Lägg ner Akademiska hus

IMG_20140810_100805982Sedan 2003 har cirka 17,3 miljarder kronor (skatter och utdelning) av anslagen till högre utbildning tagit omvägen via Akademiska hus tillbaka till Finansdepartementet. I snitt är det 1,5 miljarder kronor om året. Det är mer än vad Uppsala universitet får i anslag för högre utbildning varje år.

Bakgrunden är den låtsasmarknad som Akademiska hus utgör. Bolaget, som förvaltar över 60 % av alla universitetslokaler, tar ut s.k. marknadshyror, går med miljardvinster och delar sedan ut överskottet i form av utdelning och skatt till staten. Det är helt orimligt.

Continue reading Lägg ner Akademiska hus

Medverkar i Synfält framåt

Medverkar i senaste podden med Synfält framåt (klicka för att komma till inspelningen). Jag gillar verkligen deras grepp, inte för att de bjöd in mig, utan för att de ger en chans att utveckla tankar lite djupare på ett sätt som traditionella media sällan medger.

image

Continue reading Medverkar i Synfält framåt

Högskola för bildning och resurser för bildning

Tredje dagen i Almedalen idag. Idag har jag bl.a. deltagit i SUHFs seminarium om resursfördelning till den högre utbildningen och i en debatt om Västsahara. Det har blivit en hel del annat på denna fullspäckade dag men dessa två seminarier sticker nog ut. Högskoledebatten i morse gjorde det mycket tydligt hur pass få svar socialdemokratin har. Det vanligaste svaret från riksdagsmannen från S var att han inte hade några konkreta svar och att det var viktigt att lyssna på andra.

suhf 5

Continue reading Högskola för bildning och resurser för bildning

Bristen på kvalitetsfokus skadar jämställdheten på universiteten

jämställd högskolaDebatten och diskussionen om jämställdheten på svenska lärosäten, framför allt inom forskningen, fortsätter. Ett av oppositionspartierna presenterade härom månaden ett förslag om fler utvärderingar och ekonomiska styrmedel för att minska den skeva rekryteringen av forskare. Om oppositionen vinner valet är jag dock genuint oroad över hur jämställdheten kommer att utvecklas. Som jag skriver i dagens Unt finns det en stor risk att en kvoteringsiver hämmar kvaliteten vilket i sin tur riskerar att hämma jämställdheten.

Continue reading Bristen på kvalitetsfokus skadar jämställdheten på universiteten

Utbildning är ingen dans på rosor

Skriver idag tillsammans med Hanna Håkansson i Upsala Nya Tidning om behoven av ytterligare kvalitetssatsningar i högre utbildning, bättre lärare och en ny syn på högskolestudier:

Den senaste tiden har diskussionen gått het om högskolenybörjarnas kunskaper. Lärarna hävdar att studenterna kan för lite och Sveriges Förenade Studentkårer menar att det är lärarna som är dåliga.

Ingen diskuterar dock den bakomliggande orsaken – flumskolan och den snabba utbyggnaden av högskoleväsendet.

Strax efter årsskiftet (UNT Debatt 2/1) slog nio lärare i historia vid Uppsala respektive Linköpings universitet larm om bristande kunskaper i svenska hos sina studenter. Studenterna påstods ha ett oerhört begränsat språk och dålig ordförståelse.

Artikeln följdes upp av Ebba Lisberg Jensen, som på Sveriges Universitetslärarförbunds hemsida hävdade att studenterna har en inlärningsförmåga som kan jämföras med en 13-årings.

Från studenthåll slår man dock föga förvånande ifrån sig kritiken. Sveriges Förenade Studentkårer (Metro 21/3) menar att det är lärarna som är dåliga och allt skulle lösas om det satsades mer resurser på lärarnas pedagogik.

Ännu ett skyttegravskrig gynnar inte svensk utbildningskvalitet. I stället borde alla parter inom utbildningsväsendet reflektera över vilka brister som behöver åtgärdas. Liberala studenter ser framför allt tre åtgärder som avgörande:

  • Gör upp på allvar med flumskolan. Grundskolan har länge präglats av låga kunskapskrav som en följd av en ansvarsförskjutning från lärare till elev. Samtidigt visar en betryggande mängd forskning på betydelsen av en närvarande lärare som förmår att engagera eleverna. Om kunskapsresultaten ska höjas måste läraren ta ett större ansvar vid katedern och finnas till hands för de elever som behöver hjälp.
  • Uppvärdera lärarrollen. Under Socialdemokraterna fick lärarna både mindre inflytande och mindre lön. Ytterligare reformerad lärarutbildning, lärarlegitimation och Folkpartiets lönesatsningar som kan ge upp emot 10 000 kronor mer i månaden för duktiga lärare behöver därför få genomslag. Sveriges lärare gör varje dag en stor insats för Sveriges framtid. Men om vi ska lyckas rekrytera morgondagens lärare måste samhällets uppskattning också synas i lärarnas plånbok.
  • Täpp till kvalitetshålen i den högre utbildningen. På 1990-talet genomgick högskolorna en enorm utbyggnad. Detta var nödvändigt för att möta en allt mer globaliserad ekonomi, men i jakt på kvantitet glömdes kvaliteteten bort. Många studenter träffar i dag inte sina lärare mer än ett par timmar i veckan och många lärare saknar pedagogisk utbildning eller erfarenhet av forskning. Kvalitet i högre utbildning kräver att studenter möter sina lärare ofta och får ut något av mötet i seminariesalen.

Det är i mötet mellan lärare och student som kunskapstörsten väcks och förståelsen ökar. Om inte satsningarna på grundskolans lärare går hand i hand med ytterligare kvalitetsatsningar på högskolan finns risk att Sverige tappar i den globala konkurrensen.
Lärare och utbildningstimmar är dock inte allt. Sverige behöver även en diskussion om den enskilde högskolestudentens ansvar. Studier på högre nivå varken är eller ska vara en dans på rosor. Studenter är vuxna människor och i takt med att studenterna kan ställa krav på sin utbildning måste man tåla att lärarna ställer krav tillbaka. Utbildning är någonting ömsesidigt där studenter och lärare arbetar tillsammans för att utbildningen ska bli så bra som möjligt.

Svensk högskoledebatt har allt för länge präglats av att olika intressegrupper skyller på varandra. Nu senast när lärarna beklagar sig över studenterna och studenterna pekar på lärarnas brister.

Om Sverige ska fortsätta vara en kunskapsnation i en globaliserad ekonomi måste vi dock upp ur sandlådan. Först när alla inser att kunskap inte växer på träd, utan frodas genom hårt arbete och eget ansvar kan Sverige bli en vinnare i konkurrensen.

Sega könsnormer hotar kvaliteten i forskningen

Skriver i Lösnummer, Örebro studentkårs tidning, tillsammans med Emil Eriksson Rissve om behovet av en mer jämställd akademi:

Kunskap bygger framtiden. För att dra nytta av den kompetens som finns i svensk högskola måste den ojämställdhet som finns på svenska universitet motarbetas. Liberala studenters förslag om årliga jämställdhetsutvärderingar av svensk forskning borde därför bli verklighet.” Det skriver Liberala studenter.

Den svenska högskolan är i några viktiga avseenden en ojämställd och starkt könsuppdelad arena. Av Högskoleverkets rapport Kvinnor och män i högskolan (Rapport 2008:20 R) framgår bland annat att närmare två tredjedelar av studenterna inom högskolans grundutbildning numera är kvinnor. Samtidigt finns det i toppen av den akademiska karriären, bland professorerna, fortfarande endast 18 procent kvinnor och 82 procent män.

Högskoleverket pekar på att en del av problemet ligger i sega kultur- och maktstrukturer som vi alla medvetet eller omedvetet bidrar till att upprätthålla. Till exempel har inom forskningen endast 12,7 procent av det som tilldelats excellenscentra eller strategiska satsningar gått till kvinnor, medan 87,3 procent har gått till män.

Kvinnor sållas helt enkelt bort, trots att de varit toppkvalificerade. I en forskningsvärld med sådana könsstrukturer blir alla förlorare.

Ett sätt att stoppa detta vore att genomföra årliga utvärderingar av jämställdhetsperspektivet på forskningsanslagen. På så sätt synliggör man ojämställdheten och kan lättare åtgärda problemen. Snedvriden fördelning av forskningsanslag måste få ett slut om svensk forskning även i framtiden ska hålla världsklass.

I grupper där studenter och anställda har skiftande erfarenheter berikas utbildning och forskning av att olika perspektiv bryts mot varandra. Mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män ger därför högre kvalitet och större bredd i forskning och utbildning.

Jämställdhet i högskolan är i grunden en fråga om rättvisa för individen, ingen ska väljas bort på grund av vad hen har mellan benen. Det är också en avgörande fråga för akademins legitimitet som samhällsbärande institution, och i förlängningen för det svenska samhällets utveckling och konkurrenskraft, att ingen sållas bort på fel grunder.

Om vi på allvar tror att män och kvinnor i snitt är lika smarta och driftiga, då kan inte ojämställdheten på svenska universitet förklaras på annat sätt en med unkna könsnormer.

Svensk utbildning och forskning förtjänar bättre. Det är dags att se bortom individen och låta kunskapen styra.

Frigör akademien!

Skriver i Stockholms studentkår tidning Gaudeamus om varför stiftelseombildning av universitet är både bra och nödvändigt:

EN STARK OCH modern högskola måste bygga på en idé om akademisk frihet. Med vetenskaplig frihet främjas kunskapsutveckling som är en förutsättning för ett starkt kulturklimat, en vital demokrati och för samhällets utvecklingsförmåga. Om svenska lärosäten ska kunna stå sig i den internationella konkurrensen och kunna erbjuda studenter och forskare goda utbildnings- och forskningsmöjligheter krävs därför mer akademisk frihet, inte minst rörande lärosätenas associationsformer.

Liberala studenter presenterade i november en rapport om hur Sverige i flera avseenden brister i universitetens organisatoriska frihet. Lärosätena är som statliga myndigheter en del av rättssubjektet staten vilket gör att de svårligen kan äga sina egna fastigheter och ingå avtal med andra universitet.
Exempelvis skulle Stockholms universitet behöva reformeras för att kunna erbjuda studenter och forskare en internationellt konkurrenskraftig och kvalitativ miljö. Genom att ombilda universitetet till en självständig juridisk person, till exempel till stiftelse, kan universitetet konkurrera med andra internationella universitet på mer lika villkor. Risken är annars att när utländska universitet snabbt anpassar sig till en ny situation är Stockholms universitet bundet av statliga beslut som blivit inaktuella. Det drabbar såväl studenter som forskare.

UNIVERSITETEN ÄR EN mäktig drivkraft i globaliseringen och befinner sig i centrum av det internationella utbytet av forskning och innovationer. Men medan forskningen och kunskapen har blivit global har universiteten fortsatt att vara strikt nationella och bundna till en viss typ av styrning och organisation.
Universiteten måste vara moraliskt och intellektuellt oberoende av politiska, ideologiska och ekonomiska maktgrupperingar. Som vår rapport visar finns det i forskning stöd för ett positivt samband mellan autonomi, effektivitet och kvalitet. Mångfald i institutionella former är ett starkt redskap för främjandet av den dynamik och den flexibilitet som i större utsträckning kommer att behövas i framtiden. Därför är fler autonoma högskolor något högst nödvändigt.

BESLUT SOM BERÖR studenter bör dessutom fattas så lokalt som möjligt för att möta de förutsättningarna och behov som finns just på det enskilda lärosätet. Det behövs för att öka universitetets legitimitet och kvalitet, men även för att ökad flexibilitet gör att verksamheten på ett långsiktigt plan bedrivs på ett sätt som passar just studenter och forskare. Politiska agendor får inte bli stela regler som ligger i vägen för de individuella behoven.

Det är nu hög tid att även svenska universitet ges förutsättningar att konkurrera om internationellt forskningskapital och anförtros med mer ansvar och frihet. Det har man redan gjort i våra nordiska grannländer Danmark och i Finland och tendensen är även tydlig i övriga delar av Europa och världen. En fri akademi är en stark akademi. Och en stark akademi är studentens bäste vän.

Sammanslagningarna av lärosäten måste snabbas på!

Skriver idag för Liberala studenters räkning på DN Debatt som en kommentar till Jan Björklunds artikel i måndags om sammanslagningar av universitet och högskolor. Utbildningsministern skrev bland annat

“Ska Sverige eftersträva högsta vetenskapliga kvalitet kan vi inte sprida ut resurserna mer än i dag – det skulle allvarligt hota att utarma den högklassiga forskningen vid lärosäten som till exempel Karolinska institutet och Chalmers. Alltför små miljöer, med alltför få forskare inom ett ämne, bör också undvikas; för bästa möjliga vetenskapliga utveckling krävs en kritisk massa av forskare och forskarstuderande.”

Han föreslog därefter att det krävs en del sammanslagningar av större universitet med mindre högskolor för att möta den utmaningen. Dock med brasklappen att han själv, genom regeringen, inte kommer besluta om detta ensidigt.

Liberala studenter anser att regeringen har en viktig poäng och att vi behöver slå ihop en del lärosäten för att skapa mer resursstarka och innovativa utbildningsmiljöer. Vad vi vill påpeka är dock att svensk högre utbildning även kräver ett fortsatt och fördjupat autonomiarbete. Vi skriver bland annat.

“Utbildningsministerns besked är välkommet men för fattigt. Sammanslagningarna måste snabbas på och kompletteras med en ombildning av fler universitet och högskolor till exempelvis stiftelser såsom Chalmers och Handelshögskolan i Stockholm.

En sådan utveckling skulle också gynna studenter och forskare. Med färre men starkare universitet som ger bättre förutsättningar att utveckla verksamheten utan statlig inblandning främjas den dynamik och flexibilitet som framtiden kräver. På så sätt möjliggör man även att beslut om utbildning och forskning fattas så nära studenter och forskare som möjligt.”

Frigör universiteten!

Skriver idag på UNT debatt med Ludvig Berke ordförande för Liberala studenter Uppsala och Erik Wretling om varför autonomireformen måste fortgå.

Vi menar att den statligt styrda högskolan har många kvaliteter, inte minst i termer av att en förvaltningsmyndighet ger en annan typ av rättssäkerhet för studenten än vad andra former gör. Men genom att ha ett antal stiftelseshögskolor skapas ändå en balans i det svenska utbildningsväsendet.

De statligt styrda universiteten styrs av statliga förordningar och regleringsbrev medan en stiftelsehögskola istället styrs av privaträttsliga regler, framför allt stiftelselagen och aktiebolagslagen. Relationen till staten är dessutom i de senare baserade på avtal. Det skapar en jämnare maktbalans eftersom staten då inte ensidigt kan styra över den enskilda högskolan samtidigt som det nödvändiga inflytande som staten bör ha, i form av kvalitetsgranskning, kan behållas.

Den autonomireform som regeringen presenterade förra året var visserligen en bit på vägen men samtidigt långt ifrån tillräcklig. Forskning visar nämligen på ett positivt samband mellan autonomi, effektivitet och kvalitet och behoven av en ökad frihet för universiteten är avgörande för svensk högskolas framtid. Mångfald även i institutionella former är ett starkt redskap för främjandet av den dynamik och den flexibilitet som i större utsträckning kommer att behövas i framtiden.

Det är en fråga om akademisk frihet. Och kvalitet för studenten.