Vilseledande debatt om debatten

Lite senare än försvarbart kan jag inte undvika att kommentera debatten om debatten de senaste dagarna. I måndags skrev ju Erik Ullenhag, folkpartist och integrationsminister, en debattartikel i DN om att krossa myterna om invandringen. Han plockade upp en del saker i artikeln och hänvisade i övrigt till en hemsida, www.regeringen.se/tolerans, som regeringen gjort.

Sen tog debatten om Erik Ullenhags debatt vid. I sak handlar denna om att regeringens faktapresentation (till skillnad från myterna) inte innehåller särskilt mycket fakta. Tyvärr misslyckas även de som kritiserar integrationsministern.

Den uppmärksamme läsaren noterar nämligen att de som svarat på Ullenhags artikel (Andreas Johansson Heinö och Paulina Neuding och Gunnar Sandelin) antingen inte läser regeringens presenterade myter och faktapåståenden ordentligt eller argumenterar oärligt och vilseledande – ungefär som de menar att Ullenhag och regeringen gör.

För att ta myt, faktapåstående och motpåstående var för sig:

Myt: Invandringen har lett till en våg av kriminalitet.

Regeringens faktapåstående: Det är svårt att mäta kriminalitet men Sverige skiljer sig inte från andra jämförbara länder och överrepresentation beror troligtvis på att gruppen invandrare normalt karaktäriseras av sådant som normalt är överrepresenterat i statistiken (kön, ålder, inkomst, sysselsättning och utbildningsnivå).

Johansson/Neudings motpåstående: Regeringen viftar bort problemet med utrikesföddas överrepresentation i brottsstatistiken bland annat med att en majoritet av invandrare inte begår brott.

Kommentar: Här säger regeringen, i ett av de längsta faktapåståendena, att frågan är komplex men att överrepresentationen troligtvis beror på att gruppen invandrare utgörs av personer som normalt är överrepresenterade i statistiken. Det är ett faktapåstående som håller och som dessutom har stöd i kriminologin. Men vad svarar Johansson/Neuding? Jo, att regeringen viftar bort myten med ett enkelt konstaterande att en majoritet av invandrare inte begår brott. Detta är direkt felaktigt, för det är inte vad regeringen säger.

Ställning: Regeringen 1 – 0 Kritikerna

Myt: Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof.

Regeringens faktapåstående: Endast 42 % (lägre än tidigare) tycker att det är bra att ta emot färre flyktingar. I andra undersökningar har 88 % av stockholmarna instämt eller instämt starkt i påståendet att invandrare är bra för staden (72 % av Malmöborna).

Johansson/Neudings motpåstående: Regeringen nämner inte att de som vill ta emot färre flyktingar alltjämt är betydligt fler än de som inte vill det.

Kommentar: Regeringen motbevisar myten att en tyst majoritet av befolkningen anser att invandringspolitiken är en katastrof (42 % är ingen majoritet) och presenterar dessutom siffror från invandrartäta delar av landet som är ännu starkare. Johansson/Neuding hänger dock upp sin argumentation på att 42% är fler än de som vill ta emot fler flyktingar. Det stämmer säkert, men det visar ändå inte att en tyst majoritet anser att invandringspolitiken är en katastrof.

Ställning: Regeringen 2 – 0 Kritikerna

Myt: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.

Regeringens faktapåstående: endast 15 % av Sveriges befolkning är född i ett annat land, en andel som endast kommer öka till 16.5% till 2050.

Johansson/Neudings motpåstående: ”Om en lika stor andel av svenskarna vore arbetslösa skulle vi tala om massarbetslöshet, men ”massinvandring” avfärdas som ett främlingsfientligt fantasifoster.”

Kommentar: Myten handlar om att det finns en massinvandring som kommer leda till att svenskarna snart är i minoritet. Regeringen visar att detta enbart är en myt och att andelen invandrare enligt SCB kommer öka från 15% till 16.5%. Johansson/Neuding väljer dock att fokusera på begreppet massinvandring, något som regeringen egentligen inte ens kommenterar i sitt faktapåstående. Kritikerna väljer således att försvara den sverigedemokratiska bilden av massinvandringen har återigen inte motbevisat regeringens faktapåstående.

Ställning: Regeringen 3 – 0 Kritikerna

Myt: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.

Regeringens faktapåstående: 91 % av de som sökte asyl 2010 fick uppehållstillstånd på grund av skydds- eller flyktingskäl (totalt 9 978).

Sandelins motpåstående: ”Endast åtta procent av de närmare 400.000 permanenta tillstånd som beviljats de senaste 30 åren har gällt asylsökande som i hemlandet hotats till livet av staten. De skyddsbehövande, som främst flyr från inre väpnade konflikter eller riskerar tortyr, utgör 21 procent. Tillsammans utgör de endast något mer än en fjärdedel av vårt totala flyktingmottagande, vilket är en viss skillnad mot Ullenhags 91 procent.”

Kommentar: Den här är lite mer intressant och regeringens faktapåstående utgör ett av de längre. Sandelin väljer dock att jämföra äpplen och päron. Med hjälp av 30 års statistik försöker han motbevisa statistik för det senaste året. Alla som har sysslat på något sätt med statistik vet att detta är ett horribelt sätt att förfara med statistik. Sandelin har dock en liten poäng, dock inte den som han själv tror att den är. Sverige har haft en relativt restriktiv tillämpning av flyktingkonventionen. Detta har lett till att personer som egentligen har ett skyddsbehov (och som i andra länder hade fått flyktingsstatus) i Sverige istället får uppehållstillstånd på andra grunder än flyktingskap. Siffrorna är alltså i sak rätt, men beskriver inte det som Sandelin försöker påstå.

Ställning: Regeringen 4 – 1 Kritikerna

Myt: Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år.

Regeringens faktapåstående: Vissa studier pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat. Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Beräkningarna handlar dock om offentliga intäkter och utgifter på individnivå. De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sandelins motpåstående: Regeringens utredare, professor emeritus Jan Ekberg, har beräknat transfereringarna i den offentliga sektorn från inrikes till utrikes födda till 1,5 till 2 procent av BNP, vilket innebär 43–58 miljarder per år. Ekonomidocenten Jan Tullberg vid Handelshögskolan i Stockholm höjer i sin studie taket till tre procent av BNP, vilket betyder runt 90 miljarder årligen.

Kommentar: Här säger regeringen att det är svårt att möta invandringens ekonomiska följder och pekar på två (inte motsägelsefulla) påståenden: 1) invandring har på det stora hela positiva effekter, och 2) invandring kan innebära ökade kostnader på de offentliga transfereringarna. Sandelin väljer dock att försöka slå regeringen i huvudet med det senaste faktapåståendet. Problemet är bara att regeringen själv har presenterat det (dock utan siffror) och att det bara delvis beskriver invandringens ekonomiska konsekvenser.

Slutställning: Regeringen 5 – 1 Kritikerna.

Så vad betyder då allt detta? Jo, att Johansson och Neuding och Sandelin inte har skrivit något vettigt egentligen. Om man är välvilligt inställd är detta troligen en konsekvens av att man inte har läst regeringens myter och faktapåståenden i detalj och att man i missriktad välvilja kritiserar regeringen för påståenden som den inte har presenterar.

Konsekvensen är dock mycket olycklig. Det är bra att regeringens påståenden granskas och debatteras, men den nivå som debatten hamnade på nu, när debattörer kritiserar regeringen för påståenden som den egentligen inte riktigt kommit med blir bara kontraproduktiv. Om det är någon som gynnas av det så är det de främlingsfientliga. För nu kan de nämligen peka på ”de ansedda debattörerna och forskarna” och påpeka att regeringen minsann har fel. När det egentligen inte är vad Johansson och Neuding och Sandelin visar.

Men så är ju invandringsdebatten alltid en cirkus.