjandet av den dynamik och den flexibilitet som i större utsträckning kommer att behövas i framtiden.

Det är en fråga om akademisk frihet. Och kvalitet för studenten.

Uppsalas fjärdeplats döljer finuniversitetets baksida!

Idag kom en unversitetsranking från den oberoende akademikergruppen Urank. Enligt denna klarar sig Uppsala universitet bra. Universitetet är det bäst rankade stora universitetet och rankas på fjärde plats direkt efter universitet med specialisering i medicin (KI), ekonomi (Handels i Stockholm) och lantbruk (SLU). Även om detta är hedervärt blottar undersökningen dock även del problem.

Ett av de oroväckande resultaten i rankingen är att Uppsala universitet har mycket låg andel förstagenerationsstudenter och relativt få studenter med utländsk bakgrund. Om Uppsala ska vara en universitetsstad i världsklass räcker inte att universitetet har bra lärare och bra forskning, för hela stadens skull krävs också att universitetet är tillgängligt.

Universitetet och även Uppsala kommun måste arbeta ännu mer för att locka ungdomar från exempelvis Gottsunda och Stenhagen till högskolan. Skol- och utbildningspolitiken får aldrig stanna vid utvecklingen av universitetet som sådant, utan den måste alltid sätta individen och den potentiella studenten i centrum. Universiteten är till för att skapa möjligheter för människor att växa, forma sina egna liv och förändra sin omgivning och på så sätt säkra ett demokratiskt samhälle. Universitetet måste vara tillgängligt!

På ren svenska: om inte ungdomar från en utbildningsovan bakgrund, som jag själv, hittar till universitetet så kan vi lika gärna lägga ner systemet. Gratis utbildning har bara en poäng om de som inte har tillgång till pappas plånbok får tillgång till den. Här är några exempel på sådant som man måste jobba mer med:

Kommunen

  • Se till att det finns bostäder, framför allt hyresrättet.
  • Förbättra kollektivtrafiken från Stenhagen och Gottsunda direkt till universitetet.
  • Öka datortätheten på biblioteken så att de som inte har råd med egen dator och uppkoppling får tillgång till verktyg.

Universitetet

  • Underlätta för antagning genom exempelvis fler instegskurser som t.ex. JIK II och tekniskt basår.
  • Erbjud möjlighet till praktik på alla utbildningar.
  • Öka datortätheten så att de som inte har råd med egen dator och uppkoppling får tillgång till verktyg.
  • Erbjud alla studenter en “introduktionskurs” innan utbildningen påbörjas. Denna ska fokusera på hur det är att studera på högskola.
  • Bygg ut studievägledning och mentorsverksamhet.

Kommunen och universitetet i samverkan

  • Inför utbyten mellan universitet och gymnasieskolor.
  • Bygg ut projekt som exempelvis ESMeralda.
  • Ha årlig utbildningsmässa på plats i Gottsunda och Stenhagen för gymnasieungdomar.
  • Starta breda sommarkurser för både högstadieungdomar och gymnasieelever som uppmuntrar till studier.
  • Bygg ut fler forum för direktkontakt mellan elever med studieovanan bakgrund och studenter på universitetet.

Det där sista låter kanske flummigt. Men jag tror att den största anledningen till att ungdomar från lågutbildade familjer inte pluggar vidare är egna föreställningar. Man tror att universitetet är för den vite medelklasskillen med högutbildad pappa. När jag var aktiv som studentambassadör upptäckte jag hur mycket bara själva mötet kan förändra

Det här är bara några exempel på vad man borde göra och vad man borde utveckla. Nu får v i bara hoppas att Uppsala universitet inte nöjer sig med sin fjärdeplats utan även arbetar aktivt för att locka ungdomar från utsatta områden. Det är så vi bygger ett inkluderande och framgångsrikt samhälle.