Den liberala högskolepolitiken främjar fria och starka universitet

Debatten om stiftelsehögskolor brinner vidare. Det är bra, för samtidigt som arbetet för friare och starkare svenska universitet och högskolor måste gå vidare så måste man även diskutera stiftelseombildningens eventuella baksidor.

Med det sagt så måste dock debatten ligga på en sjyst och ärlig nivå. Hanna Håkansson och jag går därför i svaromål i dagens Sydsvenskan mot S-studenter och Vänstern studentförbund som försöker sprida dimridåer om vad en stiftelseombildning egentligen handlar om.

Tanken på fria och oberoende lärosäten är inte fel

Sverige riskerar att halka efter utan autonoma lärosäten.

I takt med att globaliseringen fortsätter och världen krymper ställs nya krav på hur Sverige ska utvecklas för att bevara en välfungerande och fullt finansierad välfärd. Därför är det viktigt att akademin hänger med i den internationella utvecklingen.

Om svenska lärosäten även i fortsättningen ska tillhöra några av de främsta i världen räcker det inte att försöka klamra sig fast vid förlegade organisationsstrukturer som Karolina Toll i Vänsterns studentförbund i Lund och Jack Lantz i Lunds socialdemokratiska studentklubb verkar vilja (Aktuella frågor 15/10).

Utan den bildning och de innovationer som kommer från landets lärosäten riskerar Sverige att bli en isolerad halvö på norra halvklotet. Liberala studenter välkomnar därför regeringens ambition att utveckla den akademiska friheten och stärka svensk forskning.

Det är viktigt att alla berörda instanser granskar regeringens förslag att ombilda vissa forskningsintensiva lärosäten till stiftelser. Studenternas möjlighet till inflytande måste beaktas. Studenternas rättigheter tillsammans med flera andra intressen som idag finns lagstadgade måste värnas vid en ombildning.

Just när det gäller studenternas rättigheter uppvisar regeringens förslag vissa brister. Men det betyder inte att tanken på fria, oberoende lärosäten är felaktig. Vid ombildningen av högskolan i Jönköping och Chalmers till stiftelsehögskolor i början av 1990-talet värnades studenternas intressen. Att det är fullt möjligt även denna gång framgår i det förslag som Karolina Toll och Jack Lantz kritiserar.

Svenska lärosäten ska inte vara museer för en forskning som bedrevs på 1900-talet.
Idag måste svensk forskning ha kapacitet att samarbeta med internationella forskningsinstitutioner och andra aktörer. Det är ett problem nu när nästan alla svenska lärosäten är organiserade som myndigheter. Myndigheter ska upprätthålla lagar och förordningar. Lärosäten har ett annat syfte – den fria högre utbildningen och forskningen.

Kan högskolor och universitet ombildas till stiftelser medför det ett antal fördelar jämfört med idag. Lunds universitet får då till exempel möjlighet att på egen hand skriva avtal med lärosäten utomlands eller med företrädare för näringslivet. Det öppnar för nya och spännande utbyten. Möjligheten att rekrytera forskare och lärare förenklas också och varje lärosäte kan själv besluta hur det ska lägga upp sitt arbete. Det blir också enklare att ta emot donationer eller annan extern finansiering.

Lunds universitet arbetar inte på samma sätt som Försäkringskassan. Det är naivt att tro att den snäva myndighetsformen är den bäst lämpade för akademisk forskning och utbildning. Som både internationalister och studentföreträdare anser Liberala studenter att svenska lärosäten kan drivas i en form som gör det enklare att samarbeta med utlandet och på samma gång vara studentvänliga.

I en globaliserad värld borde en ökad akademisk frihet inte vara något negativt utan något fint.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *