Äntligen ett rätt riktat krav!

Det har ju varit mycket gnäll den senaste tiden på att regeringen ställer för mycket krav. Att den använder piskan alldeles för mycket och samtidigt ransonerar morötterna. Kritiken kanske är befogad, det är mycket möjligt. Idag kom i alla fall ett förslag, som i och för sig innebär krav, men som ställer krav åt rätt håll. Regeringen har uppmärksammat att betygssättning allt för ofta är aningen slö och att något måste göras åt det.

Genom att ha nationella prov i fler ämnen förvandlar man de gamla lokala godtyckliga proven till nationella mer rättvisa sådana. Det är en bra idé, även om jag är säker på att den SSU:are som jag mötte för flertalet år sedan säkert sitter och svär nånstans. Han borde inte göra det, men likt dagens vänsterpartister tyckte han att betyg var djävulens påfund. Visst, det kan man ju tycka, men det som är talande är att de som numera förespråkar det också vänder sig mot nationella prov:

Vad är själva poängen? Är det att ytterligare slå ut och få elever att känna sig värdelösa? Alla regeringens förslag saknar ett pedagogiskt värde.

Grejen är ju bara den att god pedagogik och prov inte alltid behöver utesluta varandra. För att kunna avgöra vilka som ska ha godkänt och vilka som inte ska ha det så måste man mäta kunskap. Och det är det tusen gånger bättre att ge läraren ett standardiserat prov i handen så att bedömningen blir likvärdig över hela landet. Det vinner alla på.

Det som är än mer intressant är att den kravpolitik som presenteras idag är riktad åt rätt håll. Äntligen är det skolan och de som tvingar elever att sitta i skolbänken som får krav på sig. Ett krav att sätta rättvisa betyg.

Men det är det tyvärr inte många som pratar om idag. Den här morgonen har de flesta skrämselhicka och oroar sig över nior som (alltid) är stressade och får för många prov.

Nåväl, kraven till trots, det som jag väntar på nu är det förslag som verkligen behövs: mer pengar och fler lärare!

Andra bloggar om: , , , , ,
Pingat på intressant.se

3 thoughts on “Äntligen ett rätt riktat krav!”

  1. Enligt skolverkets betygskriterier krävs analys och insiktsfull diskussion och sammankoppling av samlade kunskaper för att nå de högre betygen. För ett MVG i fysik är ett av kriterierna: “Eleven använder sin naturvetenskapliga kunskap för att granska en argumentation rörande frågor om miljö, resurshushållning, hälsa och teknik samt de intressen och värderingar som ligger bakom olika ställningstaganden.”
    Att bedöma en diskussion gjord av ungdomar med standardiserade metoder är inte direkt en lätt uppgift, och liknande krav för högre betyg finns i betygskriterier för samtliga teoretiska ämnen. Jag har sätt bedömningsmallarna som används – de är i stort sätt bara öppna för vissa ståndpunkter, baserade på vissa vinklar av den fakta som presenteras. Om man har andra kunskaper, som man presenterar och baserar en slutsats på, så är det antingen fel, eller så går det under kategorin “likvärdigt svar”. Vad likvärdigt är beslutas av enskild lärare, och är således åter fullständigt subjektivt. Problemet blir ännu tydligare när det kommer till samhällsvetenskapliga ämnen, där i stort sätt alla kriterier för MVG handlar om diskussioner och analys.

    Lindholm konstaterar:

    För att kunna avgöra vilka som ska ha godkänt och vilka som inte ska ha det så måste man mäta kunskap. Och det är det tusen gånger bättre att ge läraren ett standardiserat prov i handen så att bedömningen blir likvärdig över hela landet. Det vinner alla på.

    Visst, jag är öppen för att låta nationella prov i grundskolan avgöra en sak – godkänd eller icke godkänd. Utöka dem till att bli 5 nationella prov – Svenska, Engelska, Naturvetenskap, Samhällskunskap och Matematik.

    Har svarat här också:http://aerugohissings.wordpress.com/2007/05/03/nationella-prov-fortsattning/

  2. Jag menar inte att de nationella proven ska utgöra hela betygsunderlaget. Ett nationellt prov varken kan eller ska pröva elevernas kunskaper mot alla mål utan det ska endast utgöra en del av det underlag som läraren har att ta hänsyn till då betyg skall sättas. Det är alltså helt möjligt att en som inte får godkänt på ett nationellt prov ändå får godkänt i ämnet och betyget på så sätt justeras uppåt. Vad som däremot ofta inte går att göra är att justera betyget neråt, dvs får man godkänt så ska man inte få underkänt.

    Och vad är då min poäng med detta? Jo, det är ju mycket riktigt att målsättningarna – som för övrigt är lite väl ambitiösa – ställer väldigt höga krav och dessutom krav som kanske inte alls går att läsa ut ur ett prov. Men det finns inget motsatsförhållande mellan nationella prov och en nyanserad betygsvärdering. Proven är snarare en extra chans för de som kanske inte har haft mod eller tillfälle att visa sina kunskaper under lektionerna.

    Vad sen gäller det subjektiva momentet och att det inte alls kanske blir så standardiserat som tanken är så är den kritiken högst befogad. Det är ju fortfarande läraren som till sist sätter betygen och total rättvisa kommer inte uppnås. Men om man är överens om att lika kunskaper ska bedömas lika så är det här en bra idé. Betygsvärderingen blir mer rättvis och det är gott och väl ett steg på vägen.

    Ett ytterligare steg skulle för övrigt kunna vara att göra proven anonyma eller låta andra lärare rätta dem…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *