Jämställdhet årets snackis i Almedalen

Ikväll talade Fredrik Reinfeldt i Almedalen. Idag är jag stolt över honom, min statsminister, särskilt när han under inledningen tackade alla de som har valt att komma till Sverige. Det är utan tvekan så att han står upp för ett öppet land. Synd bara att alla moderater inte är som han.

SSSB
Jag och Chris Österlund från SSSB samt Niklas Odelberg

Continue reading Jämställdhet årets snackis i Almedalen

Bygg ny stad i staden med bättre arkitektur!

Skriver idag i Upsala Nya Tidning tillsammans med min partikollega Henrik Ottosson, arkitekten Jerker Söderlind samt arkitektstuderanden Alexander Åkerman om en ny stadsbyggnadspolitik för Uppsala:

För att sätta fart på Uppsala stadsutveckling och för att bygga bort den bostadsbrist som finns föreslår vi en ny stadsdel, Dag Hammarskjöld-staden – en andra innerstad intill city som blir hem för upp emot 80 000 nya Uppsalabor. Det skriver Henrik Ottosson, Jerker Söderlind, Benny Lindholm och Alexander Åkerman.

Uppsala är en av Sveriges snabbast växande städer. Det ställer höga krav på Uppsalas beslutsfattare att fatta framsynta beslut.

För att radikalt sätta fart på Uppsala stadsutveckling och för att bygga bort den bostadsbrist som finns i Uppsala föreslår vi en ny stadsdel – Dag Hammarskjöld-staden – en andra innerstad intill city som på sikt skulle kunna bli ett hem för upp emot 80 000 nya Uppsalabor.

En av Europas kulturellt mest spännande stadsdelar är Eixample i Barcelona. På 7,5 kvadratkilometer samsas 269 000 invånare med en mängd kaféer, restauranger, affärer och andra verksamheter i varje kvarter, som går runt ekonomiskt tack vare den höga befolkningstätheten. I ett gigantiskt rutnät av hundratals små kvadratiska kvarter där hushöjden sällan understiger sex våningar, men heller sällan överstiger tio, har man skapat en stadsdel med enorm arkitektonisk fantasirikedom och variation. Bland annat finns cirka 150 av världens alla art nouveau-byggnader i stadsdelen, däribland Antoni Gaudís La Sagrada Familia och Casa Milà, och så gott som varje gata kantas av hundratals träd. Det är alltså både tätt och grönt!

Det är ett besvärande faktum att de flesta nya stadsdelar i Sverige är sämre, tråkigare och fulare än de gamla stadskärnorna. Det gäller även Uppsala med expanderande själlösa handelsområden och bostadsområden utslängda i skogen.

Men det tar lång tid att anpassa regler och villkor så att det är möjligt att bygga det de flesta verkar vilja ha. Normer och statliga regler för trafik, buller, tillgänglighet, skyddsavstånd, investeringar, uthyrning, prissättning, utrustningskrav och byggande tar lång tid att ändra på. Därför har vi ett förslag:

Inrätta en sorts ”fristad” i sydvästra Uppsala. Dra en linje på kartan och förklara att inom detta område tillåts undantag till alla de sorters regler som hindrar byggandet av en levande stad. Det ska finnas regler, men bara av den sort som skapar ”mer Uppsala i Uppsala”.

Det behöver inte bli lika tätt som Eixample, men gärna lika myllrade som längs Fyrisån i centrum. Helst med varierad arkitektur med allt från medeltida gränder till storslagna boulevarder, klassiska torg och vackra parker. Om det mesta nya byggandet koncentreras till en stor riktig stadsdel blir det också billigare att dra gator, ledningar och bussar. Handeln kan placeras mitt i staden i stället för utspritt.

Söder om centrum finns ett fem kvadratkilometer stort område som är glest befolkat trots universitets och landstingets verksamhet. Här kan vi bygga ”Dag Hammarskjöld-staden”, en dynamisk och växande del av Uppsala.

Byggandet kan börja på gärdet mellan Kåbo och BMC (Artilleriparken) samt inne i Uppsala Science Park, eller snarare ”Uppsala Science Parkering” på grund av de stora parkeringsplatserna. Genom att foga in bostadshus med lokaler för restauranger, affärer och annan verksamhet i bottenvåningarna kan vi skapa mötesplatser för forskare, företagare, studenter och allmänhet. Med BMC, Akademiska sjukhuset och Ångströmlaboratoriet som grannar skulle det bli en stadsdel med möten som skulle sporra till nytänkande inom allt från spinntronik till matkultur.

Dag Hammarskjölds Esplanad blir det absoluta navet där en mängd olika kulturer möts och nytt skapas. Den nya staden kan bli en global förebild för hur stadsbyggnation kan användas för att kanalisera ny kunskap och forskningsresultat till det omgivande samhället; en gigantisk ”Forskarfredag på Stora Torget” varje dag. Målet borde vara: bygg mer levande och vackert än gamla Uppsala.

Det behövs massvis av fritt experimenterande, där arkitekturen med fördel bryter mot den rådande ”Me too”-trenden! Tillåt en ny spännande och omtyckt arkitektur att utvecklas genom att låta Dag Hammarskjöld-staden bli en lekplats på samma sätt som Eixample i Barcelona blev en lekplats för Modernista-arkitekterna under 1800-talets slut och 1900-talets början.

Framförallt, låt Uppsalaborna få vara med och tycka till i denna utveckling! Vår övertygelse är att detta skulle hjälpa till att såga itu den långbänk av protester som ofta kommer fram vid nybyggnationer, och som tillsammans med segdragna översiktsplaner och detaljstyrning av byggenskap är hinder för Uppsalas expansion.

Om Uppsala ska bli en av Sveriges mest dynamiska städer och en nod för utveckling av Europas mest spännande forskning och företagande krävs att man vågar tänka utanför boxen. Gör något annorlunda! Ett experimentområde för stadsbyggande vore ett bra sätt att ära en av Uppsalas söner och Sveriges mest kända människor. En stadsdel i Dag Hammarskjölds namn!

Se till att studenter har råd med hyran!

Svarar Mahnus Nilsson, S-studenters ordförande, i Spionen, tidningen för studenter och anställda vid Göteborgs universitet, med anledning av hans artikel om bostadsbristen för studenter:

Den 10 april skriver Magnus Nilsson (s) i Spionen och det märks att socialdemokraterna och S-studenter fortfarande kör i samma gamla hjulspår. Liberala studenter delar uppfattningen att regeringen och Stefan Attefall inte har presenterat tillräckligt ambitiösa åtgärder för att komma till rätta med bostadsbristen i Sverige. En sak är dock säker: fler subventioner är inte lösningen.

Det stora problemet på bostadsmarknaden är inte bristen på subventioner. Hyresregleringen har gjort att hyrorna generellt är lägre än vad hyres­gäster är beredda att betala. Detta gör att rörligheten på bostadsmarknaden är låg, vilket framför allt slår mot yngre och låginkomsttagare eftersom befintliga hyresgäster inte flyttar från sina billiga boenden. I de studentvänliga hyresrätterna bor idag de välbetalda och högutbildade.

Detta är inget revolutionerande budskap. Hyres­regleringen och de tidigare subventionerna har skapat en ineffektiv fastighetsmarknad som inte klarar av att försörja oss med bostäder. Den analysen drar till och med socialdemokraternas tidigare bostadssamordnare Sonny Modig, som numera är vd för det socialdemokratiskt styrda bostadsbolaget i Malmö kommun. Hyressättningen behöver förändras i grunden.

Vad regeringen borde göra är därför att fortsätta på den inslagna vägen med friare hyressättning. Vad Liberala studenter saknar i regeringens politik i dagsläget är en ordentlig analys av hur höga hyror på nybyggnationer riskerar att slå mot studenter och studentfamiljer med svag ekonomi. Vi efterfrågar inte riktade subventioner till fastighetsägarna, utan mer pengar i studenters plånböcker.En vettigare bostadspolitik genomförs i två steg:

  1. Underlätta för fastighetsmarknaden att producera bostäder utan snedvridande subventioner och
  2. se till att ekonomiskt svagare grupper såsom studenter har råd att betala hyrorna i de nya bostäderna.

Vi måste få till stånd en hyressättning som gör det möjligt för hyresgäster och byggherrar att mötas vid ett rimligt pris. Två intressanta förslag som har lyfts i debatten är förändrade momsregler för fastigheter och en slopad fastighetsskatt för hyreslägenheter. Vi tror att detta för studenters del behöver kompletteras med ett studiemedel som följer prisutvecklingen och är anpassat till verkligheten samt i vissa fall ett ökat ekonomiskt stöd för till ­exempel studerande föräldrar.

Tillgången till bostäder för såväl unga som för studenter är en allt för viktig fråga för att schabblas bort i gamla idéer om subventioner till byggherrar. Reformera bostadsmarknaden så att fastighetsägarna får råd att bygga bostäder utan subventioner, och se till att studenter får råd att betala hyrorna. Så ser en liberal lösning på bostadsbristen ut.

Hyrestaket hämmar byggandet!

Skriver tillsammans med Hedvig Kastenholm i Sydsvenskan om varför mer marknadsmässiga hyror är nödvändigt:

I vanlig ordning bildar studentkårer och politiska studentförbund enad front mot regeringen och den politiska makten. Men det är dags att tala klarspråk. Den svenska bostadsbristen kan långsiktigt bara avhjälpas om hyresvärdarna tillåts ta betalt och de små hyresvärdarna tillåts ta plats.

Bostadssituationen för landets studenter och forskare måste lösas om Sverige ska fortsätta vara en nation i världsklass när det kommer till forskning och högre utbildning. Men som vanligt är debatten kring studenters bostäder enkelriktad – subventioner och bidrag står mot inga åtgärder alls.

Studentbostadsbristen handlar egentligen inte om studenter. I grunden är problemet en bostadsbrist för unga och låginkomsttagare. Det finns helt enkelt för få hyreslägenheter.

Orsakerna till detta är också väl kända. Överregleringen av bostadsmarknaden hämmar byggandet och regleringen måste minska. Liberala studenter har därför två förslag som förbättrar bostadsmarknaden i grunden:

1. Inför marknadshyror. Den svenska hyresregleringen är orättvis och gynnar enbart dem som redan har en bostad. Det är vetenskapligt belagt att hyrestaket är segregerande och hämmar byggandet.

Utan högre hyror, så att bostadsbolag kan få en rimlig avkastning på den stora investering som byggandet av flerfamiljshus innebär, kommer vi aldrig kunna kapa de bostadsköer som är särskilt problematiska för unga och studenter.

2. Släpp fram de mindre hyresvärdarna. En mängd potentiella bostäder kommer aldrig ut på den öppna marknaden. Stockholms handelskammare har uppskattat att så många som 43 000 nya bostäder kan skapas bara i Stockholm om man inför skattefri andrahandsuthyrning.

För den enskilda bostadsrättsinnehavaren kan det framstå som komplicerat och riskfyllt att hyra ut i andra hand – det ska inte vara jobbigt att se till att en tom bostad nyttjas.

Dessa åtgärder skulle, till skillnad från de småändringar i momsregler, fastighetsskatt och bostadsbidrag som studentkårerna föreslår i sitt inlägg, öka byggandet och nyttjandet av bostäder. Att slopa fastighetsskatten är en god idé, men att en skattesänkning om ungefär 100 kronor per månad skulle öka byggandet är inget annat än önsketänkande.

Liberala studenter delar kårernas och de andra politiska studentförbundens uppfattning att något måste göras. Bristen på bostäder för studenter är dock inte ett isolerat problem utan ett symptom på en bostadsmarknad som har havererat under en näst intill planekonomisk reglering.

Det är dags att på allvar se över bostadsmarknaden i Sverige – innan också nästa generation får påbörja studietiden på soffan hos en kompis.

Uppsalas studentsbostäder sålda

En intressant nyhet i morgonens UNT. Det är nu tydligen klart vem som ska köpa Vasakronans bostadsbestånd, i vilket det tidigare bolaget Studentstaden ingår. Kanske var det just att en eventuell köpare varit tvungen att köpa hela bostadsbeståndet, inklusive bostäder i andra städer, som varit problemet. Vem det är som köper är dock fortfarande oklart.

Vad jag förstår det som hade Uppsalahem, vårt kommunala bostadsbolag, ändå varit med i budstriden in i det sista. De påståenden som kommit tidigare om att det bara varit utländska köpare kvar har därför troligen varit felaktigt.

Jag bryr mig ärligt talat mindre om det är ett utländskt eller svenskt bolag som nu tar över ägandet. Det viktiga för Uppsala är att de lite drygt 4 000 studentbostäder som finns i Uppsala förblir just det studentbostäder. Ett rikt bestånd av hyreslägenheter tillgängliga för studenter är bland det viktigaste för ett tillgängligt universitet. De ungdomar som kommer från socialt utsatta områden behöver bostäder för att kunna flytta till en annan stad för att studera. Jag t.ex. inte kunnat plugga i Uppsala om jag inte hade fått tag på en bostad. Då hade jag fortsatt jobba istället.