Lägg ner Akademiska hus

IMG_20140810_100805982Sedan 2003 har cirka 17,3 miljarder kronor (skatter och utdelning) av anslagen till högre utbildning tagit omvägen via Akademiska hus tillbaka till Finansdepartementet. I snitt är det 1,5 miljarder kronor om året. Det är mer än vad Uppsala universitet får i anslag för högre utbildning varje år.

Bakgrunden är den låtsasmarknad som Akademiska hus utgör. Bolaget, som förvaltar över 60 % av alla universitetslokaler, tar ut s.k. marknadshyror, går med miljardvinster och delar sedan ut överskottet i form av utdelning och skatt till staten. Det är helt orimligt.

Continue reading Lägg ner Akademiska hus

Medverkar i Synfält framåt

Medverkar i senaste podden med Synfält framåt (klicka för att komma till inspelningen). Jag gillar verkligen deras grepp, inte för att de bjöd in mig, utan för att de ger en chans att utveckla tankar lite djupare på ett sätt som traditionella media sällan medger.

image

Continue reading Medverkar i Synfält framåt

Högskola för bildning och resurser för bildning

Tredje dagen i Almedalen idag. Idag har jag bl.a. deltagit i SUHFs seminarium om resursfördelning till den högre utbildningen och i en debatt om Västsahara. Det har blivit en hel del annat på denna fullspäckade dag men dessa två seminarier sticker nog ut. Högskoledebatten i morse gjorde det mycket tydligt hur pass få svar socialdemokratin har. Det vanligaste svaret från riksdagsmannen från S var att han inte hade några konkreta svar och att det var viktigt att lyssna på andra.

suhf 5

Continue reading Högskola för bildning och resurser för bildning

Bristen på kvalitetsfokus skadar jämställdheten på universiteten

jämställd högskolaDebatten och diskussionen om jämställdheten på svenska lärosäten, framför allt inom forskningen, fortsätter. Ett av oppositionspartierna presenterade härom månaden ett förslag om fler utvärderingar och ekonomiska styrmedel för att minska den skeva rekryteringen av forskare. Om oppositionen vinner valet är jag dock genuint oroad över hur jämställdheten kommer att utvecklas. Som jag skriver i dagens Unt finns det en stor risk att en kvoteringsiver hämmar kvaliteten vilket i sin tur riskerar att hämma jämställdheten.

Continue reading Bristen på kvalitetsfokus skadar jämställdheten på universiteten

Smårörig men tydliggörande debatt i Uppsala

Ergo-debattDebatterade igår studentekonomi tillsammans med representanter för de andra studentförbunden. Det var en bra debatt som tydliggjorde en hel del skillnader för de som var där och lyssnade.

Oppositionen försökte påvisa att Folkpartiet och Alliansen underminerar studenternas ekonomi. Självfallet är det inte sant. Som jag har skrivit tidigare har studenternas ekonomi, realt, knappt varit så stark som nu.

Läs gärna referatet i Ergo, som dock inte ger en helt rättvisande bild av debatten i min mening

Att ställa krav är att bry sig

Skriver i tidskriften Liberal debatt om behovet av en mer genomtänkt jämställdhetspolitik inom forskning och högre utbildning:

Trots en massiv utbyggnad de senaste decennierna präglas svenska lärosäten fortfarande av ojämställdhet. Grundutbildningen på svenska universitet och högskolor har totalt sett varit jämställd sedan 1970-talet, men ännu är endast ca 20 procent av Sveriges professorer kvinnor medan hela 69 procent av landets dekaner är män. Grundutbildningen präglas i sin tur av att kvinnor dominerar vård- och lärarutbildningarna medan män barrikaderar sig inom naturvetenskapen.

Continue reading Att ställa krav är att bry sig

Utbildning är ingen dans på rosor

Skriver idag tillsammans med Hanna Håkansson i Upsala Nya Tidning om behoven av ytterligare kvalitetssatsningar i högre utbildning, bättre lärare och en ny syn på högskolestudier:

Den senaste tiden har diskussionen gått het om högskolenybörjarnas kunskaper. Lärarna hävdar att studenterna kan för lite och Sveriges Förenade Studentkårer menar att det är lärarna som är dåliga.

Ingen diskuterar dock den bakomliggande orsaken – flumskolan och den snabba utbyggnaden av högskoleväsendet.

Strax efter årsskiftet (UNT Debatt 2/1) slog nio lärare i historia vid Uppsala respektive Linköpings universitet larm om bristande kunskaper i svenska hos sina studenter. Studenterna påstods ha ett oerhört begränsat språk och dålig ordförståelse.

Artikeln följdes upp av Ebba Lisberg Jensen, som på Sveriges Universitetslärarförbunds hemsida hävdade att studenterna har en inlärningsförmåga som kan jämföras med en 13-årings.

Från studenthåll slår man dock föga förvånande ifrån sig kritiken. Sveriges Förenade Studentkårer (Metro 21/3) menar att det är lärarna som är dåliga och allt skulle lösas om det satsades mer resurser på lärarnas pedagogik.

Ännu ett skyttegravskrig gynnar inte svensk utbildningskvalitet. I stället borde alla parter inom utbildningsväsendet reflektera över vilka brister som behöver åtgärdas. Liberala studenter ser framför allt tre åtgärder som avgörande:

  • Gör upp på allvar med flumskolan. Grundskolan har länge präglats av låga kunskapskrav som en följd av en ansvarsförskjutning från lärare till elev. Samtidigt visar en betryggande mängd forskning på betydelsen av en närvarande lärare som förmår att engagera eleverna. Om kunskapsresultaten ska höjas måste läraren ta ett större ansvar vid katedern och finnas till hands för de elever som behöver hjälp.
  • Uppvärdera lärarrollen. Under Socialdemokraterna fick lärarna både mindre inflytande och mindre lön. Ytterligare reformerad lärarutbildning, lärarlegitimation och Folkpartiets lönesatsningar som kan ge upp emot 10 000 kronor mer i månaden för duktiga lärare behöver därför få genomslag. Sveriges lärare gör varje dag en stor insats för Sveriges framtid. Men om vi ska lyckas rekrytera morgondagens lärare måste samhällets uppskattning också synas i lärarnas plånbok.
  • Täpp till kvalitetshålen i den högre utbildningen. På 1990-talet genomgick högskolorna en enorm utbyggnad. Detta var nödvändigt för att möta en allt mer globaliserad ekonomi, men i jakt på kvantitet glömdes kvaliteteten bort. Många studenter träffar i dag inte sina lärare mer än ett par timmar i veckan och många lärare saknar pedagogisk utbildning eller erfarenhet av forskning. Kvalitet i högre utbildning kräver att studenter möter sina lärare ofta och får ut något av mötet i seminariesalen.

Det är i mötet mellan lärare och student som kunskapstörsten väcks och förståelsen ökar. Om inte satsningarna på grundskolans lärare går hand i hand med ytterligare kvalitetsatsningar på högskolan finns risk att Sverige tappar i den globala konkurrensen.
Lärare och utbildningstimmar är dock inte allt. Sverige behöver även en diskussion om den enskilde högskolestudentens ansvar. Studier på högre nivå varken är eller ska vara en dans på rosor. Studenter är vuxna människor och i takt med att studenterna kan ställa krav på sin utbildning måste man tåla att lärarna ställer krav tillbaka. Utbildning är någonting ömsesidigt där studenter och lärare arbetar tillsammans för att utbildningen ska bli så bra som möjligt.

Svensk högskoledebatt har allt för länge präglats av att olika intressegrupper skyller på varandra. Nu senast när lärarna beklagar sig över studenterna och studenterna pekar på lärarnas brister.

Om Sverige ska fortsätta vara en kunskapsnation i en globaliserad ekonomi måste vi dock upp ur sandlådan. Först när alla inser att kunskap inte växer på träd, utan frodas genom hårt arbete och eget ansvar kan Sverige bli en vinnare i konkurrensen.

Varning för barn!

Skriver i Gaudeamus, Stockholms studentkår tidning om att socialförsäkringarna för studenter behöver reformeras:

Genom livet kan vi från och till hamna i situationer där vår inkomst drabbas hårt. Man kan exempelvis bli sjuk eller bli med barn. Fram till 1800-talet kunde detta innebära en katastrof och släkt och vänner fick komma till undsättning. Men med socialförsäkringarnas intåg fanns det ett skydd som var finansierat av frivilliga premier när ens inkomst drabbats hårt. Det är undermåligt att denna framgång ännu inte nått studentgruppen som alltjämt står inför en personlig katastrof i det fall att man blir förälder eller sjuk.
Det sociala skyddsnätet bygger på att vi ska skyddas från inkomstbortfall, och gott så, men problemen hopar sig när begreppet sjukpenninggrundande inkomst ska definieras. Studiemedlet räknas inte till denna kategori och följden blir studenter som står utanför både sjuk- och föräldraförsäkringen. Det är inte attraktivt att vara student i ett land där studenter inte är försäkrade på ett rimligt sätt. Utan studenter minskar tillgången på utbildad personal till företagen som får Sverige att gå runt.

När sjukpenninggrundande inkomst inkluderar studenter slipper studenter se sin inkomst halveras vid föräldraförsäkringen (så kallad ”nollklassad”). Studenter slipper dessutom cirkulera i ett, för studenter, mycket labilt och komplicerat sjukförsäkringssystem som riskerar att trolla bort en betydande del av inkomsten, beroende på hur man lägger upp sin egen finansiering. En förändring skulle innebära att studenter får tillgång till de sociala skyddsnäten som gäller för förvärvsarbetande. Det är investering nog att skuldsätta sig mycket hårt samt leva på begränsad ekonomi under sin studietid för att det ska vara rimligt att ta ifrån studenter det sociala skydd som gäller för många andra.

I synnerhet slår osäkerheten och otryggheten mot dem som inte har råd att gå ner till en ännu mer begränsad inkomst. Denna grupp studenter är de med föräldrar utan studiebakgrund och de studenter som saknar finansiell uppbackning hemifrån i det fall att något under studietiden skulle gå snett. I längden innebär det att alla inte har lika möjligheter att studera vid högskola eller universitet.

Det är inte acceptabelt att vi behöver varna studenter för barn eller att de som redan har barn måste vänta med studierna av just den anledningen. Än värre att studenter inte kan bli sjuka om de inte har ekonomiskt stöd från välbetalda föräldrar. Det finns inga ursäkter, socialförsäkringarna för studenter måste genast reformeras.