De döda argumentens dödfödda försök

Det går inte att komma ifrån att det handlar om rätten till sin egen kropp, sin egen framtid och sina egna förutsättningar. På svenskans debattsida driver Stefan Swärd tesen att Sverige som nation har mer medkänsla för djur än för människor och använder aborträtten som bevis. Genom att ge kvinnor rätten över sina liva och rätten att själva bestämma berövar man enligt honom ofödda barn livet och chansen till framtid.

Det kan vara svårt att bemöta ett sådant argument. Vad är det som ger oss rätt att stoppa något som annars helt naturligt hade hänt? Vad ger oss rätt att säga nej till vissa öden men ja till andra? Svåra frågor, men frågan kunde lika gärna vara: vad är det som ger samhället rätt att tvinga på en människa ett livslångt ansvar i form av föräldraskap? Vad ger oss rätt att äta djur?

Sanningen är ju att det samhälle som vi lever i består av oändliga avväganden mellan olika intressen. De levande djurens intresse av god djurhållning ställs mot människans intresse av billig mat. Människans intresse av en naturlig mångfald ställs mot människans intresse av effektiva arbetsytor och stadsbyggnad. På dessa nivåer, och otaliga andra, ställs olika intressen mot varandra. Ofta är det lätt att avgöra och kompromissa, andra inte. Swärds problem är att han ställer kvinnans frihet mot något som inte ens existerar. Man kan inte utan vidare säga att det är ett barn man tar död på genom abort. Men det är inte ett barn! Med den retoriken, är spermier barn? De simmar ju, och det gör ju människor också, parallellen är ju uppenbar. Och är ägg barn? Människor äter ju ägg och äger hönor som lägger likadana – its clearly human!

I Sverige har vi dragit en gräns vid den artonde graviditetsveckan och alla barn som föds levande efter den 28e veckan klassas juridiskt som barn. Den tanke som genomsyrar är att foster inte är barn och att de därför inte är människor. Precis som spermier inte är människor eller ägg för den delen. Om man dödar ett sådant foster är det alltså inte mord.

Just den här debatten har förts ett tag, men det som nu håller på att hända i den återuppväckta debatten kring kvinnans rätt till abort är att man ställer fel saker mot fel saker. Man kan inte ställa mannens skyldighet att sörja för sitt barn mot kvinnans rätt över sitt eget liv eller sin egen kropp. För det är inte samma sak och de utesluter inte varandra. Man kan inte heller, som Swärd med unken retorik gör, hävda att det är för mannens skull – hans intresse av en fri sexualitet – som vi har abort. Det är kvinnan och hennes självbestämmande över sin egen kropp och framför allt sin egen framtid som står i förgrunden.

Den fråga som egentligen borde ställas är varför samhället som ska ges rätt att avgöra den enskilda kvinnans livsval? Om vi accepterar att vi har rätten över våra kroppar och rätten till våra tankar, våra idéer och rätten att välja skola och jobb och bostadsort, så måste vi också ges rätten att använda preventivmedel!

Andra bloggar om: , , ,