Några perspektiv

1. Det av regeringens förslag som kan ha störst påverkan på människor är förslaget om minimerade möjligheter till familjeåterförening. Detta förslag slår framför allt mot kvinnor och barn. Förslaget hänger dock ihop med förslagen om tidsbegränsade uppehållstillstånd för samtliga och förslaget om vidgat försörjningskrav. Är man emot ett av dessa förslag bör man i konsekvensens namn vara emot även de andra två.

Dagens regler om familjeåterförening förutsätter nämligen att referenten i Sverige har permanent uppehållstillstånd. Ett bevarande av dagens regler om familjeåterförening men införande av tidsbegränsade uppehållstillstånd skulle därmed få samma effekter som slopad familjeåterförening. Det var därför den förra migrationsöverenskommelsen var klok nog att undanta barn och barnfamiljer från tidsbegränsade uppehållstillstånd. Samma sak med försörjningskravet. Enligt regeringens förslag ska detta utökas och gälla samtliga. Exempelvis föreslår regeringen att ensamkommande barn, för att kunna återförenas med sina föräldrar, ska kunna försörja sina föräldrar.

2. Förslaget om att slopa skyddsgrunden ”övrig skyddsbehövande” rymmer en slamkrypare, slopandet av ”synnerligen/särskilt ömmande omständigheter”. Att slopa ”övrig skyddsbehövande” kan vid en första anblick verka odramatiskt, särskilt med hänsyn till det i absoluta tal låga antalet asylsökande som får uppehållstillstånd på den grunden. Slopandet av ”synnerligen/särskilt ömmande omständigheter” innebär dock att regeringen tar bort en av de viktigaste ventilerna i svensk migrationsrätt.

Bestämmelsen som regeringen vill slopa är redan i dag av undantagskaraktär men fyller en mycket viktig funktion. Den används när en utvisning skulle medföra en direkt och allvarlig risk för utlänningens liv eller hälsa, inte minst för barn med svåra sjukdomar. Bestämmelsen används även när barn under mycket lång tid har befunnit sig lagligen i landet och anpassat sig till Sverige. Dessutom används bestämmelsen vid sådana fall av svårt traumatiserande upplevelser eller social utstötning som inte är tillräckliga för att ge skydd som flykting, t.ex. social utstötning på grund av funktionshinder eller när kvinnor med barn riskerar social utstötning vid ett återvändande till hemlandet.

Om man vill att svensk migrationsrätt ska präglas av ett barnperspektiv och jämställdhet bör man därför självklart ställa sig avvisande även till kravet på att ta bort ”synnerligen/särskilt ömmande omständigheter” och skyddsgrunden ”övrig skyddsbehövande”.

3. Sveriges riksdagsledamöter är de som sitter på makten. Det är dem som har möjlighet att stänga gränsen eller öppna för fler asylsökande. Det är även dem som har möjlighet att underlätta byggande, reformera arbetsmarknaden och påverka samhällsutvecklingen. Våra grannländer kan inte bestämma över svensk lagstiftning. Det innebär att det är våra svenska riksdagspartier som har makten i sina händer över Sveriges utveckling.

Med Moderaternas ställningstagande för regeringens förslag, dock med en vädjan om fler åtgärder, behövs inte något av landets övriga partier för att regeringen ska ha ett tillräckligt parlamentariskt underlag. Ett annat av allianspartierna har redan sagt nej till förslagen och ett tredje uttrycker tveksamhet. Positioneringen av ett politiskt parti spelar roll. Utöver att regeringens förslag är felriktade och oproportionerliga är Liberalerna inte nödvändig för regeringen.

Det tydligaste sättet för Liberalerna att visa ansvar i denna situation är därmed att avvisa regeringens förslag. Det tydligaste sättet för Liberalerna att ta ansvar vore att kräva reformer för bättre mottagande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *