Marknaden och flyget – mer nyans, please!

Näringsministern vill undvika statsstöd. Hon pekar på hur regeringen hanterade fordonskrisen och menar att staten inte ska delta i ett statsstödsrace. Samtidigt skriver Gunnar Jonsson i DN att staten måste hålla emot kompensationskraven och inte ta något panikbeslut om ekonomiskt stöd. Jonsson skriver mycket mer nyanserat än vad Olofsson argumenterar, men båda tänker för svartvitt.

Bakgrunden, som ju alla vet, är att det isländska askmolnet har belägrat sig som en mer eller mindre permanent påminnelse om människans flyktighet och därför höjs röster för stöd till framför allt flygbolagen. Det finns en uppenbar risk för att flygindustrin får stora likviditetsproblem om man behåller status quo. Alltså, pengarna i kassakistan sinar snabbt om man inte gör något – SAS kan ju inte gärna betala löner i olja eller flyplansdelar.

Ett behov av stöd finns alltså rent företagsekonomiskt för flygbolagen. Det ska dock sägas att detta inte är ett gott nog skäl till att ge exempelvis statsstöd.

Frågan om stöd är en ganska svår fråga: å ena sidan så ska staten som huvudregel inte subventionera företag på den fria marknaden, å andra sidan så är ju omständigheterna exceptionella. Å ena sidan så är flygtrafiken skadlig för miljön och därför redan beskattad hårdare än t.ex. häst och vagn, å andra sidan är flyget en del av infrastrukturen och en av förutsättningarna för en god utveckling i såväl Sverige som resten av världen.

Voine voine – what to do?

Principerna till trots, man måste fundera på konsekvenserna i det enskilda fallet. Anledningen till att man ska vara mycket skeptisk och principiellt emot statsstöd är att det rubbar den fria konkurrensen och den fria marknaden. Statssubventioner riskerar göra branscher slöa och ineffektiva. Genom att ge pengar till exempelvis SAS så behöver detta flygbolag inte effektivisera sin verksamhet, och voila, vi konsumenter får sen betala. Antingen genom skattesedeln eller genom kass service och usla tjänster. Kolla bara på sovjet.

Men nåt slags stöd kan ändå vara berättigat i detta fall. Om, och detta är verkligen ett om, flygindustrin riskerar att få betydande problem p.g.a. askmolnet, då måste man omvärdera sin inställning. Efter att ha konstaterat att flyget är en industri som överlever under normala förhållanden måste man fråga sig om flyg över huvud taget är något eftersträvansvärt i Sverige.

Och här kan man ju bara konstatera att flyget är en del av samhällets infrastruktur. Miljöpartiet har kanske aldrig fattat galoppen och ser bara att flyget spyr ut avgaser, men faktum är ju att flyget är en följd av människors resande. Nu när flyget ligger nere så reser ju folk med buss istället, hur miljövänligt är det? En globaliserad ekonomi kräver att folk kan förflytta sig.

Nåväl, det var ett sidospår. Jag menar att om branschen existens hotas på allvar så måste staten stötta på något sätt. Nu kanske det inte är riktigt så illa; när askmolnet har tagit sitt pick och pack och flugit någon annanstans så kommer flyget komma igång igen. Risken är dock att om askmolnet kampar här i norra Europa allt för länge så kommer det ta tid att få igång flyget igen. Tänk om en handfull flygbolag går i konkurs därför att de inte har några pengar i kassan, hur lång tid tar det innan marknaden reparerar sig? Oavsett svaret på den frågan, så är det för lång tid!

För att förhindra en katastrof senare, så kan det därför vara befogat att samhället med stöd av våra inbetalade skattepengar ser till att flyget kan överlever just nu så att det kan få en chans att fungera på marknaden sen.

Sökes: en nyanserad debatt, please!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *