Angående systemkollaps

Det anförs i debatten att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har varnat för och rapporterat om systemkollaps. MSB följer varje vecka upp situationen i landet. I korthet kan man säga att MSB har rapporterat att det finns ”begynnande undanträngningseffekter inom socialtjänst och inom hälso- och sjukvård.” samt att bostadssituationen är kritisk och att situationen är ”mycket ansträngd” när det gäller att ordna tak över huvudet.

Läget i Sveriges mottagning av asylsökande är därmed uppenbarligen hårt utnyttjad och flera verksamheter arbetar på gränsen till eller rent av över sin kapacitet.

Är detta samma sak som en systemkollaps? Det beror på hur man definierar ”systemkollaps”. Ord spelar roll. För egen del kan jag konstatera att MSB inte har använt ordet systemkollaps. Myndigheten har istället just angett att situationen är ”ansträngd”, att situationen är ”kritisk” och att det finns ”begynnande undanträngningseffekter”.

”Ansträngd” betyder att något utnyttjas kraftigt. Det innebär inte att situationen är helt utom kontroll. Att något är ”kritiskt” innebär att det är allvarligt och kräver uppmärksamhet. Det innebär dock inte att situationen inte är hanterbar över huvud taget. Och att undanträngningseffekter är ”begynnande” innebär att de är i en inledande fas. ”Undanträngning”, för övrigt, innebär inte att en verksamhet upphör, det innebär att fokus i en verksamhet har skiftat och att prioritering ligger på något annat med följden att en del annan verksamhet prioriteras ned.

Jag har inte hittat någon definition av begreppet ”systemkollaps”. Begreppet ”kollaps” däremot definieras som ett sammanbrott eller sammanfall. Inom medicin används, såvitt jag vet, begreppet för att illustrera att ett organ i kroppen inte längre fungerar. Klart är att ”kollaps” inte innebär att en situation är allvarlig, att resurser utnyttjas till max eller att att något är i en begynnande fas av att leda till omprioriteringar. Kollaps innebär att något inte fungerar över huvud taget. “Systemkollaps” kan därmed knappast anses vara en korrekt beskrivning av läget i välfärden.

Och vad gäller prioriteringar. Jag har en misstanke om att många som dagligen inte arbetar inom offentlig förvaltning har en förväntan och bild av att det svenska välfärdssystemet levererar det människor har rätt till. Av flera års arbete och erfarenhet av hur kommun, landsting och stat arbetar kan jag dock informera om att det är en villfarelse.

Den offentliga förvaltningen har alltid prioriterat. Många gånger har dock prioriteringarna skymts av ett kösystem. Inom vården t.ex. har alla patienter aldrig fått den bästa vården direkt. En mindre akut situation i socialtjänsten har alltid fått vänta till förmån för mer akuta fall. O.s.v. o.s.v. Skillnaden i dag är dock att flera myndigheter i vissa fall har fått göra mer drastiska omprioriteringar och att dessa prioriteringar har blivit mer uppmärksammade. Det är dock i sig inget ovanligt i en värld av begränsade resurser att den offentliga sektorn prioriterar sina resurser till det som är mest akut.

Slut på meddelande med en förhoppning om att vi nu kan gå vidare från en debatt om huruvida det finns en systemkollaps till en diskussion om hur man borde prioritera och vilka hinder som ligger i vägen för prioriteringen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *