Blanda inte äpplen och päron i högskolepolitiken

Skriver i tidningen Lundagård om Folkpartiets högskolepolitik och om behovet av att effektivisera och stärka svenska utbildnings- och forskningsmiljöer.

Patrice Soares lyfter i Lundagård den 26 augusti viktiga perspektiv om högre utbildning. Innehållet är dock missvisande och på sina håll direkt felaktigt. Antalet studenter har i princip aldrig varit fler och andelen som studerar beräknas fortsätta öka. 2030 kommer över 50 procent av dagens tonåringar att ha en examen från en eftergymnasial utbildning. Den högsta noteringen någonsin i Sverige.

När man diskuterar högskolepolitiken måste man ha den långsiktiga utvecklingen i minnet. Antalet utbildningsplatser minskar något för tillfället, det beror dock inte på en allmän politisk vilja utan på att en tidigare temporär satsning under finanskrisen nu till viss del tas tillbaka och till viss del blir permanent. Den långsiktiga utvecklingen är dock en helt annan, nämligen mot en högre utbildningsnivå.

Högre utbildning och forskning bidrar till individens utveckling och kritiska tänkande, samtidigt som den bidrar till samhällelig och ekonomisk utveckling. Svensk högre utbildning står dock inför stora utmaningar. Folkpartiet och Liberala studenter räds därför inte en diskussion om hur det framtida högskolelandskapet i Sverige ska organiseras. Denna diskussion är dock en annan än den om andelen studerande vid svenska universitet.

En del lärosäten har idag undermåliga utbildningar samtidigt som många studenter möter en tuff arbetsmarknad. Detta måste politiker och andra makthavare förhålla sig till, allt annat vore oansvarigt. Att användbarheten i utbildningen är väldigt låg för vissa nyutexaminerade är ett rättviseproblem som följer med livet ut i form av lägre livslön på samma skulder. Det behövs därför politisk vilja för att förbättra kvaliteten i svensk högre utbildning. Det är i det sammanhanget man ska läsa förslagen om att slå samman vissa lärosäten så att institutionerna blir större, infrastrukturen bättre och forskningsmiljöerna starkare.

Sammanslagningar är inte den bästa lösningen för alla lärosäten, men det är också därför sammanslagningar alltid är frivilliga för lärosätena. Vissa lärosäten ser möjligheter för kvalitetsförbättringar, såsom Uppsala/Gotland, andra gör det inte såsom Skövde. Från regeringens sida finns inga krav på något lärosäte att slå sig samman med någon annan och inte heller några planer att lägga ner högskolor (”Högskolan i Härnösand” var ett campus till Mittuniversitetet och inte en högskola).

Den långsiktiga utvecklingen i Sverige är att utbildningsnivån höjs och det är en sak. Den andra saken är att det inom högskolesektorn finns en politisk vilja att förbättra utbildningskvaliteten genom att göra det möjligt för lärosäten att slå samman små och därför ofta resurssvaga institutioner. Detta är två skilda politiska program. Blanda inte äpplen med päron.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *