“Utspel om integration visar på okunskap”

Har fått tillåtelse av Maria Mattson Mähl att återpublicera hennes tidigare inlägg i Folkpartiets interna tidning Tidningen NU. Maria Mattson Mähl är Vd och grundare av bolaget AlphaCE och hon och bolaget har uppmärksammats på flera håll den senaste tiden för sitt arbete med integration och etablering av nyanlända på arbetsmarknaden.

Utspel om integration visar på okunskap

I över 10 år har jag arbetat för de mest utsatta på svensk arbetsmarknad. Jag har i ledande position arbetat med arbetsmarknadsutbildningar, vuxenutbildningar och SFI. Uppdragsgivare har varit de offentliga aktörerna såsom kommunerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Sedan tre år driver jag ett jobb- och matchningsföretag med verksamhet på 74 platser i Sverige och den största målgruppen är nyanlända.

IMG_20150215_144620127

Continue reading “Utspel om integration visar på okunskap”

Folkpartiet och framtiden

Ja du, kära Folkpartiet, vad ska det egentligen bli av dig när du blir stor?

Du fick i höstas ditt näst sämsta valresultat någonsin. I opinionsmätningarna balanserar du på riksdagsspärren.

Forcerad, partiell förnyelse

Efter åtta år i regeringsställning och med företrädare som har suttit i partiets ledning i över 20 år behöver Folkpartiet förnyas. Därför var vi många som delade valanalysen att Folkpartiet behöver utveckla bl.a. sin integrationspolitik och den ekonomiska politiken. Men om man tittar närmare på den rådande förnyelseprocessen är det uppenbart att förnyelsen har kört i diket. Att partiets ledning tyvärr har begått avgörande misstag.

Continue reading Folkpartiet och framtiden

Medverkar i Synfält framåt

Medverkar i senaste podden med Synfält framåt (klicka för att komma till inspelningen). Jag gillar verkligen deras grepp, inte för att de bjöd in mig, utan för att de ger en chans att utveckla tankar lite djupare på ett sätt som traditionella media sällan medger.

image

Continue reading Medverkar i Synfält framåt

Billström gör skillnaden mellan M och FP tydlig

Idag tillsammans med Hanna Håkansson och Jonatan Macznick på SVD Brännpunkt:

Tobias Billström bekräftade i dagarna sin inställning till papperslösa flyktingar. Det är även fortsättningsvis en hårdare och inhumanare linje mot de som behöver humanitet mest. Samtidigt kan vi känna oss trygga i att Folkpartiet i både uttalande och i det nyligen presenterade partiprogramsförslaget valt en helt annan och generösare riktning. Billström företräder inte den politik som regeringen kom överens om tillsammans med Miljöpartiet, möjligen företräder Billström en moderat migrationspolitik.

Den överenskommelse regeringen gjorde med Miljöpartiet var ett välkommet steg mot en human och generös migrationspolitik. Överenskommelsen har effektivt arbetat bort Sverigedemokraterna från inflytande över migrationsfrågor i riksdagen. Det är därför beklämmande att överenskommelsen undermineras av en minister i regeringen.

Det blir allt mer uppenbart att Billström och Moderaterna inte bara motarbetar överenskommelsen, Billström verkar överhuvudtaget inte dela den människosyn som överenskommelsen ger uttryck för.

Det är därför glädjande att Folkpartiet tydligt visar att man står fast vid en liberal och human politik för papperslösa flyktingar. I Folkpartiets nyligen presenterade partiprogramsförslag går att läsa att: ”Även om invandringen är reglerad lever många människor utan tillstånd i Sverige, så kallade papperslösa. Att de vistas här utan tillstånd gör inte att de saknar de grundläggande mänskliga rättigheter som tillkommer alla.”

Det nya partiprogramsförslaget visar med all önskvärd tydlighet att Folkpartiet till skillnad från Moderaterna står upp för en fri invandring. På samma gång uppmanar Jan Björklund migrationsministern att stå fast vid den överenskommelse som regeringen ingått med Miljöpartiet.

Att Billström inte tycker som regeringen är uppenbart, ursäkter till trots. Folkpartiets företrädare borde även i framtiden trycka på den liberala migrationspolitik som finns i överenskommelsen. Det är glädjande att Folkpartiet tar ställning och vår förhoppning är att man inte heller i framtiden kommer stå tysta införa Billström och Moderaternas politik.

Det räcker inte med luddiga uttalanden

Skriver idag på flyktingbloggen om situationen för flyktingar i Ungern och om många politikers allt för blygsamma reaktioner:

Situationen för flyktingar i Ungern ser allt mer dyster ut. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) presenterade för ett par dagar sedan en rapport som pekade på en rad brister i den ungerska asylpolitiken. Sverige och EU måste tala klartext om respekten för de värderingar och rättigheter som utgör fundamentet i Europasamarbetet och sätta press på Ungern. Ytterst måste man överväga att dra in rösträtten för Ungern i ministerrådet.

I onsdags hänsköt EU-kommissionen två ärenden rörande Ungern till EU-domstolen. Ärendena rör den ungerska datainspektionens bristande självständighet och den snabba nedmonteringen av den ungerska rättssäkerheten. De många avskedandena av ungerska domare och bristerna i skyddet för grundläggande fri- och rättigheter är allvarliga varningstecken.

Utvecklingen i Ungern är dessutom mycket oroande när det kommer till behandlingen av asylsökande. Förra året fick landet ett oannonserat besök av FNs särskilda sändebud för främjandet och beskyddandet av åsikts- och yttrandefrihet. Sändebudet uttryckte stark oro för växande främlingsfientlighet, rasism och intolerans mot flyktingar och asylsökande.Rätten till asyl står inte högt på dagordningen i Ungern. Trots landets geografiska placering, har landet inte ens en uttalad flyktingpolitik. Rätten till asyl behandlas istället som ett underordnat politikområde i kampen mot den ”illegala invandringen”.

Särskilt oroande är hur flyktingar och andra minoriteter behandlas när de väl är bosatta i landet. I skuggan av EU-kommissionens stämningsansökan i EU-domstolen presenterade UNHCR en oroande rapport om hur främlingsfientligheten breder ut sig i Ungern.

Och den nuvarande regeringen i Ungern gör inte något för att hantera problemen. Särskilt romerna är utsatta för omfattande diskriminering och kränkande behandling. De är stigmatiserade och socialt exkluderade. I en undersökning som genomfördes förra året uppgav t.ex. en tredjedel av alla ungrare som svarade att de var ”öppet främlingsfientliga”. Endast åtta procent uppgav att de var ”toleranta”.

Samtidigt finns det inget som tyder på att det ska bättre. En undersökning gjord av den Ungerska Helsingforskommittén förra året konstaterade att de främlingsfientliga attityderna förstärks av ungersk media som ofta beskriver invandrare utifrån termer som ”kriminella”, ”parasiter”, ”farliga” och ”massinvandring”. Och ungerska samhället reagerar med mer främlingsfientlighet. UNHCR rapporterar t.ex. om sjukhus som vägrar skicka ambulanser till flyktingförläggningar och om tandläkare som vägrar behandla flyktingar.

Sverige och EU måste sätta betydande press på den ungerska regeringen. Det räcker inte med luddiga uttalande om oro och om behovet av starkare skydd för mänskliga rättigheter. Ytterst borde Sverige som land och EU sätta hårt mot hårt och hota med att dra in Ungerns rösträtt i ministerrådet för att det bryter mot de grundläggande värden som europasamarbetet. Något annat blir bara en läpparnas bekännelse.

Värna asylrätten i EU!

Skriver idag på flyktingbloggen om EU:s planer på att totalt harmonisera flyktingpolitiken.

”Samarbete på europeisk nivå i migrationspolitiken är en nödvändighet. Den harmonisering som just nu förhandlas i Bryssel är dock inte det samarbete vi behöver. För även om det finns en poäng med att värna EU:s gemensamma yttre gränser, finns det en ännu större poäng med att i globaliseringens tidevarv inte bygga allt för höga murar mot omvärlden.”

Vilseledande debatt om debatten

Lite senare än försvarbart kan jag inte undvika att kommentera debatten om debatten de senaste dagarna. I måndags skrev ju Erik Ullenhag, folkpartist och integrationsminister, en debattartikel i DN om att krossa myterna om invandringen. Han plockade upp en del saker i artikeln och hänvisade i övrigt till en hemsida, www.regeringen.se/tolerans, som regeringen gjort.

Sen tog debatten om Erik Ullenhags debatt vid. I sak handlar denna om att regeringens faktapresentation (till skillnad från myterna) inte innehåller särskilt mycket fakta. Tyvärr misslyckas även de som kritiserar integrationsministern.

Den uppmärksamme läsaren noterar nämligen att de som svarat på Ullenhags artikel (Andreas Johansson Heinö och Paulina Neuding och Gunnar Sandelin) antingen inte läser regeringens presenterade myter och faktapåståenden ordentligt eller argumenterar oärligt och vilseledande – ungefär som de menar att Ullenhag och regeringen gör.

För att ta myt, faktapåstående och motpåstående var för sig:

Myt: Invandringen har lett till en våg av kriminalitet.

Regeringens faktapåstående: Det är svårt att mäta kriminalitet men Sverige skiljer sig inte från andra jämförbara länder och överrepresentation beror troligtvis på att gruppen invandrare normalt karaktäriseras av sådant som normalt är överrepresenterat i statistiken (kön, ålder, inkomst, sysselsättning och utbildningsnivå).

Johansson/Neudings motpåstående: Regeringen viftar bort problemet med utrikesföddas överrepresentation i brottsstatistiken bland annat med att en majoritet av invandrare inte begår brott.

Kommentar: Här säger regeringen, i ett av de längsta faktapåståendena, att frågan är komplex men att överrepresentationen troligtvis beror på att gruppen invandrare utgörs av personer som normalt är överrepresenterade i statistiken. Det är ett faktapåstående som håller och som dessutom har stöd i kriminologin. Men vad svarar Johansson/Neuding? Jo, att regeringen viftar bort myten med ett enkelt konstaterande att en majoritet av invandrare inte begår brott. Detta är direkt felaktigt, för det är inte vad regeringen säger.

Ställning: Regeringen 1 – 0 Kritikerna

Myt: Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof.

Regeringens faktapåstående: Endast 42 % (lägre än tidigare) tycker att det är bra att ta emot färre flyktingar. I andra undersökningar har 88 % av stockholmarna instämt eller instämt starkt i påståendet att invandrare är bra för staden (72 % av Malmöborna).

Johansson/Neudings motpåstående: Regeringen nämner inte att de som vill ta emot färre flyktingar alltjämt är betydligt fler än de som inte vill det.

Kommentar: Regeringen motbevisar myten att en tyst majoritet av befolkningen anser att invandringspolitiken är en katastrof (42 % är ingen majoritet) och presenterar dessutom siffror från invandrartäta delar av landet som är ännu starkare. Johansson/Neuding hänger dock upp sin argumentation på att 42% är fler än de som vill ta emot fler flyktingar. Det stämmer säkert, men det visar ändå inte att en tyst majoritet anser att invandringspolitiken är en katastrof.

Ställning: Regeringen 2 – 0 Kritikerna

Myt: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.

Regeringens faktapåstående: endast 15 % av Sveriges befolkning är född i ett annat land, en andel som endast kommer öka till 16.5% till 2050.

Johansson/Neudings motpåstående: ”Om en lika stor andel av svenskarna vore arbetslösa skulle vi tala om massarbetslöshet, men ”massinvandring” avfärdas som ett främlingsfientligt fantasifoster.”

Kommentar: Myten handlar om att det finns en massinvandring som kommer leda till att svenskarna snart är i minoritet. Regeringen visar att detta enbart är en myt och att andelen invandrare enligt SCB kommer öka från 15% till 16.5%. Johansson/Neuding väljer dock att fokusera på begreppet massinvandring, något som regeringen egentligen inte ens kommenterar i sitt faktapåstående. Kritikerna väljer således att försvara den sverigedemokratiska bilden av massinvandringen har återigen inte motbevisat regeringens faktapåstående.

Ställning: Regeringen 3 – 0 Kritikerna

Myt: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.

Regeringens faktapåstående: 91 % av de som sökte asyl 2010 fick uppehållstillstånd på grund av skydds- eller flyktingskäl (totalt 9 978).

Sandelins motpåstående: ”Endast åtta procent av de närmare 400.000 permanenta tillstånd som beviljats de senaste 30 åren har gällt asylsökande som i hemlandet hotats till livet av staten. De skyddsbehövande, som främst flyr från inre väpnade konflikter eller riskerar tortyr, utgör 21 procent. Tillsammans utgör de endast något mer än en fjärdedel av vårt totala flyktingmottagande, vilket är en viss skillnad mot Ullenhags 91 procent.”

Kommentar: Den här är lite mer intressant och regeringens faktapåstående utgör ett av de längre. Sandelin väljer dock att jämföra äpplen och päron. Med hjälp av 30 års statistik försöker han motbevisa statistik för det senaste året. Alla som har sysslat på något sätt med statistik vet att detta är ett horribelt sätt att förfara med statistik. Sandelin har dock en liten poäng, dock inte den som han själv tror att den är. Sverige har haft en relativt restriktiv tillämpning av flyktingkonventionen. Detta har lett till att personer som egentligen har ett skyddsbehov (och som i andra länder hade fått flyktingsstatus) i Sverige istället får uppehållstillstånd på andra grunder än flyktingskap. Siffrorna är alltså i sak rätt, men beskriver inte det som Sandelin försöker påstå.

Ställning: Regeringen 4 – 1 Kritikerna

Myt: Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år.

Regeringens faktapåstående: Vissa studier pekar på svagt positiva effekter på tillväxten, men det finns även studier som pekar på svagt negativa effekter. Studier av den fria rörligheten inom EU pekar på vissa positiva effekter. Flera studier pekar på att invandring leder till ökad handel med invandrarnas ursprungsländer. Andelen företagare är högre bland utrikes födda än bland inrikes födda och utrikes födda har fler anställda per företag. Det finns teorier om att öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och Sverige ligger också i topp i flera internationella index över innovationsklimat. Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter. Beräkningarna handlar dock om offentliga intäkter och utgifter på individnivå. De positiva effekterna som invandring har på samhällsekonomin som helhet genom ökad tillväxt, handel och företagande ingår inte.

Sandelins motpåstående: Regeringens utredare, professor emeritus Jan Ekberg, har beräknat transfereringarna i den offentliga sektorn från inrikes till utrikes födda till 1,5 till 2 procent av BNP, vilket innebär 43–58 miljarder per år. Ekonomidocenten Jan Tullberg vid Handelshögskolan i Stockholm höjer i sin studie taket till tre procent av BNP, vilket betyder runt 90 miljarder årligen.

Kommentar: Här säger regeringen att det är svårt att möta invandringens ekonomiska följder och pekar på två (inte motsägelsefulla) påståenden: 1) invandring har på det stora hela positiva effekter, och 2) invandring kan innebära ökade kostnader på de offentliga transfereringarna. Sandelin väljer dock att försöka slå regeringen i huvudet med det senaste faktapåståendet. Problemet är bara att regeringen själv har presenterat det (dock utan siffror) och att det bara delvis beskriver invandringens ekonomiska konsekvenser.

Slutställning: Regeringen 5 – 1 Kritikerna.

Så vad betyder då allt detta? Jo, att Johansson och Neuding och Sandelin inte har skrivit något vettigt egentligen. Om man är välvilligt inställd är detta troligen en konsekvens av att man inte har läst regeringens myter och faktapåståenden i detalj och att man i missriktad välvilja kritiserar regeringen för påståenden som den inte har presenterar.

Konsekvensen är dock mycket olycklig. Det är bra att regeringens påståenden granskas och debatteras, men den nivå som debatten hamnade på nu, när debattörer kritiserar regeringen för påståenden som den egentligen inte riktigt kommit med blir bara kontraproduktiv. Om det är någon som gynnas av det så är det de främlingsfientliga. För nu kan de nämligen peka på ”de ansedda debattörerna och forskarna” och påpeka att regeringen minsann har fel. När det egentligen inte är vad Johansson och Neuding och Sandelin visar.

Men så är ju invandringsdebatten alltid en cirkus.

Malmström måste imponera mera!

Cecilia Malmström, den svenske EU-kommissionären, skriver idag på DN-debatt. Under rubriken ”Vårt Europa måste vara öppet – trots alla terrorhot” skriver hon en slags programförklaring. Malmströms portfölj tillåter henne att fokusera på framför allt tre områden – asyl/migration, brottsbekämpning och säkerhet – och det är inom dessa tre som hon föreslår någon form av åtgärd nu på morgonen. Jag fokuserar här på det första av de tre.

Foto: Hans Doverholm

Inom asyl- och migrationspolitiken vill Malmström se en utveckling mot fler gemensamma regler. Idag är många av de regler som finns på området så kallade minimiregler vilket betyder att medlemsstater, som t.ex. Sverige, kan ha mer förmånliga regler än de beslutade. Rent konkret innebär det att Sverige kan ta emot fler personer än vad reglerna man kommit överens om tillåter.

Även om Malmström påpekar att den harmoniserade politiken måste bygga på en respekt för grundläggande rättigheter och att det inte ska vara förenat med livsfara att fly till Europa, så blir jag tyvärr lite skeptisk. Jag är principiellt för en harmonisering, detta skulle troligen leda till större rättssäkerhet och transparens. Däremot så är det viktigt att man bygger det gemensamma systemet med rätt utgångspunkt.

Jag har inget problem med att Malmström vill värna det skydd som ställs upp i internationella konventioner, det är självklart. Problemet är bara att Malmström troligen tänker på 1951 års Genévekonvention, och den reglerar flyktingar. De personer som får skydd i Sverige och Europa är dock sällan flyktingar, utan något som kallas altarnativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande. Att utgå från flyktingkonventionen kan därför leda till en dramatisk sänkning av rätten till skydd i Europa. Vi får inte låta 1951 års konventionen bli taket i flyktingmottagandet! Malmström borde verkligen förtydliga sitt liberala arv här och berätta att hon vill se en bredare grund. Detta är inte minst viktigt när det är fråga om gemensamma regler för vilka som kan få skydd i Europa.

Att ha gemensamma, harmoniserade regler för vilka som ska få skydd och kunna migrera till Europa har flera fördelar. Däremot så måste man se till att man inte använder en konvention som mycket tydligt utgör ett golv i det internationella systemet som ett tak!

Flyktingfrågor och flygblad

Har suttit hemma idag. På insidan, i solen. Detta har dock inte varit desto mindre produktivt. Jag har fortsatt att skriva på mitt examensarbete om skyddsgrundsdirektivet. För er som inte vet om det skriver jag om ett av EU:s direktiv som syftar till att fastställa en grund för när fördrivna och skyddssökande personer ska anses vara flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt.

Direktivet påverkar självklart Sveriges asylrätt, men eftersom det bygger på flyktingkonventionen från 1951 så är det ingen större risk för att vår humana asylpolitik rubbas. Särskilt inte eftersom det är ett minimidirektiv.

Nåväl. Förutom exjobbet har jag förberett lite inför imorgon. Samtidigt som högskoleministern presenterar vårbudgeten på Ångstömlaboratoriet, så kommer Liberala studenter köra en blixtkampanj på Ekonomikum. Jag har pillat lite med flygblad tills dess.