Ett oroväckande första steg?

Så var cirkusen igång igen även i frågan om burkan. Det franska parlamentet antog igår en resolution – icke-bindande rent juridiskt – där man tar avstånd från ansiktstäckande slöja.

Jag vill inledningsvis säga att detta inte är lika illa som i Belgien. I Belgien håller man på och stiftar en strafflag med böter och allt vad det innebär. I Frankrike sänder de franska politikerna signalen att de inte tycker om heltäckande slöja, framför allt av hänsyn till kvinnorna. Jag kan inte annat än sympatisera med den åsikten. Heltäckande slöja kan vara något ofrivilligt, och är i vilket fall hämmande för kvinnor.

Men.

Jag hoppas att denna resolution inte går samma väg som i Belgien. Vi ska inte ha något förbud mot heltäckande slöjor. Därmed basta!

För egentligen, vad har förbudet för syfte? Enligt den före detta franske jämställdhetsministern Nicole Ameline, är resolutionen en seger för den franska republiken och demokratin. Nicolas Sarkozy, Frankrikes president är på samma spår eftersom han anser att burkan inte är välkommen i Frankrike. Problemet är att man måste fundera på vad är demokrati och vilket samhälle vill vi ha?

Jag vill inte ha ett samhälle där kvinnor döljer sina kroppar på grund av en religiös nyck. Jag vill ha ett öppet, tolerant och rättssäkert samhälle. Men det senare innebär att man måste få ha rätten att klä sig och yttra sig som man vill. Det ligger liksom i den demokratiska tanken att tillåta folk bära både burka och mankini. Några lagstiftade klädkoder går inte att förena med den demokratiska idén.

Poängen är att man inte ska förväxla sociala klädkoder med lagstiftning. Självklart har vi i olika sociala sammanhang normer för vad som är brukligt att klä sig i. Men det är stor skillnad på att bli kritiserad i ett socialt sammanhang och att polisen får rätt att dela ut böter. Ett fritt samhälle kan inte förbjuda människor att välja en viss typ av klädsel.

I tidigare diskussion har det också kommit fram att argumentet för förbud är att man ska kunna identifiera folk på gator och torg. Men jag undrar, identifieras för vem? Jag vill inte ha ett samhälle där folk runt omkring mig eller statens funktionärer, har en rätt att veta vem jag är. Vårt land bygger på frihet, och det ska det göra även i fortsättningen. Den rätten vill jag också ge kvinnorna i Belgien och Frankrike.

Så – gör om, gör rätt!

Läs även Maria Byström och Odelberg.