Det är inte alltid lätt att älska facket

Jag är med i facket. Tror jag i alla fall. Jag vet inte riktigt varför, de värvade mig under nån föreläsning på T1 (kodord för laisse faire-terminen här på juridkum – förlåt, svamlicum). De stod vid ett bord och sa att det var bäst att gå med.

Funderar lite på om det var nån slags dold maffiametod som de utövade, men jag tror inte det. I alla fall. Jag är med i facket. Numera i Jusek som studerandemedlem och tidigare, när jag jobbade som professionell lurendrejare på Cancer- och Allergifonden, var jag medlem i HTF.

En gång i tiden försökte jag gå med i Handels, men det var för krångligt och jag såg aldrig riktigt poängen med det.

Jag har en kluven inställning till facket. Jag är skeptisk därför att det är en del av den kollektiva lösning som arbetsmarknaden är uppbyggd kring. Jag är också skeptisk därför att de ibland ser mer till sig själva än till den enskilde arbetaren och dennes intressen. Men jag är ju inte dummare än att jag inser att facket ofta är en trygghet för arbetaren. Det märker jag inte minst på jobbet. Och frågan är om vi inte har en hyfsat bra avvägning mellan företagens och arbetstagarnas intressen ändå.

Även om det går lite överstyr ibland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *