Var inte valhänt med valfriheten

Är valfrihet alltid liberalt? Jag läste igår en artikel av Roland Poirer Martinsson som hävdade att föräldrarna själva ska få välja hur de vill ha omsorg om sina barn och att vårdnadsbidraget därför borde försvaras. Nu är ju inte Martinsson känd som en liberal tänkare, men man skulle kunna tänka sig att det finns en liberal tanketråd i hans resonemang. Vid närmare eftertanke är det dock att bedra sig.

vårdnadsbidrag

Continue reading Var inte valhänt med valfriheten

Feminism utan socialism – Folkpartiet levererar!

Folkpartiet har tagit feministiska initiativ i över 100 år. Därför var dagens almedalstal mycket efterlängtat. Folkpartiets och Jan Björklunds tema var helt rätt – Feminism utan socialism.

Birgitta och Benny
Två glada folkpartister – Birgitta Ohlsson och jag

Continue reading Feminism utan socialism – Folkpartiet levererar!

Jämställdhet årets snackis i Almedalen

Ikväll talade Fredrik Reinfeldt i Almedalen. Idag är jag stolt över honom, min statsminister, särskilt när han under inledningen tackade alla de som har valt att komma till Sverige. Det är utan tvekan så att han står upp för ett öppet land. Synd bara att alla moderater inte är som han.

SSSB
Jag och Chris Österlund från SSSB samt Niklas Odelberg

Continue reading Jämställdhet årets snackis i Almedalen

Bristen på kvalitetsfokus skadar jämställdheten på universiteten

jämställd högskolaDebatten och diskussionen om jämställdheten på svenska lärosäten, framför allt inom forskningen, fortsätter. Ett av oppositionspartierna presenterade härom månaden ett förslag om fler utvärderingar och ekonomiska styrmedel för att minska den skeva rekryteringen av forskare. Om oppositionen vinner valet är jag dock genuint oroad över hur jämställdheten kommer att utvecklas. Som jag skriver i dagens Unt finns det en stor risk att en kvoteringsiver hämmar kvaliteten vilket i sin tur riskerar att hämma jämställdheten.

Continue reading Bristen på kvalitetsfokus skadar jämställdheten på universiteten

Ang mansjourens insändare

En “tillträdande” ordförande för Uppsala mansjour skrev härom dagen en insändare om Uppsala kommuns arbete för att förhindra och motverka våld i nära relationer. Enligt Mats Lind satsar vi allt för mycket på kvinnor.

Det är tråkigt att Mats Lind ställer grupper och kön mot varandra på det sätt som han gör. I dagens UNT har jag och Folkpartiets kommunalråd Mohamad Hassan därför skrivit en insändare som man kan läsa här.

I grund och botten måste samhället stöd till personer som utsätts för våld i nära relationer vara öppet mot såväl män som kvinnor. Det är dock inte särskilt märkligt att en stor del av det existerande arbetet riktas mot just kvinnor.

Visserligen finns en del studier som visar på att män och kvinnor är utsatta i ungefär lika stor utsträckning. Det räcker dock med att titta på statistik. I 75% av fallen när en kvinna anmäler misshandel så är det en bekant som är gärningsmannen (jfr 33% för män). Eller som Brottsförebyggande rådet skriver på sin hemsida:

Resultaten från NTU visar att män utgör över 90 procent av de närstående som misshandlat en kvinna. Men också när män utsätts utgörs en absolut majoritet av de närstående gärningspersonerna av män (75 procent). Vad ryms då i beteckningen närstående? Hos misshandelsutsatta kvinnor utgörs kategorin närstående till övervägande del av en partner eller före detta partner. Detta är däremot det minst vanligt förekommande förhållandet för de misshandelsutsatta männen, för vilka det i stället är absolut vanligast att närstående innebär en god vän. Ungefär var tionde närstående gärningsperson tillhör familjen (förutom partner/före detta partner), vilket gäller såväl män som kvinnor som utsatts för misshandel.

De döda argumentens dödfödda försök

Det går inte att komma ifrån att det handlar om rätten till sin egen kropp, sin egen framtid och sina egna förutsättningar. På svenskans debattsida driver Stefan Swärd tesen att Sverige som nation har mer medkänsla för djur än för människor och använder aborträtten som bevis. Genom att ge kvinnor rätten över sina liva och rätten att själva bestämma berövar man enligt honom ofödda barn livet och chansen till framtid.

Det kan vara svårt att bemöta ett sådant argument. Vad är det som ger oss rätt att stoppa något som annars helt naturligt hade hänt? Vad ger oss rätt att säga nej till vissa öden men ja till andra? Svåra frågor, men frågan kunde lika gärna vara: vad är det som ger samhället rätt att tvinga på en människa ett livslångt ansvar i form av föräldraskap? Vad ger oss rätt att äta djur?

Sanningen är ju att det samhälle som vi lever i består av oändliga avväganden mellan olika intressen. De levande djurens intresse av god djurhållning ställs mot människans intresse av billig mat. Människans intresse av en naturlig mångfald ställs mot människans intresse av effektiva arbetsytor och stadsbyggnad. På dessa nivåer, och otaliga andra, ställs olika intressen mot varandra. Ofta är det lätt att avgöra och kompromissa, andra inte. Swärds problem är att han ställer kvinnans frihet mot något som inte ens existerar. Man kan inte utan vidare säga att det är ett barn man tar död på genom abort. Men det är inte ett barn! Med den retoriken, är spermier barn? De simmar ju, och det gör ju människor också, parallellen är ju uppenbar. Och är ägg barn? Människor äter ju ägg och äger hönor som lägger likadana – its clearly human!

I Sverige har vi dragit en gräns vid den artonde graviditetsveckan och alla barn som föds levande efter den 28e veckan klassas juridiskt som barn. Den tanke som genomsyrar är att foster inte är barn och att de därför inte är människor. Precis som spermier inte är människor eller ägg för den delen. Om man dödar ett sådant foster är det alltså inte mord.

Just den här debatten har förts ett tag, men det som nu håller på att hända i den återuppväckta debatten kring kvinnans rätt till abort är att man ställer fel saker mot fel saker. Man kan inte ställa mannens skyldighet att sörja för sitt barn mot kvinnans rätt över sitt eget liv eller sin egen kropp. För det är inte samma sak och de utesluter inte varandra. Man kan inte heller, som Swärd med unken retorik gör, hävda att det är för mannens skull – hans intresse av en fri sexualitet – som vi har abort. Det är kvinnan och hennes självbestämmande över sin egen kropp och framför allt sin egen framtid som står i förgrunden.

Den fråga som egentligen borde ställas är varför samhället som ska ges rätt att avgöra den enskilda kvinnans livsval? Om vi accepterar att vi har rätten över våra kroppar och rätten till våra tankar, våra idéer och rätten att välja skola och jobb och bostadsort, så måste vi också ges rätten att använda preventivmedel!

Andra bloggar om: , , ,

Folkpartiet <3 feminism

Apropå diskussionen om delad föräldraförsäkring och jämställdhet fördes en bra diskussion i Argument igår. Ja, jag vet, man vill kasta ut den otroligt osmidige och förvirrade moderaten genom fönstret. Men det var en bra diskussion ändå.

Och Birgitta var lysande. Som vanligt.

Diskussionen börjar efter ca 41 minuter.

All publicitet är bra publicitet. Eller?

Vår kära jämställdhetsminister är i hetluften igen. Säga vad man vill om henne, men hon syns ju i alla fall. Som jag brukar säga.

Personligen tycker jag att det är synd att hon inte kallar sig feminist, vägrar gå med i sitt partis kvinnoförbund och inte tror på delad föräldraförsäkring. Det blir lite tokigt när hon i ena andetaget i svenskans intervju säger att “politiken ska befria kvinnan, så att hon slipper känna att hon måste välja mellan yrkesliv och familje­liv.” Och det andra andetaget inte tycker att politiken ska blanda sig i hur vi män vägrar ta vårt ansvar, eftersom grunden för henner är att hushållen så långt som möjligt ska få göra egna val.

Det är iofs bra att hon vill slopa taket. Men så länge man inte kombinerar det med att dela föräldraförsäkringen kommer nog inte så mycket hända. Tror jag.

Den andra artikeln på nätet denna morgon bekräftar väl bara bilden av att vår kära jämställdhetsminister inte är någon superakademiker, juridikstudierna till trots. Vad nu de hade hjälpt?