LSS ska frigöra människan

Det har varit en, välbehövlig, debatt i UNT under våren om Uppsala kommuns arbete för att stödja personer med funktionsnedsättning. LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, var en stor framgång när den infördes 1994.

Men tillgänglighetsarbetet i Sverige har på många sätt gått för långsamt. För mig måste målet vara att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att leva som andra. När rättspraxis dock har snävat in tolkningen av LSS ställer det krav på mig som liberal att kämpa mer.

Jag vet att vi i Uppsala erbjuder ett i huvudsak välfungerande stöd till de grupper som har rätt till stöd enligt LSS. Med ökad valfrihet och insatser ger vi i de flesta fallen ett stöd som bidrar till självförverkligande. Men det finns definitivt utrymmer för förbättringar. Bland annat har vi de senaste åren etablerat ett allt för restriktivt förhållningssätt till vissa av de insatser man har rätt till enligt LSS. Eller som jag skrev i UNT idag:

Att VFN (nämnden för vuxna med funktionshinder) inte tog strid för de riktlinjer som förvaltningsrätten upphävt två gånger är också något som Folkpartiet kämpat för. Riktlinjerna höll enligt vår socialliberala utgångspunkt inte acceptabel nivå. Det krävs riktlinjer som säkerställer att alla alltid får beslut som är särskilt anpassade efter de unika behov och förutsättningar som finns i det enskilda fallet.

Rutinmässiga tidsbegränsningar och hänvisning till gammal begränsande praxis är inte Folkpartiets prioritering. Vi har högre ambitioner än så.

Min ingång i de förhandlingar som kommer när vi i VFN ska enas om nya riktlinjer är att de fullt ut ska respektera och syfta till att förverkliga den värdegrund som LSS har. Nämligen att se till att personer med funktionsnedsättning har rätt att vara precis som man är.

Bland annat vill jag se över hur rätten till ledsagning ser ut. Ledsagarservice är en förutsättning för många för att kunna ta del av det utbud som många av oss tar för givet.

Som liberal kan man inte vara för något annat.

Därför överklagar vi inte förvaltningsrättens dom

Idag publicerade UNT en artikel om den dom som föll mot Uppsala kommun förra veckan och som upphävde de “Råd och vägledning” som VFN antog tidigare i år. Den rubrik som UNT satt (“Kommunen får bakläxa om ledsagare”) är missvisande eftersom Förvaltningsrätten över huvud taget inte resonerar kring rätten till ledsagning i sina domskäl. Men domen är ändå intressant eftersom vi i nämnden idag diskuterade huruvida vi skulle överklaga domen.

Själva domen bygger på ett kommunalbesvär från ett antal kommunmedborgare som ansåg att dokumentet begränsar handläggare och politiker i nämndens individutskott på ett sätt så att dessa inte kan fatta beslut i enlighet med framför allt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Förvaltningsrätten gick i princip på de klagandes linje och ansåg därför att nämndens beslut inte var lagenligt (en kommunal nämnd har ju inte befogenhet att fatta beslut som strider mot lag).

Jag vill först tillägga att Förvaltningsrättens dom är illa underbyggd och svår att förstå. Om jag skulle spekulera så skulle Kammarrätten inte göra samma bedömning. Trots detta så argumenterade jag mot att nämnden skulle överklaga domen. Här var jag inte oemotsagd till en början, det fanns en mer eller mindre stark vilja att överklaga på sina håll. Men rationella argument vinner alltid i längden. Oppositionen var visserligen enig i frågan om att inte överklaga, men den enigheten var å andra sidan kortvarig när (S) och (MP) inte röstade med (V)s förslag att återinföra de gamla riktlinjerna.

Problemet med det nuvarande (upphävda) dokumentet är enligt FR att det inte tillräckligt tydligt ger uttryck för att kommunen även fattar beslut tills vidare, att det ställer krav på ett “omedelbart” behov av den sökta insatsen och att man ska vara beredd att flytta när verkställighet erbjuds. Detta i kombination med att vi behöver omformulera skrivningarna som är kopplade till rätten till ledsagning gör att en revision av dokumentet är det bästa svaret på Förvaltningsrättens dom. Revisionen måste enligt mig också syfta till att göra att dokumentet, såväl som den faktiska handläggningen, med säkerhet ligger i linje med LSS och skapa trygghet för de som berörs av våra beslut.