Oppositionen bekänner färg om sjukförsäkringen

Idag presenterade det rödgröna samarbetet (ett samarbete som snart är ett minne blott?) sin gemensamma budgetmotion.

En intressant aspekt med motionen är vad oppositionens tal om sjukförsäkringarna mynnade i. Ni kommer väl ihåg? Stupstock och ekonomisk avrättning och vad det nu var. Hemskheter som oppositionen minsann skulle åtgärda.

Och på sätt och vis gör man det. Enligt den rödgröna budgeten så ska man öka anslagen till den s.k. ekonomiska tryggheten (utgiftsområdena 10-12 – ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, vid ålderdom och för familjer och barn) med nästan 3 miljarder.

De så oerhört inhumana reglerna ska alltså enligt oppositionen repareras med 2,9 miljarder kronor. För att sätta det i ett sammanhang kan jag berätta att hela utgiftsområdet omfattar ca 208 miljarder kronor. Oppositionen föreslår alltså en höjning med ca 1.4%.

Antingen så kan man dra slutsatsen att oppositionen inte kommer ändra så mycket i sjukförsäkringssystemen (och således bryter ett vallöfte) eller så kan man dra slutsatsen att det egentligen inte var så illa (och således överdrev i valrörelsen). Mitt tips är det senare.

Men oppositionen lämnar även andra (utlovade) besked. Som exempel kan nämnas en höjning av ungas arbetsgivaravgifter med 9,8 mdkr. Det vill säga man beskattar ungdomar som grupp med 9 800 miljoner kronor. Beräknat på att en ungdom i snitt kostar 300 000 kronor om året för våra kommuner och landsting, så kan man räkna om 9,8 mdkr till ca 33 000 ungdomsjobb i farozonen. Samtidigt sänker man skatten för de som inte jobbar (pensionärerna) med 2,8 mdkr.


Jo, men det här med (ungdoms)arbetslösheten var ju en av de stora valfrågorna… Och det fortsätter i samma anda:

  • Försvarsbesparingar på 2 mdkr
  • Besparingar på hälsvovård, sjukvård och omsorg på 35 mkr
    • Detta är i praktiken ett borttagande av stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken. So much for värdig äldreomsorg
  • Höjd inkomstskatt med 2,1 mdkr
  • Besparingar på integration och jämställdhet med 544 mkr
    • So much för ett inkluderande samhälle
  • Avskaffat RUT-avdrag
    • So much for satsningar på kvinnodominerande sektorer
  • Höjda skatter på t.ex. vin och cigaretter med 2 mdkr
  • Höjning av vattenkrafts- och kärnkraftsskatten med 2 mdkr
    • So much för koldioxidfri el

Det finns med andra ord en hel del med budgeten som är tvivelaktigt och kanske t.om. skadligt för ekonomin, men det finns även ljuspunkter. Man skriver i inledningen:

Sverige har en historiskt hög arbetslöshet. SCB/AKU rapporterar att arbetslösheten överstiger åtta procentenheter. Massarbetslösheten tenderar att bita sig fast. Det har under mandatperioden tillkommit cirka 100 000 fler arbetslösa samtidigt som utanförskapet har vuxit och andelen sysselsatta har minskat.

Regeringen bedömer att resursutnyttjandet i ekonomin når jämvikt först i slutet av 2014 (se BP2011, sidan 107). Trots detta är budgetpropositionen praktiskt taget fri från konkreta åtgärder i syfte att pressa tillbaka arbetslösheten.

Arbetslösheten har sannolikt toppat i nivå och nyinflödet i arbetslöshet sjunker. en arbetslösheten är fortsatt hög, och trots att den sjunker så når regeringen, enligt sina egna bedömningar, endast ned till 6 procents arbetslöshet 2014.

På ren svenska så beskriver oppositionen läget såsom att arbetslösheten är hög. Att den kommer fortsätta att vara hög. Och att regeringen inte i har presenterat något förslag för att sänka arbetslösheten.

Jag har, som bekant är, varit benägen att hålla med. Regeringen har fokuserat på att hålla finanserna i schakt och att stimulera arbetskraftsutbudet (antal arbetslösa) snarare än att höja efterfrågan på arbetskraft. Men detta kanske kommer när man börjar lyssna lite mer till Folkpartiet i förhandlingarna.

Media: DN, SVT, Sydsvenskan, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet, DN, SvD, SvD. Läs gärna också vad Annie Johansson och Mikael Andersson (båda C), den hälsosamme ekonomisten samt vad Företagarnas Anna-Stina Nordmark Nilsson skriver.

Alla dessa principer

Tittade lite på utfrågningen av Sahlin (S) igår och en sak slog mig. Hårt. Sahlin tycker att principerna är viktigare än människorna.

Det spelar för Sahlin ingen roll att skattesänkningar till pensionärer innebär att staten måste prioritera bort jobbskapande åtgärder. För principerna är viktigare. Pensionärer är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att höga bostadsstandarder och hyresregleringar gör att få bostäder byggs. För principerna är viktigare. Rikemansbostäder är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att facklig makt och höga ingångslöner gör det mindre attraktivt att anställa unga. För principerna är viktigare. Äldre etniskt svenska arbetstagare är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att högskolebehörighetstvång och mindre praktik i gymnasiet gör att unga hoppar av skolan. För principerna är viktigare. Barn från rika studievana hem är med andra ord viktigare än de unga som behöver hjälp och stöd.

Det spelar för Sahlin ingen roll att förmögenhetsskatt driver kapital ut ur Sverige. För principerna är viktigare. Att alla ska vara lika fattiga är med andra ord viktigare än att fler ska bli rika.

Det spelar för Sahlin ingen roll att privata initiativ i vården och skolan har höjt kvalitén och ökat valfriheten. För principerna är viktigare. Att staten ska ha ensamrätt på omsorgen är med andra ord viktigare än att omsorgen blir utförd.

Det spelar för Sahlin ingen roll att fastighetsskatt är en skatt på pengar som inte finns. För principerna är viktigare. Att bara de med pengar på banken ska kunna bo i högt värderade hus är med andra ord viktigare än att låta folk bo kvar i sina barndomshem.

Jag blir så himla trött!

Socialdemokraterna och euron

Det är mycket fegt av Socialdemokraterna att börja sväva på målet och använda krisen i Grekland för att hämta inrikespolitiska poänger. Antingen så vill man vara med eller så vill man det inte. Om Sven-Erik Österberg anser att det finns betydliga risker med ett medlemsskap, då borde han kanske säga att han är emot euron istället för att sprida ut dim-ridåer.

Faktum är att den kris som vi ser i Europa idag, och framför allt i Grekland, inte beror på euron. Detta verkar faktiskt också socialdemokraterna inse, varför skulle man annars sikta in sig på stabilitets- och tillväxtpakten. Indirekt säger ju Sven-Erik att det är bristande finansiell styrning och politik i medlemsländerna snarare än euron i sig det är fel på.

Men i vanlig ordning är man lite oärlig och utnyttjar politisk retorik för att vinna inhemska poänger. Folkpartiet är för att byta kronan mot euron och är det lika mycket nu som tidigare. Vi vänder inte kappan efter vinden utan står för våra idéer även när det blåser motvind. Och att euron idag skulle vara ett dåligt politiskt projekt kan vi ju annars bara fråga Estland om. Estland är nämligen på väg in i euron, as we speak.

Läs även Cecilia Malmström, och Olle Schmidt.

Socialdemokraterna letar upp sina socialistiska rötter?

Det här med första maj är intressant. De röda knallar runt på gator och torg och protesterar. Det är bra att man samlar folk, men när man samtidigt gör det med plakat och enkelspåriga, vilseledande budskap, då blir det bara knasigt. Vem lurar man egentligen?

Foto: Lena Dahlström

På sätt och vis så var också innehållet i tågen igår intressant. Samtidigt som oppositionen har ett övertag i opinionsmätningarna som helt och hållet bygger på ett ökad stöd för det minst socialistiska av de tre partierna, så är retoriken mer socialistisk än någonsin.Ung vänsters Amanda Linderborg sa i sitt tal här i Uppsala

”Oavsett om vi kallar oss kommunister eller inte, så är det viktigaste att vi är det”

Samtidigt sa syndikalisternas Jesper Lundby:

”Jag vill se poliser gråta och Svenskt Näringsliv upplösas i ett askmoln”

Som tur är så är dessa kommunister och upprorsivrare inte i majoritet i oppositionen, men socialdemokraterna är inte bättre. När jag av en slump sprang på deras demonstrationståg i Uppsala igår så ropade de något mycket intressant:

”Reinfeldt från oss alla tar, ger till dem som redan har”.

Vad menar man med det? Det man syftar på är att regeringen har infört jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget innebär att de som har en inkomst av arbete beräknar skatten på en summa som är lägre än den verkliga inkomsten. Alltså, en löntagare blir tvungen att betala mindre i skatt och får behålla mer av sina intjänade pengar. Socialdemokraterna anser däremot att detta är att ta från oss alla och ger till de rika. Snurrigt, man har läst sin Orwell.

Och vad är det socialistiska, för att inte säga kommunistiska, i detta? Jo, om man säger att en skattesänkning – som alltså innebär att man får behålla mer av sin egen lön – innebär att man tar från folket. Detta kan inte betyda annat än att min lön är allas egendom. Det jag får av ICA den 25:e varje månad, det är alltså egentligen inte mitt, utan statens. Det är ungefär som att lönen är ett bidrag från de snälla socialdemokraterna. Inte undra på att man är ett bidragsparti.

Hur snurrigt som helst.

Sen att det inte blir mindre snurrigt av att socialdemokraterna själva föreslår skattesänkningar, bl.a. för pensionärer, gör inte saken lättare. Är inte detta också att ta från oss alla och ge till de som redan har? Staten får ju då in mindre pengar och ger dessa till pensionärerna. Snurr, snurr, snurr.

Oppositionen i Uppsala resonerar som Mona Sahlin

Den rödgröna oppositionen i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden resonerar med fina ord och fina meningar på UNT Debatt idag. Wärnsberg, Lindberg, Åsenius och Soria Galvarro gör nästan en Sahlin: först pekar de med hela handen och beskriver mål och metoder men landar sen ändå i princip i ingenting.

Artikelförfattarna menar att skolan behöver både duktiga lärare och en god lärmiljö. Detta betyder enligt de själva att lärarna ska ha goda ämneskunskaper och kunna visa ”respekt, tolerans och intresse för eleverna” och ”skapa regler för klassens uppförande och arbete.” Men sen slår det slint.

Debattörernas förslag för utveckling av skolan är i princip obefintliga. Det finns inget skrivet om resurser, det finns inget skrivet om arbetsformer eller kompetens. Man skriver om utvärderingar.

Genom att sända ut en rapport för diskussion och analys till gymnasieskolorna ska man få till stånd självkritiska utvärderingar. Återigen väljer alltså oppositionen att fokusera på ord istället för handling och flummiga mål istället för konkreta verktyg.

Det hela blir egentligen bara löjligt när man betänker att alliansen i regeringsställning har förtydligat skolans värdegrund, stärkt rektorernas ställning och gett lärarna makt över skolmiljön i klassrummen. Detta är reella verktyg för att nå debattörernas mål om bra lärmiljö. Detta samtidigt som man här i Uppsala har höjt lärarnas kompetens genom att bl.a. anställa lektorer. Så frågan borde istället vara om de rödgröna stöder skolutveckling.

Sahlins nya väg: utbildning, jobb och flummerier

 Foto: Linda Håkansson

Mona Sahlin skriver på DN debatt idag om fyra nya mål för den socialdemokratiska politiken. Jag blev inte klok på artikeln. I texten skriver Sahlin nämligen att socialdemokraterna “sätter upp fyra mål som [de] lyfter in i det rödgröna samarbetet: Fler jobb, mer utbildning, minskad barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende.”

Grattis?! Efter ett par års samarbete och med bara några månader kvar till valet ska man nu alltså börja diskutera jobb, skola, barn och utanförskap. Det är ju bara att gratulera probleminsikten. Man undrar ju vad de har diskuterat innan..

Men man ska nog inte behöva oroa sig. Sahlin presenterar inga konkreta förslag förutom att man ska höja:

  • flerbarnstillägget (vilket regeringen redan har aviserat att man ska höja)
  • tilläggsbidraget för studenter med barn
  • underhållsstödet för ensamstående.

Med andra ord inga andra förslag än höjda bidrag. Grattis igen.

Men det finns fina inslag i debattartikeln flummet till trots. Som liberal kan jag bara välkomna Sahlins formuleringar om individen:

“inget är så viktigt som individens möjlighet att utvecklas”

“frihet är att ge individen fler möjligheter att växa”

Synd bara att socialdemokraterna inte riktigt har trovärdighet här. De är och förblir ett parti för systemen, där föreningar och kollektiv väger tyngre än människorna i dem. Men ändå, grattis!