Liberalism är visst lösningen

Har idag, föga förvånande, fått svar från SACO Studentråd och Sveriges ingengörer efter gårdagens artikel på SVT Debatt.

I korthet menar Lisa Gemmel och Daniel Eriksson att fackföreningsrörelsen står för ett av två alternativ där det andra är lagstiftning. Tesen är att systemet med kollektivavtal är mer flexibelt än regleringar i lag. Det stämmer i teorin. Avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare är mer flexibelt än en ‘one size fits all’-lösning, som lagstiftning är. Tyvärr så ser inte verkligheten ut på det sättet. Oavsett om det är på grund av kollektivavtal eller lagstiftning så har vi höga ingångslöner och en inflexibel arbetsrätt. Oavsett om det är riksdagens eller fackens fel, så är det så det ser ut.

Ett starkt anställningsskydd och höga ingångslöner leder visserligen inte generellt till högre arbetslöshet, men däremot till lägre sysselsättning för bland annat ungdomar. Unga och personer med en sämre socioekonomisk bakgrund, exempelvis invandrare, missgynnas och får med en strikt reglerad arbetsrätt svårare att få in en fot på arbetsmarknaden.

De negativa effekter som höga ingångslöner har för unga förstärks med andra ord av de strikta anställningsreglerna. I Sverige har de höga ingångslönerna i kombination med utformningen av arbetsrätten och otillräcklig kompetens (och här kommer utbildningspolitiken in i bilden också) i hög grad bidragit till den höga ungdomsarbetslösheten.

Personligen tror jag att facket kan vara en konstruktiv part för att lösa ungdomsarbetslöshetsproblemet. Om facket är berett att tillåta lite högre lönespridning, flexiblare anställningsvillkor mot en rejäl ekonomisk trygghet vid uppsägning, då är vi en god bit på väg mot såväl en nyktrare debatt som en tryggare arbetsmarknad för unga.

Så jag menar inte att lagstiftning är lösningen på problemet, utan att en mer nyanserad fackföreningsrörelse är nyckeln.

Facket och ungdomsarbetslösheten

Skriver idag på SVT Debatt om ungdomsarbetslösheten och fackets roll i denna. Rubriksättningen är väl sådär, men den går an.

Min tes är att genom det rigida system med arbetsrättsliga regler och höga ingångslöner – som bland annat facket har kämpat fram – Sverige har, så har vi skapat ett system där unga strukturellt diskrimineras arbetsmarknaden.

Och det är inte så konstigt, ju högre löner (dvs högra kostnader för arbetsgivarna) och inflexibla system, desto mer rimligt blir det för en arbetsgivare att söka den där lite äldre tryggare personen. Ungdomarna blir alltså inte lika intressanta. Och detta skapar en stor ungdomsarbetslöshet och en desperation bland många unga. Som företagen utnyttjar.

Det är i det perspektivet Unionens inlägg i debatten om Phonehouse’s HUTLÖSA anställningsvillkor ska ses. Det är inte mer regler och mindre flexibilitet som löser det grundläggande problemet. Phonehouse’s arrogans mot unga är inte roten av problemet, det är symptomen på ett större.

Snurrig värre från Moderaterna

Hur snurrig den svenska debatten blir kan man se här. De unga moderaterna snurrar ihop det som nästan bara moderater kan drar och en parallell mellan ungdomsarbetslöshet och LO. Hur kan ett avskaffande av en centralorganisation skapa fler jobb? Effekten borde väl snarare bli den motsatta, när hundratusentals fackliga representanter inte längre har ett vända-papper-jobb…

I alla fall. Turordningsreglerna har inget med facket att göra! De finns lagstadgade i LAS. Och de har inte heller något att göra med viljan att anställa, de säger bara vem som ska gå först vid arbetsbrist.

Det är iofs intressant att se att moderaterna börjar slåss mot varandra, men de slåss fortfarande på samma planhalva: turordning hit och turordning dit, ersättningsnivåer hit och ersättningsnivåer dit.

Det man måste göra är ju att göra det mer lönsamt att anställa. Punkt!

Det är inte alltid lätt att älska facket

Jag är med i facket. Tror jag i alla fall. Jag vet inte riktigt varför, de värvade mig under nån föreläsning på T1 (kodord för laisse faire-terminen här på juridkum – förlåt, svamlicum). De stod vid ett bord och sa att det var bäst att gå med.

Funderar lite på om det var nån slags dold maffiametod som de utövade, men jag tror inte det. I alla fall. Jag är med i facket. Numera i Jusek som studerandemedlem och tidigare, när jag jobbade som professionell lurendrejare på Cancer- och Allergifonden, var jag medlem i HTF.

En gång i tiden försökte jag gå med i Handels, men det var för krångligt och jag såg aldrig riktigt poängen med det.

Jag har en kluven inställning till facket. Jag är skeptisk därför att det är en del av den kollektiva lösning som arbetsmarknaden är uppbyggd kring. Jag är också skeptisk därför att de ibland ser mer till sig själva än till den enskilde arbetaren och dennes intressen. Men jag är ju inte dummare än att jag inser att facket ofta är en trygghet för arbetaren. Det märker jag inte minst på jobbet. Och frågan är om vi inte har en hyfsat bra avvägning mellan företagens och arbetstagarnas intressen ändå.

Även om det går lite överstyr ibland.