Folkpartiets och alliansens tusenlapp gör skillnad för studenter

Debatten om de föreslagna förändringarna i studiemedlet fortsätter. Till exempel skriver Gröna studenter i Ergo att förändringarna kommer leda till en ökad snedrekrytering till högskolan och göra utbildningen mindre rättvis.

Jag tror att Gröna studenter har fel. Även om högre låneandel inte stod på min önskelista så är jag tveksam till att förändringarna skulle vara orättvisa och leda till mer social snedrekrytering till högskolan. Antagandet att personer från socioekononomiskt svag bakgrund väljer bort att studera kan vid en första anblick visserligen verka självklar. För en person från en familj med låga inkomster kan valet att låna flera hundra tusen verka skrämmande. Problemet är bara att det är ett antagande och att sambandet kan vara precis tvärtom. För en person med låga inkomster kan möjligheten att få sin inkomst tryggad via CSN istället vara både lockande, enkel och snabb. Enkla antaganden gör att man måste undvika förutfattade meningar och istället studera verkligheten.

Jag säger inte att det måste vara på detta sättet, men att slentrianmässigt påstå att social snedrekrytering ökar på grund av regeringens förslag menar jag är för slappt. Och när man tittar på de undersökningar som har gjorts, bl.a. av CSN, IFAU och från Storbritannien så är det inte så enkelt som Gröna studenter påstår. CSNs rappport antyder att studielånet kan exkludera men vilar på ett mycket, mycket svagt statistiskt underlag (ett underlag som för övrigt antyder att studielånet snarare rekryterar till högskolan – skriver om detta här). Och IFAUs studier visar snarare att personer från studieovan bakgrund som studerar på högskolan studerar under längre tid på grund av studielånet. IFAUs studie visar alltså inte att studielånet avskräcker från studier. Och studier från Storbritannien som ibland refereras till visar snarare att det är gymnasievalet som avgör än föräldrarnas bakgrund. Den sociala snedrekryteringen – oavsett hur mycket lån man måste ta – äger alltså rum i grund- och gymnasieskolan snarare än under steget in i högskolan.

Med det sagt vill jag säga att höga studielån inte är ett självändamål för mig. Men som ordförande för Liberala studenter, och om jag blir riksdagsledamot, kommer jag mera arbeta för en fungerande grund- och gymnasieskola och goda resurser till kvalitet i högskoleutbildningen snarare än att omvandla några hundralappar lån till bidrag. Skriver också om detta i Ergo idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *