Ang mansjourens insändare

En “tillträdande” ordförande för Uppsala mansjour skrev härom dagen en insändare om Uppsala kommuns arbete för att förhindra och motverka våld i nära relationer. Enligt Mats Lind satsar vi allt för mycket på kvinnor.

Det är tråkigt att Mats Lind ställer grupper och kön mot varandra på det sätt som han gör. I dagens UNT har jag och Folkpartiets kommunalråd Mohamad Hassan därför skrivit en insändare som man kan läsa här.

I grund och botten måste samhället stöd till personer som utsätts för våld i nära relationer vara öppet mot såväl män som kvinnor. Det är dock inte särskilt märkligt att en stor del av det existerande arbetet riktas mot just kvinnor.

Visserligen finns en del studier som visar på att män och kvinnor är utsatta i ungefär lika stor utsträckning. Det räcker dock med att titta på statistik. I 75% av fallen när en kvinna anmäler misshandel så är det en bekant som är gärningsmannen (jfr 33% för män). Eller som Brottsförebyggande rådet skriver på sin hemsida:

Resultaten från NTU visar att män utgör över 90 procent av de närstående som misshandlat en kvinna. Men också när män utsätts utgörs en absolut majoritet av de närstående gärningspersonerna av män (75 procent). Vad ryms då i beteckningen närstående? Hos misshandelsutsatta kvinnor utgörs kategorin närstående till övervägande del av en partner eller före detta partner. Detta är däremot det minst vanligt förekommande förhållandet för de misshandelsutsatta männen, för vilka det i stället är absolut vanligast att närstående innebär en god vän. Ungefär var tionde närstående gärningsperson tillhör familjen (förutom partner/före detta partner), vilket gäller såväl män som kvinnor som utsatts för misshandel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *