Människan och systemen

“Sätt inte systemet framför människan!”

Vad betyder detta? Vissa har nog tolkat det som att somliga menar att systemen uteslutande kväver den medborgerliga friheten och att ett reformerat system inte skulle medföra några negativa konsekvenser.

Jag vill påstå att det inte är så man ska tolka det. De av oss som har förfäktat ”människan framför systemen” påstår inte alls att reformerade system och regler innebär att alla problem kommer att lösas. Formuleringen är snarare ett uttryck för att de offentliga systemen är ett resultat av prioriteringar och att det i samband med samhällsförändringar är viktigt att revidera systemen för att bättre stämma överens med de moraliska, ekonomiska och sociala prioriteringar vi gör.

Formuleringen borde därför snarare kanske lyda ”Sätt människan först i systemen.”

Vad betyder då detta i praktiken? Jo, att i takt med t.ex. flyktingströmmarna är det rimlig att resurser omfördelas och att omprioriteringar görs. Ta t.ex. morgonens nyhet om att ”tusentals blir utan cellprov” (Aftonbladet). Detta innebär att människan som har satt sin tillit till att systemet skulle upptäcka och skydda mot livmoderhalscancer nu har blivit sviken. Men om man läser nyheten framgår vidare att detta är ett resultat av att Landstinget Blekinge valt att prioritera annan mödrahälsovård i Blekinge. Det vill säga en prioriterad målgrupp (kvinnor i allmänhet) har fått stå tillbaka för andra – ännu mer – prioriterade målgrupper (gravida kvinnor).

Och det är så de offentliga systemen i Sverige fungerar. Eftersom skattebasen är begränsad och den offentliga sektorn inte har oändligt med resurser har välfärden alltid prioriterat. Det är därför det är fler poliser i tätbefolkade områden och tar längre tid att få hjälp av polisen i glesbygd. Det är därför det är större vägar mellan viktiga hamnar och tar längre tid att köra bil ute på landet. Det är därför det tar längre tid att få en höftledsoperation än att få behandling för hjärtinfarkt på akuten. Det är därför alla som vill läsa till läkare inte får plats på universitetet trots att det råder läkarbrist. Och så vidare.

Och åter till gynekologisk cellprovtagning. Denna används för att tidigt visa om en person har cellförändringar som skulle kunna leda till livmoderhalscancer. Det är en – mycket viktig och bra – förebyggande åtgärd. Men om man inte kan ge allt åt alla, hur ska man prioritera mellan att ge vård till en gravid kvinna och att skjuta upp och eventuellt glesa ut förebyggande cellprover?

Det är detta som ”sätt inte systemen framför människan!” betyder. När tusentals människor flyr från krig i Mellanöstern och söker skydd i Europa och Sverige så innebär det att verkligheten har förändrats. Man ställs inför nya val när man ska prioritera resurser i det offentliga systemet.

Och här kan man ha olika uppfattningar, om hur man borde prioritera.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *