Billström gör skillnaden mellan M och FP tydlig

Idag tillsammans med Hanna Håkansson och Jonatan Macznick på SVD Brännpunkt:

Tobias Billström bekräftade i dagarna sin inställning till papperslösa flyktingar. Det är även fortsättningsvis en hårdare och inhumanare linje mot de som behöver humanitet mest. Samtidigt kan vi känna oss trygga i att Folkpartiet i både uttalande och i det nyligen presenterade partiprogramsförslaget valt en helt annan och generösare riktning. Billström företräder inte den politik som regeringen kom överens om tillsammans med Miljöpartiet, möjligen företräder Billström en moderat migrationspolitik.

Den överenskommelse regeringen gjorde med Miljöpartiet var ett välkommet steg mot en human och generös migrationspolitik. Överenskommelsen har effektivt arbetat bort Sverigedemokraterna från inflytande över migrationsfrågor i riksdagen. Det är därför beklämmande att överenskommelsen undermineras av en minister i regeringen.

Det blir allt mer uppenbart att Billström och Moderaterna inte bara motarbetar överenskommelsen, Billström verkar överhuvudtaget inte dela den människosyn som överenskommelsen ger uttryck för.

Det är därför glädjande att Folkpartiet tydligt visar att man står fast vid en liberal och human politik för papperslösa flyktingar. I Folkpartiets nyligen presenterade partiprogramsförslag går att läsa att: ”Även om invandringen är reglerad lever många människor utan tillstånd i Sverige, så kallade papperslösa. Att de vistas här utan tillstånd gör inte att de saknar de grundläggande mänskliga rättigheter som tillkommer alla.”

Det nya partiprogramsförslaget visar med all önskvärd tydlighet att Folkpartiet till skillnad från Moderaterna står upp för en fri invandring. På samma gång uppmanar Jan Björklund migrationsministern att stå fast vid den överenskommelse som regeringen ingått med Miljöpartiet.

Att Billström inte tycker som regeringen är uppenbart, ursäkter till trots. Folkpartiets företrädare borde även i framtiden trycka på den liberala migrationspolitik som finns i överenskommelsen. Det är glädjande att Folkpartiet tar ställning och vår förhoppning är att man inte heller i framtiden kommer stå tysta införa Billström och Moderaternas politik.

Språktest inte lösningen

Idag skriver Björklund, Ullenhag och Sabuni på DN Debatt om Folkpartiets integrationspolitik. Egentligen är det en bra artikel, partiet föreslår flera bra åtgärder för att främja ett inkluderande samhälle som bygger på egen försörjning och språkkunskaper. Bland annat föreslår partiet att kommuner måste erbjuda sysselsättning och aktiviteter för de som är långvarigt beroende av försörjningsstöd, något som har visat sig kunna hjälpa tillbaka till arbete. Man föreslår också att fler ska erbjudas yrkespraktik och att personer som anhöriginvandrar också måste få hjälp och stöd av samhället.
Särskilt glädjande är att Folkpartiet mycket tydligt signalerar att öppenhet och migration både är välkommet och nödvändigt för Sverige. Därmed tar partiet tydligt avstånd från t.ex. Sverigedemokraterna och signalerar att man är ett liberalt parti som välkomnar globalisering och arbetar mot den främlingsfientlighet som breder ut sig.Men så var det detta med språktest. Det förslag som används som slagträ i debatten för att svartmåla oss som rörelse. Det är tråkigt, inte minst eftersom Folkpartiet inte har någon annan avsikt än att främja integration vilket är viktigt i en tid av globalisering och invandring som partiet välkomnar.

Det betyder dock inte att förslaget inte bör diskuteras, dock på en betydligt mer sansad nivå. Språktest för medborgarskap är inte något nytt. Sådant finns i någon form i de allra flesta europeiska länder. Studerar man den statistik som Globaliseringsrådet tog fram i sin rapport ”Språk, krav och medborgarskap” (s. 47) syns dock inga större skillnader i sysselsättningsgrad mellan länder som har språktest och länder som inte har det. Som verktyg för ökade språkkunskaper och för sysselsättning finns det inga tydliga belägg.

Det kan förstås finnas andra fördelar med ett språktest än integration i form av sysselsättning. Testet skulle kunna innebära ett tillskott av socialt kapital eller att fler känner sig hemma i sitt nya land. Frågan är dock vad det är man i så fall vill uppnå och om det finns stöd för att just språktest leder till detta. Forskningen ger inte några svar för varken det ena eller det andra på det här området och så länge man inte vet vad man vill uppnå och har stöd i sina idéer för hur man kommer dit är det därför oklokt att leka med demokratiska rättigheter.

Därmed inte sagt att kunskaper i svenska är oviktigt för att komma in på arbetsmarknaden och därmed underlätta för egenmakt genom egen försörjning. Att koppla språk till medborgarskap är emellertid olyckligt eftersom det kan få negativa bieffekter. Det finns tecken på att efterfrågan på medborgarskap är känsligt för ökade krav. Ett språktest leder därför troligen till att färre lyckas integreras via medborgarskapet eftersom ytterligare ett hinder införs. De som hamnar utanför skulle dessutom med stor sannolikhet vara de med sämst språkkunskaper och med sämst utbildningsbakgrund. Det vore en olycklig utveckling ur ett integrationsperspektiv.

Detta är inte heller det enda problemet, även den liberala synen på staten utmanas. Vårt medborgarskap påverkar inte nämnvärt tillgången till välfärdsförmåner. Det ger dock rätt att påverka samhället genom rösträtt och ett starkare skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Medborgarskapet utgör på så sätt grunden för individens relation med makten. Ett språktest skulle därför i praktiken reducera människors inflytande och exkludera dem enbart på grund av språkkunskaper.

Språktest signalerar dessutom att medborgarskapet inte handlar om universella värden och grundläggande principer utan snarare om det svenska språket och kulturen. Kunskaper i svenska och förståelse för vårt samhälle är viktigt för integration, men bör inte i en globaliserad värld vara en förutsättning för medborgerligt inflytande.

I en värld där gränser rivs förlorar nationalstaten betydelse för varje dag som går. Det behöver pareras med en gemenskap som är lätt tillgänglig och som baseras på universella principer och grundläggande fri- och rättigheter. Krav på kunskaper om ett litet språk i Europas utkant varken kan eller borde dock räknas till det gemenskapsbygget. Språktest signalerar att kunskaper i svenska är viktigt för integration, men att koppla det till medborgarskap utmanar andra liberala principer. Och det är inget annat än olyckligt. Nästa gång Folkpartiet presenterar ett integrationspolitiskt program hoppas jag därför att kravet på språktest är struket.

Det räcker inte med luddiga uttalanden

Skriver idag på flyktingbloggen om situationen för flyktingar i Ungern och om många politikers allt för blygsamma reaktioner:

Situationen för flyktingar i Ungern ser allt mer dyster ut. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) presenterade för ett par dagar sedan en rapport som pekade på en rad brister i den ungerska asylpolitiken. Sverige och EU måste tala klartext om respekten för de värderingar och rättigheter som utgör fundamentet i Europasamarbetet och sätta press på Ungern. Ytterst måste man överväga att dra in rösträtten för Ungern i ministerrådet.

I onsdags hänsköt EU-kommissionen två ärenden rörande Ungern till EU-domstolen. Ärendena rör den ungerska datainspektionens bristande självständighet och den snabba nedmonteringen av den ungerska rättssäkerheten. De många avskedandena av ungerska domare och bristerna i skyddet för grundläggande fri- och rättigheter är allvarliga varningstecken.

Utvecklingen i Ungern är dessutom mycket oroande när det kommer till behandlingen av asylsökande. Förra året fick landet ett oannonserat besök av FNs särskilda sändebud för främjandet och beskyddandet av åsikts- och yttrandefrihet. Sändebudet uttryckte stark oro för växande främlingsfientlighet, rasism och intolerans mot flyktingar och asylsökande.Rätten till asyl står inte högt på dagordningen i Ungern. Trots landets geografiska placering, har landet inte ens en uttalad flyktingpolitik. Rätten till asyl behandlas istället som ett underordnat politikområde i kampen mot den ”illegala invandringen”.

Särskilt oroande är hur flyktingar och andra minoriteter behandlas när de väl är bosatta i landet. I skuggan av EU-kommissionens stämningsansökan i EU-domstolen presenterade UNHCR en oroande rapport om hur främlingsfientligheten breder ut sig i Ungern.

Och den nuvarande regeringen i Ungern gör inte något för att hantera problemen. Särskilt romerna är utsatta för omfattande diskriminering och kränkande behandling. De är stigmatiserade och socialt exkluderade. I en undersökning som genomfördes förra året uppgav t.ex. en tredjedel av alla ungrare som svarade att de var ”öppet främlingsfientliga”. Endast åtta procent uppgav att de var ”toleranta”.

Samtidigt finns det inget som tyder på att det ska bättre. En undersökning gjord av den Ungerska Helsingforskommittén förra året konstaterade att de främlingsfientliga attityderna förstärks av ungersk media som ofta beskriver invandrare utifrån termer som ”kriminella”, ”parasiter”, ”farliga” och ”massinvandring”. Och ungerska samhället reagerar med mer främlingsfientlighet. UNHCR rapporterar t.ex. om sjukhus som vägrar skicka ambulanser till flyktingförläggningar och om tandläkare som vägrar behandla flyktingar.

Sverige och EU måste sätta betydande press på den ungerska regeringen. Det räcker inte med luddiga uttalande om oro och om behovet av starkare skydd för mänskliga rättigheter. Ytterst borde Sverige som land och EU sätta hårt mot hårt och hota med att dra in Ungerns rösträtt i ministerrådet för att det bryter mot de grundläggande värden som europasamarbetet. Något annat blir bara en läpparnas bekännelse.

Medborgarskapstest forts.

Sist, för alldeles för många dagar sedan, skrev jag lite kort om medborgarskapstest ur en principiell synvinkel. Min poäng där var att man måste fundera över vad medborgarskapet faktiskt är för något för att på allvar kunna ta ställning till idén om medborgarskapstest. Jag menar att medborgarskapet syftar till att avgränsa de som har rösträtt i ett land från de som inte har det. Och eftersom rösträtt handlar om makt att kunna påverka de som fattar beslut över ens huvud i en representativ demokrati, så ska rösträtten vara lätt att förvärva. Och voila! Medborgarskapet ska, principiellt sett, vara lätt att förvärva. Därför är medborgarskapstest problematiska.

Nåväl, inga principer lever ju inte utan undantag. Med pragmatiska argument kan man ofta sticka hål även de mest fina principer i vissa situationer. Och så också med medborgarskapstestet. Jag tänkte titta lite närmare på ett av dessa argument nu: medborgarskapstestet främjar integrationen.
Tanken är enkel, åtminstone i teorin. Genom ökad kunskap om svensk kultur och svenska värderingar, liksom kunskaper om svenska språket, kan man lättare förstå vad det är den invandrande ska integreras i. Märk väl att det inte, även om en del föreslår det, inte ens behöver handla om kultur och värderingar, man skulle lika väl kunna tänka sig att det handlar om lagar och rättigheter. Men tanken är ändå densamma genom kunskap om hur det svenska samhället fungerar kan man lättare bli en del av det svenska samhället.
Det finns bara ett problem – man hoppar över ett steg.
Den relevanta frågan som man måste ställa sig är nämligen på vilket sett ett test, dvs ett prov, ökar kunskaper. Var det proven i skolan som gjorde att vi lärde oss Pythagoras sats? Troligtvis inte.

Medborgarskapstest ur en principiell synvinkel

Att LUF har tagit ställning för medborgarskapstest kan knappast ha undgått någon politiskt initierad. Debatten har dock, till skillnad från den bland annat jag förde på kongressen förra helgen, inte varit något under av intellektuell spänst (Adam Cwejman undantagen). Snarare har något slags skyttegravskrig blossat upp i LUF-Sverige. Tänkte därför bidra med en lite mer resonerade invändning mot förslaget.

Förslag om medborgarskapstest måste ta sin utgångspunkt i medborgarskapet. Utan att fundera över vad medborgarskapet fyller för syfte kan man inte föra en sansad diskussion om vad kriterierna för detta medborgarskap ska vara. Utan att avgränsa medborgarskapet från permanent uppehållstillstånd blir en diskussion om kraven för resan från det senare till det förra rätt meningslös.

Rent juridiskt fyller medborgarskapet syftet att klargöra vilka som får rösta och vilket som har ej särställning i svensk lagstiftning. Detta är visserligen inte helt sant, för även personer med permanent uppehållstillstånd omfattas av våra rättigheter också. Medborgarskapet handlar alltså framför allt om vilka som får rösta i riksdagsval.

Fast nu handlar ju inte allt om juridik. Utöver juridiken kan man säga att medborgarskapet handlar om att särskilja de som har en starkare koppling till staten från de som har en svagare. Rent spontant tycker jag att detta är märkligt. Vilken starkare koppling till ett land kan man egentligen ha än bosättning? Varför har en kvinna som är bosatt i Sverige och har medborgarskap en starkare koppling än en kvinna som endast har permanent uppehållstillstånd?

Den frågan är nämligen relevant i sammanhanget, för, den besvarar frågan varför vi behöver ett test för att särskilja vissa personer från andra. (för det är ju vad test egentligen handlar om)

Ett argument i den här delen, och som jag också återkommer till i följande blogginlägg, är att medborgarskap är ett uttryck för att man är en del av en gemenskap. Även om jag ifrågasätter vilken typ av gemenskap medborgarskapstestförespråkarna avser, vill jag leka med tanken. För, om man i juridisk mening menar att medborgarskap pekar ut vilka som får rösta i riksdagsval, då menar man ju rimligen att tillhörighet till en redan existerande gemenskap (typ Sverige) är en förutsättning för att få rösta. Redan har vill jag säga att den här gemenskapen inte behöver vara etnisk, nationell eller kulturell. Den kan mycket väl, som Adam Cwejman har varit inne på, istället handla om omfamnadet av universella liberala värden.

Men ändå, frågan måste ställas; varför skall tillhörighet till en gemenskap (normen) vara en förutsättning för att få rösta? Vilken tanke om demokrati är det egentligen? Jag menar att den är helt bakvänd. Demokrati får aldrig handla om att de som har makten (i det här fallet de som redan har medborgarskap) ska kunna välja sina medmänniskor. Eller rent konkret: riksdagen ska inte kunna välja sina väljare. Man kan givetvis vara av annan åsikt, men liberal demokrati handlar om självbestämmande och en rätt för den enskilde att påverka makten. En rätt för den enskilde att påverka – välja – den som har monopol på att påverka henne.

Min utgångspunkt är med andra ord att tanken om en gemenskap inte får lägga hinder för den enskildes möjligheter att påverka sin vardag. Med ett kollektivistiskt synsätt kan man kanske motivera det, men liberalt är det knappast. Och rent principiellt handlar ett medborgarskapstest om just detta – att stänga ute människor och begränsa människors möjligheter.

Eftersom inga principer inte bär med sig undantag (som ofta är pragmatiskt motiverade) slutar inte mina resonemang här: snart kommer en del tankar om mer pragmatiska argument för medborgarskapstest (dvs medborgarskapstest som integrationsfrämjande). Jag är dock lika skeptisk där.

Liberala liberaler, beware!

Jag måste bara kort kommentera dagens utspel om burkaförbud i skolan, och jag ska erkänna, jag är skeptisk. Fortfarande.

För min syn på burkaförbud se här och här. Jag är stark motståndare mot dessa. Jag ska dock också erkänna att jag imorse, när jag fick höra om det nya förslaget, var skeptisk men kände att jag kunde acceptera det. Vi har skolplikt i det här landet och våra barn har rätt till en god utbildning. I detta ligger kanske – tänkte jag – att varken lärare eller elever isolerar sig med ansiktsdöljande plagg.

Men jag mår ändå dåligt av förslaget. Det kommer inte behöva användas i praktiken (även om det iofs inte är ett principiellt argument mot förbudet) och det inskränker faktiskt människors rätt att besluta själva vilka kläder man ska bära. Om jag själv hade fått bestämma hade jag alltså, trots att jag kan se pedagogiska poänger med förbudet, valt att inte lagstifta om det.

Och detta måste man ju rimligen inse på departementet och i partistyrelsen. Det finns inget egentligt behov och det är tvivelaktigt ur ideologisk synvinkel. Så frågan blir ju, varför? Varför föreslår Björklund ett litet burkaförbud?

Jag tänker inte spekulera i paralleller till tidigare utspel, för även om det finns likheter så finns det också skillnader. När språktestet presenterades så var det förvisso en avdammad fråga men det kom ändå lite som en överraskning. Ingen hade riktigt tänkt på språktest på ett tag.

Men det här, detta har folk tänkt på. Under våren har vi sett lagstiftning i några europeiska länder och frågan har varit uppe i såväl media som i debatten. Inte minst i debatten. Burkaförbud har debatterats flitigt på liberala bloggar och liknande under våren och ingen, i n g e n, utöver någon enstaka tok, har varit för ett förbud. Av liberalerna alltså.

Så man undrar ju om detta förslag inte är annat än en riktad pungspark mot alla mer eller mindre ideologiskt inriktade liberaler i Sverige. Och detta från det liberala partiets partistyrelse. Ju mer jag tänker på det, desto mer illa mår jag. Och desto mer övertygad blir jag om att det faktiskt kommer komma ett förslag om förbud även på allmän plats.

Ja, man börjar ju fundera alltså.

Läs gärna Linnéa Darell, FP Eslöv, Mattias och Adam

Ett oroväckande första steg?

Så var cirkusen igång igen även i frågan om burkan. Det franska parlamentet antog igår en resolution – icke-bindande rent juridiskt – där man tar avstånd från ansiktstäckande slöja.

Jag vill inledningsvis säga att detta inte är lika illa som i Belgien. I Belgien håller man på och stiftar en strafflag med böter och allt vad det innebär. I Frankrike sänder de franska politikerna signalen att de inte tycker om heltäckande slöja, framför allt av hänsyn till kvinnorna. Jag kan inte annat än sympatisera med den åsikten. Heltäckande slöja kan vara något ofrivilligt, och är i vilket fall hämmande för kvinnor.

Men.

Jag hoppas att denna resolution inte går samma väg som i Belgien. Vi ska inte ha något förbud mot heltäckande slöjor. Därmed basta!

För egentligen, vad har förbudet för syfte? Enligt den före detta franske jämställdhetsministern Nicole Ameline, är resolutionen en seger för den franska republiken och demokratin. Nicolas Sarkozy, Frankrikes president är på samma spår eftersom han anser att burkan inte är välkommen i Frankrike. Problemet är att man måste fundera på vad är demokrati och vilket samhälle vill vi ha?

Jag vill inte ha ett samhälle där kvinnor döljer sina kroppar på grund av en religiös nyck. Jag vill ha ett öppet, tolerant och rättssäkert samhälle. Men det senare innebär att man måste få ha rätten att klä sig och yttra sig som man vill. Det ligger liksom i den demokratiska tanken att tillåta folk bära både burka och mankini. Några lagstiftade klädkoder går inte att förena med den demokratiska idén.

Poängen är att man inte ska förväxla sociala klädkoder med lagstiftning. Självklart har vi i olika sociala sammanhang normer för vad som är brukligt att klä sig i. Men det är stor skillnad på att bli kritiserad i ett socialt sammanhang och att polisen får rätt att dela ut böter. Ett fritt samhälle kan inte förbjuda människor att välja en viss typ av klädsel.

I tidigare diskussion har det också kommit fram att argumentet för förbud är att man ska kunna identifiera folk på gator och torg. Men jag undrar, identifieras för vem? Jag vill inte ha ett samhälle där folk runt omkring mig eller statens funktionärer, har en rätt att veta vem jag är. Vårt land bygger på frihet, och det ska det göra även i fortsättningen. Den rätten vill jag också ge kvinnorna i Belgien och Frankrike.

Så – gör om, gör rätt!

Läs även Maria Byström och Odelberg.

Lästips!

Magnus Betnér skriver på sin blogg idag om Sverigedemokraterna. Minst sagt underhållande och intressant. Det räcker med att läsa SD:s program och rapporter för att inse vilket snömos de står för. Och Betnér visar med en underhållande ton hur orimliga Sverigedemokraternas utgångspunkter är.

Synd bara att inte Sverigedemokraterna är ett skämt, utan en verklighet i valrörelsen.

Själv skrev jag om orimligheterna i Sverigedemokraternas retorik för ett par år sedan.

Belgien gömmer förnuftet bakom burkan

Idag väntas det belgiska parlamentet förbjuda burkor på offentliga platser. Samtidigt som den svenska debatten idag kretsar kring Alliansens förslag för att stärka individers integritet, inför man i Belgien böter eller fängelse i upp till sju dagar om man bär burka eller niqab.

Vem hjälper detta? Den s.k. ”liberalen” Daniel Bacquelaine, en belgisk parlamentariker, tycks resonera att ett förbud är ett sätt att stoppa en kvinnofientlig syn. Burkan kan tydligen inte kombineras med ett öppet, liberalt och tolerant samhälle. Bullshit, säger jag!

För det första så är förbudet ett slag mot muslimer i allmänhet och mot muslimska kvinnor i synnerhet. Rädslan för det som är främmande har i Belgien lett till att man vill förbjuda det som man inte känner igen. Det är ett slag mot muslimer. Sen kan man ju fundera på om det inte är en halvtaskig kvinnosyn eftersom man inte tycks lita på att kvinnor själva kan avgöra vad de vill ha på sig.

Och innan nån får hicka, jag anser inte att burkan är positiv. Problemet är att förbudet stinker främlingsfientlighet när man samtidigt inte förbjuder andra plagg som är avvikande, har en osäker värderingsgrund eller som försvårar integration i samhällslivet. Eftersom man bara förbjuder det främmande, är det ett uttryck för främlingsfientlighet.

För det andra så fungerar inte argumentet att burkan måste förbjudas eftersom plagget i sig är odemokratiskt. Jag tror att burkan är ett uttryck för en syn på kvinnor som hör hemma i stenålder, men det finns ju flera plagg som är förknippade med odemokratiska värderingar. Bombarjackan förknippas ibland med nazister, palestinasjalen ibland med terrorism, bruna uniformer med fascister, ja listan kan göras lång.

Poängen är att burkan i sig inte kan vara ett kvinnoförtryck. Visst, burkan döljer i princip hela kvinnan och man kan inte påstå annat än att burkan försvårar kvinnors deltagande samhällslivet. Men det finns det andra kläder som gör också. Min bror springer t.ex. runt i nitar och trasiga jeans. Sorry brorsan, men du kommer tyvärr inte tas på lika stort allvar när du ska göra affärer än en person med vårdad klädsel. Förbudet är inte alls ett försvar av det öppna, liberala och toleranta samhället. Tvärtom! Det är ett slag mot det samhället.

För det tredje så slutar inte burkaförbudet med att det i princip är xenofobiskt, det är också ett angrepp på yttrandefriheten. Varför ska en person förvägras rätten att bära de kläder hon vill? I ett öppet, liberalt och tolerant samhälle tillåts man bära de kläder man själv väljer.

Andra på samma tema: Mark Klamberg, Simon, Seved Monke,

SD – Schlingmanns (o)Debatt

Som jag trodde skulle Per Schlingmann inte kunna ta debatten. Jag är uppriktigt sagt förvånad, jag trodde han skulle vara mer slipad än så och frågan är ju hur man kan släppa fram honom i en sån här debatt. Men moderater är ju moderater.

Fast grundproblemet är som sagt att man tar debatten på fel sätt; nu fick man ju intrycktet av att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna mer eller mindre är som vilket parti som helst. Vilket de ju inte är! Men för att sammanfatta då för de som inte såg programmet…

Sverigedemokraterna tycker:

  • att kvinnors rätt att göra abort ska begränsas
  • att homosexuella inte ska jämställas med heterosexuella
  • att adoption är fel
  • att kvinnor hör hemma vid spisen
  • att svenskt medborgarskap ska kunna tas tillbaka
  • att invandrare är Sveriges problem
  • ingenting vettigt.

Annars kan man ju bara konstatera att medierna fortsätter sin hetsjakt mot folkpartiet.

Andra bloggar om: , , , ,