Medverkar i Synfält framåt

Medverkar i senaste podden med Synfält framåt (klicka för att komma till inspelningen). Jag gillar verkligen deras grepp, inte för att de bjöd in mig, utan för att de ger en chans att utveckla tankar lite djupare på ett sätt som traditionella media sällan medger.

image

Continue reading Medverkar i Synfält framåt

Uppsalas fjärdeplats döljer finuniversitetets baksida!

Idag kom en unversitetsranking från den oberoende akademikergruppen Urank. Enligt denna klarar sig Uppsala universitet bra. Universitetet är det bäst rankade stora universitetet och rankas på fjärde plats direkt efter universitet med specialisering i medicin (KI), ekonomi (Handels i Stockholm) och lantbruk (SLU). Även om detta är hedervärt blottar undersökningen dock även del problem.

Ett av de oroväckande resultaten i rankingen är att Uppsala universitet har mycket låg andel förstagenerationsstudenter och relativt få studenter med utländsk bakgrund. Om Uppsala ska vara en universitetsstad i världsklass räcker inte att universitetet har bra lärare och bra forskning, för hela stadens skull krävs också att universitetet är tillgängligt.

Universitetet och även Uppsala kommun måste arbeta ännu mer för att locka ungdomar från exempelvis Gottsunda och Stenhagen till högskolan. Skol- och utbildningspolitiken får aldrig stanna vid utvecklingen av universitetet som sådant, utan den måste alltid sätta individen och den potentiella studenten i centrum. Universiteten är till för att skapa möjligheter för människor att växa, forma sina egna liv och förändra sin omgivning och på så sätt säkra ett demokratiskt samhälle. Universitetet måste vara tillgängligt!

På ren svenska: om inte ungdomar från en utbildningsovan bakgrund, som jag själv, hittar till universitetet så kan vi lika gärna lägga ner systemet. Gratis utbildning har bara en poäng om de som inte har tillgång till pappas plånbok får tillgång till den. Här är några exempel på sådant som man måste jobba mer med:

Kommunen

  • Se till att det finns bostäder, framför allt hyresrättet.
  • Förbättra kollektivtrafiken från Stenhagen och Gottsunda direkt till universitetet.
  • Öka datortätheten på biblioteken så att de som inte har råd med egen dator och uppkoppling får tillgång till verktyg.

Universitetet

  • Underlätta för antagning genom exempelvis fler instegskurser som t.ex. JIK II och tekniskt basår.
  • Erbjud möjlighet till praktik på alla utbildningar.
  • Öka datortätheten så att de som inte har råd med egen dator och uppkoppling får tillgång till verktyg.
  • Erbjud alla studenter en “introduktionskurs” innan utbildningen påbörjas. Denna ska fokusera på hur det är att studera på högskola.
  • Bygg ut studievägledning och mentorsverksamhet.

Kommunen och universitetet i samverkan

  • Inför utbyten mellan universitet och gymnasieskolor.
  • Bygg ut projekt som exempelvis ESMeralda.
  • Ha årlig utbildningsmässa på plats i Gottsunda och Stenhagen för gymnasieungdomar.
  • Starta breda sommarkurser för både högstadieungdomar och gymnasieelever som uppmuntrar till studier.
  • Bygg ut fler forum för direktkontakt mellan elever med studieovanan bakgrund och studenter på universitetet.

Det där sista låter kanske flummigt. Men jag tror att den största anledningen till att ungdomar från lågutbildade familjer inte pluggar vidare är egna föreställningar. Man tror att universitetet är för den vite medelklasskillen med högutbildad pappa. När jag var aktiv som studentambassadör upptäckte jag hur mycket bara själva mötet kan förändra

Det här är bara några exempel på vad man borde göra och vad man borde utveckla. Nu får v i bara hoppas att Uppsala universitet inte nöjer sig med sin fjärdeplats utan även arbetar aktivt för att locka ungdomar från utsatta områden. Det är så vi bygger ett inkluderande och framgångsrikt samhälle.

En student är en människa är mer än en student

När man söker till högskolan så kan man välja om man vill läsa kurser på hel- eller halvfart. Tanken är att man kan läsa på heltid – d.v.s. 40 timmar i veckan – och att studierna då ska motsvara ett arbete. Problemet är bara att det egentligen inte funkar på det sättet.

Idag skriver flera nätttidningar om att flertalet studenter inte anser sig studera på heltid trots att deras respektive universitet anser att de gör det. För det första kan man ju fråga sig om det egentligen spelar någon roll. Om ett universitet eller regeringen eller vilka det nu är har bestämt att en viss utbildning ska innehålla det och det och ta si och så mycket tid, vad gör det om studenterna inte bara är studenter? Låt säga att en lärarstuderande till exempel engagerar sig i RFSU på fritiden och dessutom vänder hamburgare på Sibylla en kväll i veckan. Är det fel?

Givetvis inte! Men vad är då problemet? Förmodligen hänger hänger ihop med det förmynderskap och mån om resurserna som statsmakterna ofta håller sig med. Man vill att studenterna ska studera, annars riskerar ju kanske utbildningens anseende urholkas och finansministerns anslag till högskolan utnyttjas på ett ineffektivt sätt. Men problemet med den uppfattningen är ju att man då har fel perspektiv på saken. Sedan när blev studierna i sig ett självändamål? Visst, kunskap, kreativitet och insikt är bland det viktigaste som finns i ett samhälle och därför måste vi ha kvalitativa utbildningar. Men poängen är ju att en studerande som arbetar vid sidan om studierna snarare stärker en utbildning än försvagar den.

I artiklarna antyder också Gunilla Jacobsson från Högskoleverket att problemet ligger i att institutionerna har tvingats dra ner på de lärarledda timmarna och att detta gör att studenterna inte kan fylla sina veckor med 40 timmars studier. Detta i sin tid leder till att studenterna både har tid och möjlighet att ägna sina liv åt andra saker än plugg. Återigen ger man uttryck för att studenterna inte ska göra annat än att studera när de är på högskolan. Men eftersom kraven rimligtvis är desamma på utbildningarna är det ju befängt att se det som ett problem.

Visst, med fler resurser till högskolan skulle man kunna ge fler lärarledda timmar och på så sätt antingen förkorta eller fördjupa utbildningarna. Men det är inte säkert att det är det vi egentligen vill ha. Alla behöver inte ha den fördjupade kunskapen och det finns goda skäl för att inte hasta igenom utbildningar. Kunskap behöver tid för att gro och få fäste.

Till detta kan man tillägga att den som inte enbart studerar får perspektiv på sin utbildning och förmodligen vinner arbetslivserfarenhet. Men det är ju inte regeringen heller särskilt intresserad av eftersom man bestraffar de som arbetar vid sidan om studierna med minskat studiestöd. Fast det är ju en annan fråga.

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant.se