Det sadistiska Sverige ropar på hårdhet

Igår kunde man läsainternet (och nu på morgonen i tidningarna) att domstolarna dömer allt fler till fängelse, men att man på senare tid dömer till något kortare fängelsestraff. Oj oj oj, utropar Beatrica Ask, usch va hemskt! Vi måste ju bura in brottslingarna för att få ner brottsligheten!

Jag vet inte vad som är det värsta, en onyanserad och på gränsen till okunnig justitieminister eller en opinion som nickar instämmande. Jag kommer att tänka på sossarnas retorik mot moderaterna: ”ni bekämpar inte arbetslösheten, ni bekämpar de arbetslösa”. Ungefär likadant tänker folk i Sverige: vi ska inte satsa på att bekämpa orsakerna till kriminalitet, vi ska slå tjuvarna på fingrarna.

Men frågan som man ska ställa sig, och som inte ställs någonstans i den politiska debatten, är ju om hårdare straff och fängelse verkligen fungerar. Nils Jareborg, professor i straffrätt vid Uppsala universitet uttrycker det ganska bra:

Folk i allmänhet anser sig veta hur man når resultat. Ett samband mellan strängare straff och minskad brottslighet ses som självklart. Kunskapskällan är det s.k. sunda förnuftet (som dessvärre ofta är varken sunt eller förnuftigt).

Det som enligt forskning mest påverkar laglydnaden är inte längden på straff – vilken brottsling räknar med att bli straffad? – utan risken för upptäckt, utbildning, tillfälle att begå brott, social samhörighet och arbetsförhållanden.

Så om det inte är av preventiva skäl som allmänheten vill bestraffa brottslingar, vad är det då? Jo, viljan att bestraffa! Med andra ord, ett utryck för en slags kollektiv sadism.
Andra bloggar om: , , , ,
Pingat på intressant.se

4 thoughts on “Det sadistiska Sverige ropar på hårdhet”

  1. När böterna för fortkörning fördubblades i ett slag så minskade fortkörningen med 30% på två månader.

    Att straff hjälper torde därmed vara ställt utom rimligt tvivel. Vid vilka straff verkan börjar avta är dock en helt annan fråga.
    Då skillnaden mellan livstids fängelse utan benådning och dödstraff verkar vara ytterst liten så borde alltså effekten av straff vara avtagande mellan 4000 kr böter och dödsstraff.
    Men att säga att straff inte hjälper är fel.

  2. Förövrigt så finns det empirisk exempel från USA på vad som händer när man släpper ut fångar “oplanerat”.
    Efter ett domstolsbeslut ang överbeläggning i fängelser, som inte ansågs tillåtet, så släpptes massa fångar ut i förtid.
    Resultat: Ökad brottslighet.

  3. Det är en stor skillnad på att straff över huvud taget verkar preventivt och att hårdare straff verkar det. Självklart ska vi ha straff, men det är ju typiskt att lösningen enligt den nya regeringen alltid är högre straff och att problemet är mesiga domstolar.

    Ett annat exempel är ju när tyskarna internerade den danska polisen under andra världskriget. Då ökade till exempel rånbrotten med 1000%. Men man kan inte därmed dra slutsatsen att strängare straff är vad vi behöver i Sverige.

  4. Men varför skulle straffen vi har vara just rätt för det allmänpreventiva syftet? Straffen sattes knappast vetenskapligt, straffen som dom sattes utnyttjas inte av domstolarna och folks preferenser kan ha förändrats, dvs högre betalningsvilja för att bekämpa brott.
    Sen så bör ju längre livslängd tas hänsyn till. Torskar man på mord som 20-åring är man ute efter 6år och åtta månader, det är så lång tid som jur.kand+ting tar.
    Alternativkostnaden för att mörda någon är således uteblivet studentliv. Skadeståndet på 25 000 är garanterat mindre än studieskulder, och nog hinner man skrapa ihop en examen på 6.66 år.
    Skillnaden mellan en 26-årig mördare och en 26-årig icke mördare är att ickemördaren har högre skulder och lite fler hjärnnceller brända i studentlivet.
    Olof

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *