Socialdemokraternas jobbpolitik mer PR än praktik

Skriver i UNT tillsammans med min kollega från Liberala studenter, Kristoffer Filipsson, om studentmedarbetarsystem och om hur socialdemokraternas förslag på området landar snett.

För ett par veckor sedan presenterade Socialdemokraterna ett förslag som syftar att bygga ut Studentmedarbetarsystem i Sverige. Modellen är en beprövad och framgångsrik metod för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Den innebär att högskolestuderande tar kvalificerade extrajobb under studietiden vilket främjar studenters etablering på arbetsmarknaden och förstärker företagens kompetensförsörjning.

Därför är det positivt att Magdalena Andersson (S) föreslår fler studentjobb med Danmark som förebild. Problemet är att förslaget bygger på att statliga kompentensförmedlare ska hitta och matcha jobben.

Svenska studenter behöver dock inte statligt anställda byråkrater. Vad som behövs är intresserade och villiga arbetsgivare i både offentlig och privat sektor. När Folkpartiet och Liberala studenter arbetade för studentmedarbetare i Region Skåne behövdes därför inga statliga centralavtal, snarare politiskt mod på lokal och regional nivå.

Anledningen till att studentjobben blivit så framgångsrika är att det är ett av få sätt för unga människor att undgå statlig AMS-politik och i stället direkt komma i kontakt med en arbetsgivare. Magdalena Anderssons förslag innebär snarare att överösa studenterna den del som inte fungerar med Arbetsförmedlingen; tron att statliga förmedlare kan fixa jobben.

Många kollektivavtal är redan i dag anpassade så att arbetsgivare kan anställa studentmedarbetare. Många av akademikerförbunden har till och med förordat modellen. Problemet är att allt för få arbetsgivare utnyttjar möjligheten.

Staten kan och bör inte möjliggöra studentjobb annat än som en av många potentiella arbetsgivare. Om socialdemokraterna är för studentjobben vore det därför mer verkningsfullt om partiet införde studentjobb i de kommuner och landsting som partiet styr. Om studentjobben ska få en spridning i privat sektor är vi övertygade om att fler offentliga förvaltningar behöver göra samma sak som Region Skåne – visa att modellen fungerar här och nu. I stället går S en omväg och tror att statliga medel till kostsamma kompetensförmedlare ska lösa problemen.

Jobbtillväxt behöver samverkan underifrån, inte ovanifrån. Det är mellan aktörer som befinner sig nära studenterna och arbetsgivarna som jobben kan växa fram. Där är inte minst de studentfackliga organisationerna viktiga aktörer. I Danmark förmedlas många av jobben genom dessa.

Här ligger också Socialdemokraternas andra problem. Många av Sveriges studentfackliga organisationer styrs tyvärr av S-studenter, Socialdemokraternas egna studentförbund. Vars syn på studentjobben går tvärs emot Magdalena Anderssons förslag. S-studenter skriver själva i sitt högskolepolitiska program att ”eftersom heltidsstudier är heltidsstudier ska extraarbete inte systematiseras på detta sätt.” I stället förespråkar de studielön, så att incitamenten att jobba för högskolestudenter ska försvinna.

Ju fler vi är som kämpar för att fler studentjobb ska bli verklighet i Sverige, desto större chans ger vi företag att växa och studenter att inte hamna i arbetslöshet. Men en politik som inte är förankrad inom den egna organisationen och lider av brist på lokalt perspektiv gör att vi ställer oss frågande om sossarnas jobblinje inte är mer PR än praktik.

Vi samarbetar gärna i frågan, men en förutsättning är att partiet stödjer förslaget när det kommer upp i kommuner, landsting, regionförbund och studentkårer. Mer AMS-politik är från vårt studentperspektiv att börja i helt fel ände.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *