Alla dessa principer

Tittade lite på utfrågningen av Sahlin (S) igår och en sak slog mig. Hårt. Sahlin tycker att principerna är viktigare än människorna.

Det spelar för Sahlin ingen roll att skattesänkningar till pensionärer innebär att staten måste prioritera bort jobbskapande åtgärder. För principerna är viktigare. Pensionärer är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att höga bostadsstandarder och hyresregleringar gör att få bostäder byggs. För principerna är viktigare. Rikemansbostäder är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att facklig makt och höga ingångslöner gör det mindre attraktivt att anställa unga. För principerna är viktigare. Äldre etniskt svenska arbetstagare är med andra ord viktigare än ungdomar.

Det spelar för Sahlin ingen roll att högskolebehörighetstvång och mindre praktik i gymnasiet gör att unga hoppar av skolan. För principerna är viktigare. Barn från rika studievana hem är med andra ord viktigare än de unga som behöver hjälp och stöd.

Det spelar för Sahlin ingen roll att förmögenhetsskatt driver kapital ut ur Sverige. För principerna är viktigare. Att alla ska vara lika fattiga är med andra ord viktigare än att fler ska bli rika.

Det spelar för Sahlin ingen roll att privata initiativ i vården och skolan har höjt kvalitén och ökat valfriheten. För principerna är viktigare. Att staten ska ha ensamrätt på omsorgen är med andra ord viktigare än att omsorgen blir utförd.

Det spelar för Sahlin ingen roll att fastighetsskatt är en skatt på pengar som inte finns. För principerna är viktigare. Att bara de med pengar på banken ska kunna bo i högt värderade hus är med andra ord viktigare än att låta folk bo kvar i sina barndomshem.

Jag blir så himla trött!

Socialdemokraterna letar upp sina socialistiska rötter?

Det här med första maj är intressant. De röda knallar runt på gator och torg och protesterar. Det är bra att man samlar folk, men när man samtidigt gör det med plakat och enkelspåriga, vilseledande budskap, då blir det bara knasigt. Vem lurar man egentligen?

Foto: Lena Dahlström

På sätt och vis så var också innehållet i tågen igår intressant. Samtidigt som oppositionen har ett övertag i opinionsmätningarna som helt och hållet bygger på ett ökad stöd för det minst socialistiska av de tre partierna, så är retoriken mer socialistisk än någonsin.Ung vänsters Amanda Linderborg sa i sitt tal här i Uppsala

”Oavsett om vi kallar oss kommunister eller inte, så är det viktigaste att vi är det”

Samtidigt sa syndikalisternas Jesper Lundby:

”Jag vill se poliser gråta och Svenskt Näringsliv upplösas i ett askmoln”

Som tur är så är dessa kommunister och upprorsivrare inte i majoritet i oppositionen, men socialdemokraterna är inte bättre. När jag av en slump sprang på deras demonstrationståg i Uppsala igår så ropade de något mycket intressant:

”Reinfeldt från oss alla tar, ger till dem som redan har”.

Vad menar man med det? Det man syftar på är att regeringen har infört jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget innebär att de som har en inkomst av arbete beräknar skatten på en summa som är lägre än den verkliga inkomsten. Alltså, en löntagare blir tvungen att betala mindre i skatt och får behålla mer av sina intjänade pengar. Socialdemokraterna anser däremot att detta är att ta från oss alla och ger till de rika. Snurrigt, man har läst sin Orwell.

Och vad är det socialistiska, för att inte säga kommunistiska, i detta? Jo, om man säger att en skattesänkning – som alltså innebär att man får behålla mer av sin egen lön – innebär att man tar från folket. Detta kan inte betyda annat än att min lön är allas egendom. Det jag får av ICA den 25:e varje månad, det är alltså egentligen inte mitt, utan statens. Det är ungefär som att lönen är ett bidrag från de snälla socialdemokraterna. Inte undra på att man är ett bidragsparti.

Hur snurrigt som helst.

Sen att det inte blir mindre snurrigt av att socialdemokraterna själva föreslår skattesänkningar, bl.a. för pensionärer, gör inte saken lättare. Är inte detta också att ta från oss alla och ge till de som redan har? Staten får ju då in mindre pengar och ger dessa till pensionärerna. Snurr, snurr, snurr.

Sahlin är överraskad hon också.

Vi kommer med ett gemensamt besked. Vi rödgröna överraskar gång på gång och visar att vi kan komma fram till gemensamma lösningar i svåra frågor

Detta sa tydligen Mona Sahlin idag. Och överraskande är de sannerligen. Men är det inte lite konstigt att till och med socialdemokraternas partiledare tycker att det är överraskande. Det säger ju på nåt sätt något om hennes förtroende för samarbetet.

Well, sen så är ju inte beskeden alltid särskilt lugnande heller. De blir ju t.ex. tydligen inget RUT-avdrag om de vinner valet och i den utrikespolitiska debatten i riksdagen gömde sig oppositionen bakom vänsterpartiet.

Fast jag ska inte vara elak. Trots att det jag skriver är sant.

Oppositionen i Uppsala resonerar som Mona Sahlin

Den rödgröna oppositionen i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden resonerar med fina ord och fina meningar på UNT Debatt idag. Wärnsberg, Lindberg, Åsenius och Soria Galvarro gör nästan en Sahlin: först pekar de med hela handen och beskriver mål och metoder men landar sen ändå i princip i ingenting.

Artikelförfattarna menar att skolan behöver både duktiga lärare och en god lärmiljö. Detta betyder enligt de själva att lärarna ska ha goda ämneskunskaper och kunna visa ”respekt, tolerans och intresse för eleverna” och ”skapa regler för klassens uppförande och arbete.” Men sen slår det slint.

Debattörernas förslag för utveckling av skolan är i princip obefintliga. Det finns inget skrivet om resurser, det finns inget skrivet om arbetsformer eller kompetens. Man skriver om utvärderingar.

Genom att sända ut en rapport för diskussion och analys till gymnasieskolorna ska man få till stånd självkritiska utvärderingar. Återigen väljer alltså oppositionen att fokusera på ord istället för handling och flummiga mål istället för konkreta verktyg.

Det hela blir egentligen bara löjligt när man betänker att alliansen i regeringsställning har förtydligat skolans värdegrund, stärkt rektorernas ställning och gett lärarna makt över skolmiljön i klassrummen. Detta är reella verktyg för att nå debattörernas mål om bra lärmiljö. Detta samtidigt som man här i Uppsala har höjt lärarnas kompetens genom att bl.a. anställa lektorer. Så frågan borde istället vara om de rödgröna stöder skolutveckling.

Sahlins nya väg: utbildning, jobb och flummerier

 Foto: Linda Håkansson

Mona Sahlin skriver på DN debatt idag om fyra nya mål för den socialdemokratiska politiken. Jag blev inte klok på artikeln. I texten skriver Sahlin nämligen att socialdemokraterna “sätter upp fyra mål som [de] lyfter in i det rödgröna samarbetet: Fler jobb, mer utbildning, minskad barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende.”

Grattis?! Efter ett par års samarbete och med bara några månader kvar till valet ska man nu alltså börja diskutera jobb, skola, barn och utanförskap. Det är ju bara att gratulera probleminsikten. Man undrar ju vad de har diskuterat innan..

Men man ska nog inte behöva oroa sig. Sahlin presenterar inga konkreta förslag förutom att man ska höja:

  • flerbarnstillägget (vilket regeringen redan har aviserat att man ska höja)
  • tilläggsbidraget för studenter med barn
  • underhållsstödet för ensamstående.

Med andra ord inga andra förslag än höjda bidrag. Grattis igen.

Men det finns fina inslag i debattartikeln flummet till trots. Som liberal kan jag bara välkomna Sahlins formuleringar om individen:

“inget är så viktigt som individens möjlighet att utvecklas”

“frihet är att ge individen fler möjligheter att växa”

Synd bara att socialdemokraterna inte riktigt har trovärdighet här. De är och förblir ett parti för systemen, där föreningar och kollektiv väger tyngre än människorna i dem. Men ändå, grattis!

Pensionärsdebattsträsket – en liten överblick

Har precis ögnat igenom socialdemokraternas budgetmotion. Anledningen till att jag fick för mig att leta upp den på riksdagens hemsida och plöja igenom de 108 sidorna är att jag tittade på morgonens debatt om pensionärerna mellan Reinfeldt och Sahlin.

Jag kan inte direkt påstå att jag blev särskilt klokare av debatten. Som vanligt. Reinfeldt har fortfarande en förfärlig fäbless för långa och invecklade meningar som man måste vara doktor i grammatik för att tränga sig igenom. Sahlin är ju mer lättförstådd men däremot full av motsägelser.

Och det var en av dessa motsägelser som fångade mitt intresse. Sahlin kritiserade skattesänkningarna för löntagare som meningslösa och oansvariga men pläderade sen för en motsvarande skattesänkning för pensionärerna. Hon är alltså emot mer pengar i plånboken för arbetare, men för mer pengar i portmonän för pensionärerna. Är det rättvist?

Fast det mest intressanta kom sen. I ett försök att sjabbla bort korten ville Sahlin inte stå för budgeten över huvud taget. Reinfeldt hävdade att socialdemokraterna inte vågade stå för sina skattehöjningar. Sahlin ville däremot varken säga bu eller bä utan hänvisade bara till den rödgröna vårdbudgetmotionen som kommer senare i vår. Vi som inte sitter med i förhandlingarna vet med andra ord ingenting om hur de rödgröna vill att skatterna ska se ut.

Bla bla bla, med andra ord. Jag menar, om man inte ska tro på att socialdemokraterna vill höja skatterna med nästan 20 miljarder kronor (19 915 000 000 kronor enligt deras budget, se sida 107), varför ska man då lita på att de vill sänka skatten för pensionärerna med drygt 3 miljarder?

I vilket fall, jag vände mig till sossarnas höstbudgetmotion för att se vad de tyckte för ett par månader sen i alla fall. Kontentan av debatten med den som grund är då såhär:

  • Sahlin tycker att det är fel att regeringen genom jobbskatteavdraget har gett tillbaka 71 miljarder kronor till arbetstagarna som de kan lägga på sparande, resor och annan konsumtion (se inslaget)
  • Sahlin tycker att man ska sänka skatten för pensionärerna med mindre (3 miljarder kronor -se budgetmotionen, sida 106) än regeringen som vill sänka skatten för pensionärerna med 5 miljarder.
  • Sahlin vill trots sänkt skatt för pensionärer totalt höja skatterna med 19 915 miljoner kronor. Bl.a. på inkomst, avskaffat RUT-avdrag, ny förmögenhetsskatt, skatt på vattenkraftverk o.s.v.

Det där sistnämnda kan man ju för övrigt fundera på. En höjning av fastighetsskatten på vattenkraftverk med 450 miljoner kronor, är det verkligen välkommet när elpriserna redan är så höga som de är?

Bla bla bla, med andra ord. No wonder väljarna känner sig förvirrade.

Göran Persson – Ordförande som växer

Efter att ha sett serien om den så kallade ordförande Persson och då lyssnat till hans monologer och självberöm och kritik mot alla som inte höll med, så ändrades faktiskt min syn på den gamle gubben. Jag har aldrig var någon stor fan av HSB. Stor surprise va? Men faktum är att jag imponeras lite av honom efter intervjuserien.

Bufflig? Ja!
Egenkär? Ja!
Kontrollbehov? Ja!
Statsminister? Ja!

Min poäng är att man nog måste vara lite sådär för att kunna vara statsminister. Särskilt med den regering som Persson hade.

Och samtidigt klagar alla på den gamle stackaren. Nåja, nästan alla. I dagens ledare i svenskan skriver Claes Arvidsson en del saker om det här. Fokus ligger på Mona, men det om mr Goran är tänkvärt. Helt klart.