Ett barn i Darfur har aldrig hört talas om folkmord

Jag skulle vilja bjuda på några citat ifrån gårdagens interpellationsdebatt i riksdagen där utrikesministern ombetts att klargöra regeringens linje i frågan om Darfur. Som Bildt skriver på sin blogg så är frågan fortfarande inte särskilt uppmärksammad i Sverige, varken vad som sägs på Helgeandsholmen eller hur många som dör i södra Sudan.

Igår så ville inte Bildt säga att det var ett folkmord som skedde i Sudan. Han ville bara kalla det för händelser som ”lett till diskussionen om folkmord i folkrättens bemärkelse har förekommit eller inte”. På sätt och vis är det rimligt att inte kalla vad som helst för folkmord, bara det som är folkmord ska kallas för detsamma. Men varför har vi egentligen debatten här hemma och i andra trygga länder utomlands? Kvinnorna i Darfur, de svältande barnen och de döda männen, bryr sig nog inte så mycket om vilken etikett man sätter på händelserna.

Bildt menar att man inte får föregripa den process som nu förs i ICC och att vi inte får ”devalvera Förintelsen genom att inflatera användningen av begreppet ’folkmord’. Om allt blir folkmord är till slut ingenting folkmord.” Men är det verkligen så? Hur många gånger har vi använt det begrepp som föddes efter andra världskriget? Vi använder det om förintelsen, om det som hände i Srebrenica och vi använder det för att beskriva det som hände i Rwanda. Men sen då? Om vi inte kan använda det för att beskriva ”fördrivandet av människor, mördandet av hundratusentals och drivande av miljoner på flykt”, när ska vi då använda begreppet? Är inte det en fråga om devalvering av begreppet. Givetvis ska man använda det med måtta, men detta är inte detsamma som att inte använda det alls.

Men som sagt, definitionsfrågan är ändå sekundär. Om vi bara nöjer oss med att sätta en etikett på ett skeende och sedan stolt kalla oss för frihetens och trygghetens försvarare så är vi ändå förlorare. Då är de svältande barnen ändå förlorare. Som tur är så snuddar Veronika Palm, Hans Wallmark och utrikesministern dessa frågor. Det känns tryggt att Bildt slår fast att ”skyldigheten att ingripa /inte/ kommer av några juridiska definitioner. Skyldigheten att ingripa kommer ur det mänskliga lidande som vi ser.” Det känns också tryggt att ”Sveriges samlade bistånd till Sudan, inklusive Darfur, /i år kommer/ att uppgå till nära 350 miljoner kronor”.

Frågan är bara om det räcker. Tyvärr så är jag pessimistisk och det är synd att vi i Sverige fortfarande, likt en strandad val, ligger kvar i en diskussion om huruvida situationen i Sudan ska kallas för folkmord eller omfattande kränkningar av mänskiga rättigheter. Det är också synd att utrikesministern avslutar sitt anförande med ”Vi kan inte återuppväcka de döda i Darfur, men vi kan möjligtvis förhindra att fler dör annorstädes i framtiden i världen. Då handlar det om att bygga folkrätten och att bygga de internationella institutionerna.

Men det tänker jag inte ens kommentera.

 

Andra bloggar om: , , , , , ,

Gryning i Darfur?

Det här är bra. Det har ju i och för sig varit på g de senaste dagarna – även om konflikten har hållit på alldeles för länge. Konflikten i Sudan tynger miljontals människor och har dödat hundratusentals. Men äntligen börjar regeringen i Khartoum inse det ohållbara i situationen. Nu hoppas jag bara att FN också tar sitt ansvar och inte ser till att knäppa händerna för öronen, blunda och ropa Bingo!

Andra bloggar om: , , ,